^8 (A) Sedan skickade Amasja sändebud till Joash, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra.” ^9 (B) Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. ¹⁰ Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men nöj dig med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”

¹¹ Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid det Bet-Shemesh som hör till Juda. ¹² Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt. ¹³ Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Ahasja, blev tillfångatagen^[a] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar^[b]. ^14 (C) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

^15 (D) Vad som mer finns att säga om Joash, om det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig mot Juda kung Amasja, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹⁶ Och Joash gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria hos Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.

Kung Amasja dör

¹⁷ Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.

¹⁸ Vad som mer finns att säga om Amasja, det är skrivet i Juda kungars krönika. ^19 (E) En sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakish^[c]. Men de sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där. ²⁰ Sedan förde man honom därifrån på hästar, och han blev begravd i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

^21 (F) Allt folket i Juda tog Asarja när han var sexton år^[d] och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe. ^22 (G) Det var han som byggde upp Elat och lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

Jerobeam II blir kung i Israel

^23 (H) I Juda kung Amasjas, Joashs sons, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joashs son, kung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år^[e]. ^24 (I) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att synda. ^25 (J) Han vann tillbaka^[f] Israels område från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet^[g], enligt det ord som Herren, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona^[h], Amittajs son, från Gat-Hahefer.

^26 (K) Herren såg att Israel led svårt betryck. Det var ute med både stora och små, och ingen kom till Israels hjälp. ^27 (L) Herren hade inte sagt att han skulle utplåna Israels namn under himlen. Därför räddade han dem genom Jerobeam, Joashs son.

^28 (M) Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om allt det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig och om hur han åt Israel vann tillbaka den del av Damaskus och Hamat som en gång hade tillhört Juda, det är skrivet i Israels kungars krönika. ^29 (N) Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.

Krig mot Israel

^17 (A) Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Joahas, son till Jehu, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra!”

¹⁸ Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. ¹⁹ Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”

²⁰ Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar. ²¹ Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Bet-Shemesh^[a] i Juda. ²² Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt. ²³ Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen^[b] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar^[c]. ^24 (B) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

^25 (C) Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.

²⁶ Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ²⁷ Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish^[d]. De sände män efter honom till Lakish som dödade honom där. ²⁸ Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.