2 Krönikeboken 35-36

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Josia utlyser ett påskfirande

35 Därefter meddelade Josia att påsken skulle firas i Jerusalem den fjortonde dagen i den första månaden, och att påsklammen skulle slaktas den kvällen.

² Han återinsatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem att börja sin tjänstgöring vid templet igen,

³ och han gav följande order till leviterna:Se till att arken kommer tillbaka till Salomos tempel. Ni behöver inte bära den på era axlar. Använd er tid till att tjäna Herren och hans folk.

^4-5 Dela upp er i de tjänstgöringsgrupper som era förfäder hade och som först organiserades av kung David och av hans son Salomo. Varje avdelning ska bistå sin del av folket, när de bär fram sina offer till templet.

⁶ Slakta påsklammen, rena er och hjälp folket med deras lamm! Följ alla de föreskrifter som Herren har gett genom Mose!

⁷ Därefter gav kungen 30.000 lamm och killingar och 3.000 tjurar till folkets påskoffer.

⁸ Kungens ämbetsmän bidrog villigt med gåvor till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de ledande prästerna i Guds hus, gav prästerna 2.600 får och getter och 300 tjurar som påskoffer.

⁹ De levitiska ledarna Konanja, Semaja, Netanel, Hasabja, Jegiel och Josabad gav 5.000 får och getter och 500 tjurar till leviterna för deras påskoffer.

¹⁰ När allting var förberett och prästerna stod på sina platser och leviterna blivit indelade i sina tjänstgöringsgrupper, som kungen hade föreskrivit,

¹¹ slaktade leviterna påsklammen och lämnade blodet till prästerna, som stänkte det på altaret, medan leviterna flådde lammen.

¹² De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje avdelning, som det var föreskrivet i Moses lag, och på samma sätt gjordes med tjurarna.

¹³ Och enligt vad som var föreskrivet i Moses lag, stekte de sedan påsklammen över eld och kokade tackoffren i grytor, pannor och kittlar och skyndade ut till folket med det, så att de fick äta.

¹⁴ Sedan gjorde leviterna i ordning en måltid åt sig själva och även åt prästerna, för de hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren.

¹⁵ Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt de instruktioner som hade getts århundraden tidigare av kung David, Asaf, Heman och Jedutun, Davids profet. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. De fick hjälp av andra leviter med förberedelserna.

¹⁶ Hela påskhögtiden genomfördes på denna enda dag, och allt brännoffer blev offrat på Herrens altare, som Josia hade föreskrivit.

¹⁷ Alla som fanns i Jerusalem deltog i påskfirandet, som följdes av det osyrade brödets högtid under de följande sju dagarna.

¹⁸ Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande. Ingen av Israels kungar kunde mäta sig med kung Josia i det avseendet, med så många präster och leviter engagerade, och med folk från Jerusalem och från alla delar av Juda och Israel.

¹⁹ Detta hände under Josias artonde regeringsår.

Josia dör i strid

²⁰ En tid senare ledde kung Neko från Egypten sin armé mot assyrierna till Karkemis vid floden Eufrat, och Josia förklarade krig mot honom.

²¹ Men kung Neko skickade sändebud till Josia med följande budskap: Jag vill inte strida mot dig, du kung av Juda. Jag har kommit för att strida endast mot kungen av Assyrien! Lämna mig i fred! Gud har sagt åt mig att skynda på! Blanda dig inte i vad Gud tänker göra, för då kommer han att förgöra dig. Han är nämligen med mig.

²² Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förde han sin armé till striden vid Megiddos dal. Han tog av sig sin kungamantel, så att fienden inte skulle kunna känna igen honom.Josia vägrade tro att Nekos budskap var från Gud.

²³ Men fiendens bågskyttar träffade och sårade honom med sina pilar.Bär bort mig från striden, bad han sina medhjälpare. Jag är svårt sårad!

^24-25 De lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn som förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.Josia blev begravd på den kungliga begravningsplatsen, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. Profeten Jeremia skrev sorgesånger över Josia. Ända fram till denna dag sjunger man om hans död, för dessa sorgesånger blev en tradition bland folket.

²⁶ Allt övrigt att berätta om Josias liv, om hans goda gärningar och om hur han följde Herrens lagar,

²⁷ finns nerskrivet i Israels och Juda kungars krönika.

Joahas regerar i Juda

36 Josias son Joahas blev utsedd till ny kung.

² Han var tjugotre år när han började regera, men hans regeringstid blev bara tre månader lång.

³ Kungen av Egypten avsatte honom och krävde Juda på hundra talenter i silver (ca 3,75 ton) och en talent i guld (ca 35 kg).

Jojakim regerar i Juda

⁴ Egyptens kung utsåg Joahas bror Eljakim till ny kung över Juda. Hans namn blev ändrat till Jojakim. Joahas blev förd som fånge till Egypten.

⁵ Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem, men hans regeringstid var mycket ogudaktig.

⁶ Slutligen besegrade Nebukadnessar, kungen i Babylon, Jerusalem och förde Jojakim i bojor med sig till Babylon.

⁷ Nebukadnessar tog också med sig guldföremål från templet och ställde upp dem i sitt eget tempel i Babylon.

⁸ Det övriga om Jojakims liv och allt det onda han gjorde finns nedtecknat i Juda kungars krönika. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin regerar i Juda

⁹ Jojakin var arton år när han besteg tronen. Men han regerade bara i tre månader och tio dagar, och det var också en mycket ogudaktig tid i Herrens ögon.

¹⁰ På våren efter hans trontillträde blev han kallad till Babylon av kung Nebukadnessar och samtidigt fördes många av templets skatter dit. Nebukadnessar utsåg Jojakins bror Sidkia till kung i Juda och Jerusalem.

Sidkia regerar i Juda

¹¹ Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem.

¹² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, för han vägrade att ta råd av profeten Jeremia, som gav honom budskap från Herren.

¹³ Han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, trots att han svurit att vara lojal. Sidkia var en envis och hårdhjärtad man som inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

¹⁴ Alla ledande personer bland folket började mer och mer att tillbe grannfolkens avgudar och vanhelgade på så sätt Herrens tempel i Jerusalem.

¹⁵ Herren, deras förfäders Gud, sände gång på gång sina profeter för att varna dem, för han hade medlidande med dem och sörjde över templet.

¹⁶ Men folket hånade dessa Guds budbärare och föraktade vad de sa, och till slut kom Herrens vrede ohjälpligt över dem.

Templet förstörs

¹⁷ Herren lät kungen i Babylon anfalla dem och döda deras unga män. Han förföljde dem till och med ända in i templet och hade inget förbarmande med någon. Även unga flickor och gamla män och kvinnor dödades. Herren lät kungen i Babylon utplåna dem fullständigt.

¹⁸ Kungen tog också med sig alla de både små och stora föremål som ännu fanns kvar i templet, och skatter från både templet och palatset.

¹⁹ Sedan brände hans soldater ner templet, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde som fanns kvar.

²⁰ De som överlevde fördes som slavar till kungen i Babylon och hans söner, och de blev kvar där ända tills perserna erövrade landet.

²¹ Allt det som Jeremia hade talat om inträffade, och landet måste vila i sjuttio år som betalning för de år då folket hade vägrat att hålla sabbaten.

^22-23 Men under det första året av den persiske kungen Kores regering, fick Herren honom att göra detta uttalande över hela sitt rike och att meddela det skriftligen:Alla riken på jorden har jag fått av Herren, himlens Gud, och han har uppmanat mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda land. Alla ni som tillhör Herrens folk ska vända tillbaka till Israel för att utföra det uppdraget, och Herren ska vara med er.Detta var också en av profeten Jeremias förutsägelser, som nu gick i fullbordan.