2 Kungaboken 18
Svenska Folkbibeln
Hiskia blir kung i Juda.
18 I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. 3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.
5 Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade givit Mose. 7 Herren var med honom, så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från kungen i Assyrien och slutade tjäna honom. 8 Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
9 I kung Hiskias fjärde regeringsår,[b] som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, kungen i Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det. 10 De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Hoseas, Israels kungs, nionde regeringsår blev Samaria intaget. 11 Kungen i Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens städer. 12 Detta skedde därför att de inte lyssnade till Herrens, sin Guds, röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.
Sanherib tågar mot Jerusalem
13 I kung Hiskias fjortonde regeringsår[c] drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. 14 Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish och lät säga: "Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig skall jag bära." Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld. 15 Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i Herrens hus och kungshusets skattkammare. 16 Vid detta tillfälle bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel och som Hiskia, Juda kung, hade överdragit dem med, och han gav detta till kungen i Assyrien.
Rab-Sakes tal
17 Men kungen i Assyrien sände från Lakish i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet. 18 Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 20 Du menar kanske att det bara behövs munväder för att veta råd och få makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 21 Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom. 22 Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud. Var det inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe här i Jerusalem? 23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 24 Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 25 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp till den här platsen för att fördärva den? Herren sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det."
26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket och tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren." 27 Men Rab-Sake svarade dem: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte istället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?"
28 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. 29 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. 30 Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand. 31 Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Så skall ni få leva och inte dö. Men hör inte på Hiskia. Han vill förleda er när han säger: Herren skall rädda oss. 33 Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 35 Vilken bland andra länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand. Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"
36 Men folket teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte." 37 Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
Footnotes
- 2 Kungaboken 18:2 tjugonio år Hiskia regerade som ensam kung ca 715-687 f. Kr. År 729 f. Kr. började han samregera med sin far Ahas.
- 2 Kungaboken 18:9 fjärde regeringsår År 725 f. Kr. när Hiskia samregerat med Ahas i fyra år.
- 2 Kungaboken 18:13 fjortonde regeringsår 701 f. Kr. Sanherib var Assyriens kung 705-681 f. Kr.
2 Kungaboken 18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Hiskia regerar i Juda
1-2 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel började Hiskia, Ahas son, regera i Juda. Han var tjugofem år gammal när han blev kung och regerade i Jerusalem i tjugonio år. Hans mor hette Abi och var dotter till Sakarja.
3 Hiskia var en gudfruktig kung och vandrade i sin förfader Davids fotspår.
4 Han röjde bort templen på höjderna, rev ner obeliskerna och slog sönder de avskyvärda avgudabilderna av Aseran. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tillbe den och tända rökelse. Den kallades Nehustan.
5 Hiskia litade helt på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna, vare sig de före eller de efter honom, levde så nära Gud som han,
6 för Hiskia följde Herren i allt och var noga med att följa de lagar Gud hade gett Mose.
7 Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde sig fri från den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom.
8 Han besegrade också filisteerna och intog varje ort ända bort till Gasa och området däromkring.
9 Det var under Hiskias fjärde och kung Hoseas sjunde regeringsår som kung Salmaneser i Assyrien anföll Israel och började sin belägring av Samaria.
10 Tre år senare, under Hiskias sjätte regeringsår och kung Hoseas nionde, föll Samaria,
11 och Israels befolkning deporterades till Assyrien där de fick bosätta sig i staden Hala och utmed stranden av floden Habor i Gosan och i Mediens städer.
12 Detta hände därför att de hade vägrat att lyssna till Herren, sin Gud, och nekat att göra vad han önskade. De bröt förbundet med honom och motsatte sig alla de lagar han hade gett dem genom sin tjänare Mose.
13 Senare, under kung Hiskias fjortonde regeringsår, belägrade den assyriske kungen Sanherib alla befästa städer i Juda och intog dem.
14 Kung Hiskia, som ville ha fred, sände då ett meddelande till den assyriske kungen i Lakis: Jag har handlat fel. Jag ska betala vad du begär, om du bara drar tillbaka dina trupper, hette det i budskapet.Kungen i Assyrien krävde 300 talenter silver och trettio talenter guld.
15 För att få ihop denna summa måste Hiskia tömma både templet och den kungliga skattkammaren på silver och guld.
16 Han måste till och med ta det guld som man hade belagt templets dörrar och dörrposter med.
Assyrien hotar Juda
17 Men kungen i Assyrien skickade överbefälhavaren, sin förste minister och en general tillsammans med en stor armé mot Hiskia. De kom från Lakis och slog läger utmed den stora huvudvägen invid fältet där man brukade bleka tyg, i närheten av övre dammens vattenledning.
18 De bad att få träffa kung Hiskia, men i stället skickade han en förhandlingsdelegation bestående av följande män: Eljakim, hans förste man i palatset, Sebna, sekreteraren och Joa, kanslern.
19 Den assyriske generalen bad dem lämna detta besked till Hiskia: Den store kungen i Assyrien säger: 'Ingen kan rädda dig undan mig och min makt!
20-21 Du behöver mer än bara löften om hjälp, innan du gör uppror mot mig. Vem stöder du dig på? Egypten? Farao är inte mycket att lita på! Egypten är som en splittrad stav, som genomborrar och skadar den hand som lutar sig mot den.
22 Och om du säger att du litar på att Herren ska rädda er, kom då ihåg att det var hans offerhöjder och altaren som du bröt ner! Du kräver ju att alla ska tillbe vid altaret i Jerusalem!
23 Jag har ett erbjudande till dig från min herre, kungen i Assyrien! Om du kan ställa upp med 2.000 ryttare ska vi ge dem hästar.
24 Hur skulle du ens kunna stå emot ett enda kompani ur min herres armé? Inte ens om Egypten skulle förse er med hästar och vagnar, skulle det hjälpa.
25 Tror du förresten att vi har kommit hit av oss själva? Nej, det är Herren som har sänt oss och sagt att vi ska inta landet och ödelägga det.'
26 Var vänlig och tala till oss på arameiska, bad Eljakim, Sebna och Joa. Vi förstår det språket. Tala inte hebreiska, för då hör allt folk på muren vad ni säger!
27 Skulle min herre, den assyriske kungen ha skickat mig hit för att tala med bara er tre och er kung? svarade den assyriske generalen. Gäller inte hans ord folket på murarna också? De är ju dömda att tillsammans med er äta sin egen avföring och dricka sin egen urin!
28 Sedan ropade den assyriske generalen på hebreiska till folket som stod på muren: Lyssna till den store kungen i Assyrien:
29 'Låt inte kung Hiskia vilseleda er! Han kan aldrig rädda er undan mig och min makt.
30 Låt honom inte förleda er att tro att Herren skulle kunna rädda er.
31-32 Lyssna inte till kung Hiskia! Ge er! Här kan ni få leva i fred i ert eget land tills jag flyttar er till ett annat land, som liknar det här, med rika skördar av säd, vin, oliver och honung. Välj livet och inte döden! Hör inte på kung Hiskia när han försöker övertyga er om att Herren ska befria er!
33 Har någon av de andra ländernas gudar kunnat rädda sitt folk undan kungen från Assyrien?
34 Vad hände med Hamats, Arpads, Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Kunde de rädda Samaria?
35 Vilka andra gudar har kunnat skydda sitt land för mig och min makt? Vad är det då som får er att tro att Herren kan rädda Jerusalem?'
36 Men alla var tysta, för kungen hade uppmanat dem att inte säga någonting.
37 Då vände Eljakim, Hilkias son, kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, tillbaka till kungen med sina kläder sönderrivna och berättade vad den assyriske generalen hade sagt.
2 Kungaboken 18
Svenska Folkbibeln 2015
Hiskia blir kung i Juda
18 (A) I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. 3 (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort. 4 (C) Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Asheran. Dessutom krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade den Nehushtan[b].
5 (D) Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 (E) Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade gett Mose. 7 (F) Herren var med honom så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från Assyriens kung[c] och slutade tjäna honom. 8 (G) Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
Samarias fall
9 (H) I kung Hiskias fjärde regeringsår[d], som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog kung Shalmaneser av Assyrien upp mot Samaria och belägrade det. 10 De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Israels kung Hoseas nionde regeringsår blev Samaria intaget. 11 Kungen av Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala[e] och vid floden Habor i Gozan[f] och i Mediens städer[g]. 12 Det hände därför att de inte lyssnade till Herren sin Guds röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.
Sanherib tågar mot Jerusalem
13 (I) I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Assyriens kung Sanherib[h] upp och angrep alla befästa städer i Juda[i] och intog dem. 14 Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish[j] och lät säga: ”Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig ska jag bära.”
Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld[k]. 15 (J) Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. 16 Vid det tillfället bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel och som kung Hiskia av Juda hade överdragit dem med, och han gav det till kungen av Assyrien.
Rab-Shakes tal
17 (K) Men kungen av Assyrien sände i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake[l] från Lakish med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet. 18 (L) Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna[m] och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Rab-Shake sade till dem: ”Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 20 Du menar kanske att det räcker med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du på eftersom du har satt dig upp mot mig? 21 (M) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. 22 Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe här i Jerusalem?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! 24 (N) Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter ditt hopp till Egypten för att få vagnar och ryttare! 25 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot den här platsen för att ödelägga den? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det.”
26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Shake: ”Tala till dina tjänare på arameiska[n], för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren.” 27 (O) Men Rab-Shake svarade dem: ”Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”
28 Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: ”Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! 29 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. 30 (P) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
31 Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Då ska ni få leva och inte dö.
Lyssna inte på Hiskia, för han vill förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. 33 (Q) Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 35 Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?”
36 Men folket teg och svarade honom inte ett ord, för kungen hade gett denna befallning: ”Svara honom inte.” 37 (R) Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.
Footnotes
- 18:1f Hiskia … tjugonio år Ca 715-687 f Kr, men samregent med sin far Ahas redan från 729 f Kr. Hiskia betyder ”Herren är min styrka”. Moderns namn är en kortform av Abia (”Herren är min far”). Hans personliga sigill har hittats, dekorerat med en bevingad skarabé (egyptisk symbol för återuppståndelse) och orden ”Hiskia, Ahas son, kung av Juda”. Se även 2 Krön 29-32.
- 18:4 kopparorm … Nehushtan Namnet liknar både hebr. nechóshet (”koppar”) och nachásh (”orm”). Kopparormen (4 Mos 21:9) var en förebild till Jesus på korset (Joh 3:14). En kopparorm på en påle finns också avbildad på en judisk kopparskål från denna tid som hittats i Nineve.
- 18:7 avföll från Assyriens kung Troligen i samband med Sargon II:s död 705 f Kr (se not till 20:12).
- 18:9 fjärde regeringsår År 725 f Kr (se 17:5) när Hiskia samregerat med Ahas i fyra år.
- 18:11 Hala Troligen i trakten av Nineve i norra nuvarande Irak.
- 18:11 floden Habor i Gozan Biflod till Eufrat vid en centralort i nordöstra Syrien. Israelitiska personnamn har hittats på lertavlor i staden Gozan.
- 18:11 Mediens städer Nordvästra nuvarande Iran.
- 18:13 Sanherib Regerade 705-681 f Kr och invaderade Juda 701 f Kr. Se även Jes 36-37.
- 18:13 angrep alla befästa städer i Juda Förutsades av Mika (1:9f) och Jesaja (kap 10).
- 18:14 Lakish Befäst storstad ca 6 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar.
- 18:14 trehundra talenter silver och trettio talenter guld Ca 9 ton silver och 0,9 ton guld.
- 18:17 Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake Assyriska titlar för överbefälhavaren, livvaktens befälhavare och överste munskänken.
- 18:18 skrivaren Shebna Den degraderade före detta överförvaltaren (se Jes 22:19 med not).
- 18:26 arameiska Dåtidens internationella språk, besläktat med hebreiska (”judiska”).
2 Kungaboken 18
Svenska 1917
18 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
2 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.
3 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fader David hade gjort.
4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt denne. Man kallade honom Nehustan.
5 På HERREN, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit före honom.
6 Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrån honom, utan höll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
7 Och HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt vad han företog sig. Han avföll från konungen i Assyrien och upphörde att vara honom underdånig.
8 Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
9 I konung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det.
10 Och de intogo det efter tre år, i Hiskias sjätte regeringsår; under detta år, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regeringsår, blev Samaria intaget.
11 Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien och förflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, och till Mediens städer --
12 detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.
13 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
14 Då sände Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och lät säga: »Jag har försyndat mig; vänd om och lämna mig i fred. Vad du lägger på mig vill jag bära.» Då ålade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.
15 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.
16 Vid detta tillfälle lösbröt ock Hiskia från dörrarna till HERRENS tempel och från dörrposterna den beläggning som Hiskia, Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta åt konungen i Assyrien.
17 Men konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor här mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo då upp och kommo till Jerusalem; och när de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
18 Och de begärde att få tala med konungen. Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan som du nu har hängivit dig åt?
20 Du menar väl att allenast munväder behövs för att veta råd och hava makt att föra krig. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?
21 Du förtröstar val nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.
22 Eller sägen I kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud'? Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
24 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten, i hopp om att så få vagnar och ryttare!
25 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta ställe för att fördärva det? Nej, det är HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»
26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke med oss på judiska inför folket som står på muren.»
27 Men Rab-Sake svarade dem: »Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»
28 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och talade och sade: »Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.
29 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder ur min hand
30 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
31 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,
32 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung; så skolen I få leva och icke dö. Men hören icke på Hiskia; ty han vill förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.'
33 Har väl någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?
34 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
35 Vilken bland andra länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?»
36 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
37 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation