1 Kungaboken 8-9

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Arken flyttas till templet

8 Därefter sammankallade Salomo alla Israels ledare till Jerusalem, huvudmännen för stammarna och släkterna, för att de skulle få vara med när förbundets ark flyttades från tabernaklet i Sion, Davids stad, till templet.

² Denna högtid ägde rum under nymånadsfesten i den sjunde månaden.

^3-4 Prästerna bar då arken till templet tillsammans med alla de heliga kärl som förut hade funnits i tabernaklet,

⁵ och kung Salomo och folket samlades framför arken och offrade ett oräkneligt antal får och småboskap.

⁶ Sedan förde prästerna in förbundsarken till husets inre rum, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar.

⁷ Kerubernas vingar överskuggade arken och dess bärstänger.

⁸ Stängerna var så långa att de syntes från det angränsande rummet, men inte från yttre förgården, och de finns fortfarande på plats.

⁹ I arken fanns då bara de båda stentavlor som Mose lade där när Herren ingick förbund med Israels folk på Sinai efter uttåget ur Egypten.

¹⁰ När prästerna gick ut från det inre av helgedomen, fylldes hela templet av ett stort moln.

¹¹ Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hela huset!

^12-13 Då sa Salomo:Herren har sagt att han bor i ett tätt moln.Men nu Herre, har jag byggt ett hus åt dig på jorden,en plats där du alltid kan bo.

¹⁴ Sedan vände han sig mot folket och välsignade dem och sa:

¹⁵ Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gjort vad han lovade min far David

¹⁶ när han sa: 'Sedan den dag då jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte utsett någon plats för templet, men jag har valt en man att vara folkets ledare.'

¹⁷ Den mannen var min far, kung David. Han ville bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud,

¹⁸ men Herren lät honom inte göra det. 'Jag är glad att du vill det

¹⁹ 'Men det är din son som ska bygga mitt tempel.'

²⁰ Och nu har Herren gjort vad han lovat, för jag har efterträtt min far som kung i Israel, och nu har detta tempel blivit byggt åt Herren, Israels Gud.

²¹ Jag har gjort i ordning en plats i templet för arken, som innehåller det förbund som Herren ingick med våra förfäder när han förde dem ut ur Egyptens land.

Salomo inviger templet

^22-23 Och inför hela folket stod sedan Salomo framför Herrens altare med sina händer upplyfta mot himlen och sa: Herre, Israels Gud, det finns inte en sådan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden, för du är kärleksfull och barmhärtig, och du håller dina löften till ditt folk när de helhjärtat gör din vilja.

²⁴ I dag har du uppfyllt ditt löfte till min far kung David, din tjänare.

²⁵ Och nu, Herre, Israels Gud, uppfyll ditt andra löfte till honom, det löftet att om hans ättlingar följer dina vägar och gör din vilja, som David gjorde, så ska någon av hans ättlingar alltid sitta på Israels tron!

²⁶ Ja, Israels Gud, uppfyll också detta löfte!

²⁷ Men är det då möjligt, att Gud skulle kunna bo på jorden? Inte ens himlen och himlarnas himmel kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt!

²⁸ Herre, min Gud, lyssna ändå till mig och svara på min bön:

²⁹ Vaka över ditt tempel dag och natt, över den plats där ditt namn ska vara och där du ska bo, så att du hör mitt rop när jag vänder mig mot templet för att be, vare sig det är dag eller natt!

³⁰ Lyssna till alla de böner Israels folk sänder upp, när de står vända mot den här platsen. Ja, hör oss från din plats i himlen. Hör oss och förlåt oss!

³¹ Om en man är anklagad för att ha gjort något ont och av det skälet står här inför ditt altare och intygar att han inte gjort det som han anklagas för,

³² lyssna då till honom i himlen och gör det som är rätt. Avgör om han är skyldig eller inte.

^33-34 När ditt folk syndar och deras fiender besegrar dem, lyssna då på ditt folk och förlåt dem, om de på nytt vänder sig till dig och bekänner att du är deras Gud. Led dem tillbaka till det land du gav deras förfäder!

^35-36 Och om himlen är tillsluten och det inte regnar på grund av deras synd, lyssna då till dem i himlen och förlåt dem, när de ber på den här platsen och bekänner ditt namn. Hjälp dem, när du har straffat dem, att vandra de goda vägar som de bör vandra, och låt det regna över det land som du en gång gav åt ditt folk!

³⁷ Om svält eller epidemier drabbar landet, om det är missväxt eller mögel, eller om gräshoppor eller gräsmaskar har förstört växtligheten, eller om fienden anfaller landet,

³⁸ så lyssna till var och en som ber till dig med ett ärligt hjärta, medveten om sin synd.

³⁹ Förlåt dem då och handla efter ditt beslut med var och en!

⁴⁰ På så sätt kommer de att lära sig att alltid frukta dig i det land som du en gång gav åt deras förfäder.

^41-42 När utlänningar hör om ditt mäktiga namn och kommer hit från avlägsna länder för att tillbe dig, för de ska få höra om ditt stora namn och om dina väldiga under, och står vända mot detta tempel,

⁴³ hör dem då i din himmel och svara på deras böner! Ja, alla folk på jorden ska lära känna dig, och de ska hålla ditt namn högt, på samma sätt som ditt eget folk Israel gör. Och hela jorden ska få veta att detta är ditt tempel.

⁴⁴ När du sänder ut ditt folk för att strida mot fienden, och de ber till dig medan de ser mot din utvalda stad Jerusalem och mot detta tempel som jag har byggt åt dig,

⁴⁵ hör då deras bön och hjälp dem!

⁴⁶ Om de syndar mot dig och gör dig förargad, för vem gör inte det, låt då deras fiender föra bort dem som fångar till främmande land,

⁴⁷ men hör också deras bön om de kommer på bättre tankar och vänder sig till dig och bekänner att de har syndat och handlat fel!

⁴⁸ Om de uppriktigt vänder sig till dig och ber, vända mot det här landet som du gav deras förfäder, och mot staden Jerusalem som du har utvalt, och mot templet som jag har byggt åt dig,

⁴⁹ hör då deras rop, du som bor i himlen, och hjälp dem!

⁵⁰ Förlåt ditt folk alla deras onda gärningar, och låt deras besegrare vara barmhärtiga mot dem,

⁵¹ för de är ditt folk, ditt arv, som du förde ut ur Egypten, den heta smältugnen.

⁵² Låt dina ögon vara öppna, och dina öron höra deras vädjan! Herre, lyssna till dem och svara dem, när de än ber till dig,

⁵³ för när du förde våra förfäder ut ur Egyptens land, så talade du om för din tjänare Mose att du hade utvalt Israel bland alla folk på jorden till ditt eget folk.

^54-55 Salomo hade bett och ropat till Herren på knä med händerna sträckta mot himlen. När han avslutat sin bön reste han sig upp framför Herrens altare och välsignade med hög röst hela Israels folk:

⁵⁶ Välsignad vare Herren, som har infriat sitt löfte och låtit Israels folk få ro. Allt har skett, som han lovade sin tjänare Mose.

⁵⁷ Herren, vår Gud, ska vara med oss som han var med våra förfäder! Han ska aldrig överge oss!

⁵⁸ Han ska ge oss en längtan att i allt göra hans vilja och att följa och hålla alla de bud som han gett våra förfäder.

⁵⁹ Orden i min bön ska alltid vara inför honom, både dag och natt, så att han hjälper mig och hela Israel och dagligen ger oss allt vi behöver.

⁶⁰ Folk över hela jorden ska få veta att Herren är Gud och att det inte finns någon annan.

⁶¹ Se till att ni alltid lever rätt inför Herren, vår Gud, och alltid följer hans lagar och befallningar, precis som ni gör i dag!

^62-63 Sedan invigde kungen och folket templet genom att offra slaktoffer till Herren, sammanlagt 22.000 tjurar och 120.000 får och getter!

⁶⁴ Kungen helgade mellersta delen av förgården framför templet och offrade där brännoffer, spisoffer och fett av tackoffer, eftersom kopparaltaret var för litet för den stora mängden av offer.

⁶⁵ Högtiden varade i fjorton dagar, och mycket folk kom från hela landet.

⁶⁶ Sedan sände Salomo hem dem, och alla var glada och tacksamma över att Herren hade visat en sådan godhet mot sin tjänare David och mot Israels folk.

Gud varnar Salomo

9 När Salomo hade byggt färdigt templet och palatset och uppnått allt annat som han hade längtat efter att få göra,

^2-3 visade sig Herren för honom ännu en gång, så som han hade gjort i Gibeon. Herren sa:Jag har hört din bön. Jag har helgat det här templet som du byggt, och jag har satt mitt namn här för evigt. Jag ska alltid vaka över det.

⁴ Om du lever ett ärligt och uppriktigt liv inför mig som din far gjorde, och alltid lyder mig,

⁵ då ska jag låta dina ättlingar få vara kungar i Israel i framtiden, precis som jag lovade kung David, när jag sa till honom att någon av hans ättlingar alltid kommer att inneha Israels tron.

⁶ Men om du eller dina barn vänder er bort från mig och tillber andra gudar och inte följer mina lagar,

⁷ då ska jag föra bort Israel från det land som jag har gett dem. Jag ska föra bort dem från detta tempel, som jag har invigt åt mitt namn, och jag ska stöta bort dem, så att jag slipper se dem. Israel kommer på så sätt att bli ett varnande exempel och något man nämner då man vill beskriva en plötslig förödelse.

⁸ Templet som nu är så imponerande ska bli en ruinhög, och alla som går förbi ska förvånas och undra varför Herren har gjort så med landet och templet.

⁹ Och svaret ska bli: 'Israel övergav Herren som hade fört dem ut ur Egypten. De började tillbe andra gudar i stället, och det är därför som Herren låtit dem drabbas av allt detta.'

Salomos övriga bedrifter

¹⁰ När de tjugo år, som det tog Salomo att bygga templet och kungapalatset, hade gått,

^11-12 gav han kung Hiram i Tyrus tjugo städer i Galileen som betalning för allt ceder- och cypressträ och allt guld som han hade levererat till byggnationen. Men när Hiram kom från Tyrus för att titta på städerna var han långt ifrån nöjd.

¹³ Vad är det här för slags affär, min broder? frågade han. De här städerna är ju rena ödemarken! (Och de är än i dag kända under namnet Ödemarken.)

¹⁴ Hiram hade levererat 4.000 kilo guld till Salomo.

¹⁵ Salomo hade använt tvångskommenderad arbetskraft till templet, kungapalatset, befästningarna, Jerusalems mur och städerna Hasor, Megiddo och Geser.

¹⁶ Geser var den stad som intagits av kungen i Egypten. Han hade dödat befolkningen, bränt ner staden och senare gett den som hemgift till sin dotter, ecn av Salomos hustrur.

^17-18 Nu byggde Salomo upp Geser igen och även Nedre Bet-Horon, Baalat och Tamar, en stad som låg i öknen.

¹⁹ Han byggde också upp städer till att vara förrådsplatser, städer till alla hans vagnar och hästar och för andra ändamål enligt hans önskan, både i Jerusalem, på Libanon och över hela det väldiga område han behärskade.

^20-21 Salomo tvångskommenderade arbetare, ättlingar till de folk israeliterna aldrig lyckats helt utrota och fördriva ur landet, amoreer, hetiter, perisseer, hiveer och jebuseer. De är fortfarande slavar i Israel.

²² Salomo tvingade inte ut några israeliter till arbetet. De blev i stället soldater, tjänstemän, rådgivare och officerare som förde befälet över de soldater som bemannade stridsvagnarna.

²³ De 550 uppsyningsmännen över dem som utförde tvångsarbetet var också israeliter.

²⁴ När Faraos dotter hade flyttat från Davids stad, den gamla befästa delen av Jerusalem, till palatset Salomo hade byggt åt henne, uppförde han de stenlagda terrasserna på sluttningarna runt staden.

²⁵ Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och tackoffer på det altare som han hade byggt, och där tände han också rökelse, allt enligt Herrens instruktioner.

²⁶ Kung Salomo hade också ett skeppsvarv i Esjon-Geber, nära Elot vid Röda Havet i Edoms land, där han byggde en fartygsflotta.

^27-28 Även kung Hiram bidrog med erfaret sjöfolk, som tjänstgjorde i Salomos besättningar. De seglade till Ofir, och där hämtade de för Salomos räkning mer än 14.000 kilo guld.