Font Size
1 Samuelsboken 8-12
Svenska Folkbibeln 2015
1 Samuelsboken 8-12
Svenska Folkbibeln 2015
Israels folk begär en kung
8 När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. 2 (A) Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia.[a] De var domare i Beer-Sheba[b]. 3 (B) Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte egen vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.
4 (C) Då samlades Israels alla äldste och kom till Samuel i Rama 5 (D) och sade till honom: ”Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla andra folk har.”
6 (E) Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung[c] till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. 7 (F) Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat som kung över dem. 8 Så har de alltid gjort, från den dag jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergett mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. 9 (G) Men lyssna nu till deras ord. Du ska varna dem allvarligt och förklara för dem vilka rättigheter kungen får som kommer att regera över dem.” 10 Allt som Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom.
11 (H) Han sade: ”Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Han ska ta era söner till att göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och springa framför hans vagn[d]. 12 Han ska sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkrar och bärga hans skörd eller till att tillverka hans krigsredskap och utrustning för hans vagnar.
13 Era döttrar ska han ta till att göra salvor, laga mat och baka bröd. 14 Era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar ska han ta och ge åt sina tjänare. 15 Han ska ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. 16 Och han ska ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov. 17 Han ska ta tionde[e] av er småboskap, och ni kommer att bli hans tjänare[f]. 18 När ni då ropar på hjälp mot er kung som ni har valt åt er, då kommer Herren inte att svara er.” 19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ”Nej, vi måste ha en kung över oss. 20 Vi vill också bli som alla andra folk. Vår kung ska döma oss. Han ska dra ut framför oss och föra våra krig.”
21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22 Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.”
Saul och Samuel
9 (I) I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. 2 Han hade en son som hette Saul,[g] en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.
3 En gång hade åsnestona sprungit bort för Sauls far Kish. Då sade Kish till sin son Saul: ”Ta med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsnorna.” 4 Då vandrade han genom Efraims bergsbygd[h] och därefter genom Shalishalandet, men de fann dem inte. De gick genom Shaalimslandet, men där var de inte. Sedan tog han vägen genom Benjamins land, men inte heller där fann de dem. 5 När de sedan hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: ”Kom, vi går hem igen. Annars kan min far bli orolig för vår skull i stället för att tänka på åsnorna.”
6 Men han svarade honom: ”Se, i den här staden finns en gudsman. Han är högt ansedd och allt han säger, det sker. Låt oss nu gå dit. Kanske han kan säga oss vilken väg vi ska ta.” 7 (J) Då sade Saul till sin tjänare: ”Men om vi går dit, vad ska vi då ta med till mannen? Brödet är ju slut i vår packning och vi har inte heller någon annan gåva att ta med till gudsmannen. Eller vad har vi?” 8 Tjänaren svarade Saul än en gång: ”Se, här har jag en kvarts sikel silver.[i] Den ska jag ge gudsmannen så att han säger oss vilken väg vi ska ta.” 9 (K) – När man förr i tiden i Israel gick för att fråga Gud sade man: ”Kom, vi går till siaren.” Den som man nu kallar profet kallade man förr siare. – 10 Saul sade till sin tjänare: ”Ditt förslag är bra. Kom så går vi!” Så gick de till staden där gudsmannen fanns.
11 När de gick uppför höjden där staden låg mötte de några flickor som gick ut för att hämta vatten, och de frågade dem: ”Är siaren här?” 12 ”Ja, alldeles i närheten”, svarade de. ”Men skynda er, för i dag har han kommit till staden. I dag har folket en offerfest på offerhöjden. 13 Om ni går in i staden, träffar ni honom innan han går upp på höjden till måltiden. Folket äter inte förrän han kommer, för han ska välsigna offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Så gå upp dit, för just nu kan ni träffa honom.” 14 Så gick de upp till staden. Och när de kom in i staden, se, då kom Samuel ut mot dem på väg upp till offerhöjden.
15 Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 (L) ”I morgon vid den här tiden ska jag sända dig en man från Benjamins land. Honom ska du smörja till furste för mitt folk Israel. Han ska rädda mitt folk från filisteernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig.”
17 När Samuel fick se Saul sade Herren till honom: ”Se, där är mannen som jag talade till dig om: Han ska styra mitt folk.” 18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: ”Säg mig var siaren bor.” 19 Samuel svarade Saul: ”Jag är siaren. Gå före mig upp till offerhöjden, för ni ska äta där med mig i dag. Men i morgon ska jag låta dig gå, och jag ska ge dig besked om allt vad du har på hjärtat. 20 Bekymra dig inte för åsnorna som har varit borta för dig i tre dagar, för de har kommit till rätta. Vem tillhör all Israels härlighet[j] om inte dig och hela din fars hus?” 21 Saul svarade: ”Jag är ju en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel,[k] och min släkt är den ringaste bland alla släkter i Benjamins stam. Varför talar du till mig på det sättet?”
22 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem in i salen och gav dem den förnämsta platsen bland de omkring trettio män som var inbjudna. 23 Samuel sade till kocken: ”Ge mig stycket som jag gav dig och som jag sade att du skulle ta hand om.” 24 Då tog kocken fram lårstycket[l] och vad som hörde till det och satte fram det åt Saul. Och Samuel sade: ”Här är det som blivit sparat, ta för dig och ät! Det blev undanlagt åt dig just för den här stunden, när jag sade att jag hade inbjudit folket.” Och Saul åt den dagen med Samuel. 25 Därefter gick de ner från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.
Samuel smörjer Saul till kung
26 (M) De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: ”Stig upp, så ska jag följa dig på väg.” Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel. 27 När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.”
10 (N) Samuel tog sin oljeflaska och hällde olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig[m] till furste över sin arvedel. 2 (O) När du går i väg från mig i dag ska du träffa två män vid Rakels grav, i Selsa på Benjamins område. De kommer att säga till dig: Åsnorna som du gick för att söka har kommit till rätta. Så din far tänker inte mer på åsnorna, men han är orolig för er skull och säger: Vad ska jag göra för min son? 3 När du har gått vidare därifrån och kommit till Tabors terebint, ska du där möta tre män på väg upp till Gud i Betel. En av dem bär tre killingar, en bär tre brödkakor och en bär en vinlägel. 4 De kommer att hälsa vänligt på dig och ge dig två bröd, och du ska ta emot vad de ger. 5 Sedan kommer du till Guds Gibea där filisteernas postering är. Och när du kommer in i staden, träffar du på en skara profeter som är på väg ner från offerhöjden med lyra, tamburin, flöjt och harpa[n] framför sig medan de själva profeterar.
6 Herrens Ande ska komma över dig, och du ska profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 7 När du ser dessa tecken inträffa, gör då vad du finner lämpligt, för Gud är med dig. 8 (P) Och du ska gå före mig till Gilgal. Se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du ska vänta i sju dagar tills jag kommer till dig och meddelar vad du ska göra.”
9 När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem. 11 Alla som hade känt Saul förut fick se att han profeterade tillsammans med profeterna, och de sade till varandra: ”Vad har hänt med Kishs son? Är också Saul bland profeterna?” 12 (Q) Men en av männen därifrån svarade: ”Vem är deras far?” Härav uppkom ordspråket: ”Är också Saul bland profeterna?” 13 Men när han hade slutat profetera gick han upp på offerhöjden.
14 (R) Då frågade Sauls farbror honom och hans tjänare: ”Vart gick ni?” ”För att leta efter åsnorna”, svarade han. ”Men när vi såg att vi inte kunde hitta dem någonstans, gick vi till Samuel.” 15 Då sade Sauls farbror: ”Berätta för mig vad Samuel sade till er.” 16 Saul svarade sin farbror: ”Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta.” Men vad Samuel hade sagt om kungadömet berättade han inte för honom.
Kungavalet i Mispa
17 Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. 18 Han sade till Israels barn: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er. 19 (S) Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”
20 (T) Därefter lät Samuel alla Israels stammar gå fram. Då träffades Benjamins stam av lotten. 21 När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kishs son, av lotten. Men när de sökte efter honom kunde de inte finna honom. 22 Och de frågade Herren än en gång: ”Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: ”Se, han gömmer sig bland trossen.” 23 (U) De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra. 24 (V) Samuel sade till allt folket: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve kungen!” 25 (W) Samuel förklarade för folket kungadömets rättigheter[o] och skrev upp dem i en bok och lade den inför Herren. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt. 26 Också Saul begav sig hem, till Gibea, och en skara stridsmän vilkas hjärtan Gud hade rört följde honom.
27 (X) Men några onda män sade: ”Hur ska den där kunna rädda oss?” De föraktade honom och bar inte fram några gåvor till honom. Men han låtsades som om han inte märkte det.
Saul besegrar ammoniterna
11 Ammoniten Nahash[p] drog upp och belägrade Jabesh i Gilead. Då sade alla män i Jabesh till Nahash: ”Slut förbund med oss, så ska vi tjäna dig.” 2 Ammoniten Nahash svarade dem: ”På detta villkor ska jag sluta förbund med er: att jag får sticka ut högra ögat på er alla och därmed dra skam över hela Israel.” 3 De äldste i Jabesh sade till honom: ”Ge oss sju dagars frist, så att vi kan skicka sändebud över hela Israels land. Om då ingen vill hjälpa oss, kommer vi ut till dig.” 4 Sändebuden kom till Sauls Gibea och berättade detta för folket. Då brast allt folket ut i gråt.
5 Just då kom Saul gående från åkern bakom sina oxar, och Saul frågade: ”Vad är det med folket, eftersom de gråter?” De berättade för honom vad männen från Jabesh hade sagt. 6 (Y) När Saul hörde detta föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred. 7 (Z) Han tog ett par oxar och styckade dem och sände omkring[q] styckena med sändebuden över hela Israels land och lät säga: ”Den som inte drar ut efter Saul och Samuel, med hans oxar ska det göras på detta sätt.” Då kom fruktan från Herren över folket så att de drog ut som en enda man. 8 Och Saul inmönstrade dem i Besek[r], och Israels barn utgjorde då 300 000 och Juda män 30 000.
9 De sade till sändebuden som hade kommit: ”Så ska ni säga till männen i Jabesh i Gilead: I morgon ska ni få hjälp, när solen bränner som hetast.” Sändebuden kom och meddelade männen i Jabesh detta, och de blev glada över beskedet. 10 Då meddelade männen i Jabesh ammoniterna: ”I morgon ska vi komma ut till er, och ni får då göra med oss vad ni finner för gott.”
11 Dagen därefter delade Saul upp folket i tre grupper. De trängde in i lägret vid morgonväkten och nergjorde ammoniterna ända tills dagen blev som hetast. De som kom undan blev så kringspridda att inte två av dem kom undan tillsammans.
12 (AA) Då sade folket till Samuel: ”Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss? Ta hit dessa män så att vi får döda dem.” 13 (AB) Men Saul sade: ”Denna dag ska ingen dödas, för i dag har Herren gett seger åt Israel.” 14 Samuel sade till folket: ”Kom, låt oss gå till Gilgal och förnya kungadömet där.” 15 Då gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till kung där inför Herren i Gilgal. De offrade gemenskapsoffer inför Herrens ansikte, och Saul och alla Israels män var mycket glada.
Samuel talar till folket
12 (AC) Samuel sade till hela Israel: ”Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig. Jag har gett er en kung. 2 Nu är det han som ska vara er ledare. Jag är gammal och grå och ni har mina söner bland er. Hittills är det jag som varit er ledare, från min ungdom ända till i dag. 3 (AD) Se, här står jag. Vittna nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe, eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller varit våldsam mot någon? Har jag tagit mutor av någon för att se mellan fingrarna med honom? I så fall ska jag ersätta det.” 4 De svarade: ”Du har inte förtryckt oss, du har inte varit våldsam mot oss och inte tagit något från någon.” 5 Då sade han till dem: ”Herren är vittne mot er, och hans smorde är vittne denna dag att ni inte har funnit något hos mig.” De svarade: ”Ja, han är vittne.”
6 Samuel sade till folket: ”Det var Herren som insatte Mose och Aron och förde era fäder upp ur Egyptens land. 7 Ställ nu upp er, så att jag kan gå till rätta med er inför Herren med tanke på alla de rättfärdiga gärningar som Herren har gjort med er och era fäder. 8 (AE) När Jakob hade kommit till Egypten ropade era fäder till Herren, och Herren sände Mose och Aron som förde era fäder ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här på denna plats. 9 (AF) Men de glömde Herren sin Gud. Då sålde han dem i Siseras hand, härföraren i Hasor, och i filisteernas hand och i den moabitiske kungens hand, och alla dessa stred mot dem.
10 (AG) Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna, men rädda oss nu från våra fienders hand så ska vi tjäna dig. 11 (AH) Då sände Herren Jerubbaal, Bedan[s], Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet. 12 (AI) Men när ni såg Nahash, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss – trots att Herren er Gud är er kung.
13 (AJ) Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Herren har nu satt en kung över er. 14 Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då ska både ni och kungen som regerar över er följa Herren er Gud. 15 Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då ska Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder. 16 Ställ nu upp er och se det stora som Herren ska göra inför era ögon. 17 (AK) Nu är det tiden för veteskörden[t], men jag ska ropa till Herren att han ska låta det åska och regna. Då ska ni förstå och se hur mycket ont ni gjorde i Herrens ögon när ni begärde en kung.” 18 Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen.
Då greps folket av stor fruktan för Herren och för Samuel. 19 Och allt folket sade till Samuel: ”Be till Herren din Gud för dina tjänare så att vi inte dör, eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi begärde en kung[u].” 20 (AL) Samuel sade till folket: ”Var inte rädda. Ni har gjort allt detta onda, men vik bara inte av från Herren utan tjäna Herren av hela ert hjärta. 21 (AM) Vik inte av för att följa tomma avgudar som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet. 22 (AN) För sitt stora namns skull ska Herren inte förskjuta sitt folk, eftersom Herren har bestämt sig för att göra er till sitt folk.
23 Aldrig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutar be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen. 24 Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta, för se, han har gjort stora ting med er. 25 Men om ni gör det som är ont ska både ni och er kung förgås.”
Footnotes
- 8:2 Joel ... Abia Betyder ”Herren är Gud” och ”Herren är min far”.
- 8:2 Beer-Sheba Israels gränsstad i söder, 8 mil från Rama.
- 8:6 Ge oss en kung Troligen i hopp om militär trygghet från fiender genom en kungs stående yrkesarmé (8:11f, 10:26, 13:2).
- 8:11 springa framför hans vagn Som hedersvakt och utropare (jfr 1 Mos 41:43, 2 Sam 15:1).
- 8:17 ta tionde Mose lag fastställer att en tiondel av skörden tillhör Herren (3 Mos 27:30). Här talas dessutom om en motsvarande skatt till kungen. Liknande regler är kända från ugaritiska texter.
- 8:17 tjänare Annan översättning: ”slavar”.
- 9:2 Saul Betyder ”efterfrågad” (jfr 8:10).
- 9:4 Efraims bergsbygd Ca 2 mil nordväst om Sauls hemstad Gibea (10:26).
- 9:8 en kvarts sikel silver Drygt 2,5 gram, en veckas lön för den enkle arbetaren (Dom 17:10).
- 9:20 Vem tillhör all Israels härlighet Annan översättning: ”Till vem står Israels hela längtan”.
- 9:21 en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel Benjamins stam hade nästan utplånats i inbördeskrig med det övriga Israel (Dom 20-21).
- 9:24 lårstycket Ansågs vara fint kött och tillföll normalt offerprästen (3 Mos 7:32).
- 10:1 smort dig Smörjelsen är en invigning till tjänst och ett tecken på den helige Ande (jfr 10:6, 16:13). Paralleller finns bland hetiterna och i Egypten, där farao smorde sina vasaller för att markera sitt beskydd över dem.
- 10:5 lyra, tamburin, flöjt och harpa Musik var nära förknippat med det profetiska (2 Kung 3:15, 1 Krön 25:1f).
- 10:25 kungadömets rättigheter Jfr 8:11f. Kungen hade också skyldigheter, se 5 Mos 17:14f.
- 11:1 Ammoniten Nahash Betyder ”orm”. Ammoniterna bodde öster om Jordan och hade anfallit israeliterna tidigare under Jeftas tid (se Dom 11).
- 11:7 styckade dem och sände omkring Knyter an till hur folket kallades till samling under den mörka domartiden (Dom 19:29).
- 11:8 Besek Låg troligen på Jordans västra sida, ca 2-3 mil väster om Jabesh i Gilead vilket innebar en ansträngande nattlig ilmarsch (vers 11).
- 12:11 Bedan Okänt namn. Andra handskrifter (Septuaginta): ”Barak” (jfr vers 9, Dom 4:6f).
- 12:17 tiden för veteskörden Vid pingst i maj då det sällan regnar i Israel (jfr Ords 26:1).
- 12:19 begärde en kung Hebr. sheól mélech, jfr ”kung Saul” (Shaúl mélech).
1 Samuelsboken 8-12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
1 Samuelsboken 8-12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Samuel och Saul
(8:1—15:35)
Saul blir Israels kung
Folket vill ha en kung
8 När Samuel blev äldre, tillsatte han sina söner som domare över Israel. 2 Hans äldste son Joel och hans näst äldste son Avia dömde i Beer Sheva, 3 men de följde inte alls i sin fars fotspår utan sökte egen orätt vinning: de tog emot mutor och vrängde rättvisan. 4 Alla Israels äldste möttes i Rama hos Samuel. 5 De sa: ”Du har blivit gammal och dina söner följer inte i dina fotspår. Ge oss en kung som kan styra oss, så som alla andra folk har!”
6 Samuel blev besviken när han hörde att de ville ha en kung och bad till Herren. 7 Men Herren svarade: ”Låt dem få vad de vill ha! Det är mig de förkastar, inte dig. De vill inte längre ha mig till kung. 8 Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar och nu behandlar de dig på samma sätt. 9 Gör som folket vill, men varna dem för hur det kommer att bli att lyda under en kung!”
10 Samuel berättade allt vad Herren sagt till dem som begärde en kung. 11 Han sa: ”En kung som ska härska över er kommer att ha rätt att ta ut era söner till krigstjänst, som ryttare eller vagnsförare eller till att springa framför hans vagnar. 12 Några kommer han att sätta till befäl över tusen eller femtio man. Andra kommer att tvingas plöja hans åkrar och ta in hans skördar eller sättas att tillverka hans vapen och vagnar. 13 Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till att arbeta i hans kök och bageri. 14 Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och ge dem till sina tjänstemän. 15 Han kommer att kräva en tiondel av er skörd åt sina hovmän och tjänstemän. 16 Han kommer att kräva att få era tjänare, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov. 17 Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar och ni kommer att bli hans slavar. 18 Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung som ni valt, men då ska Herren inte hjälpa er.”
19 Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar och sa: ”Nej, vi måste ha en kung! 20 Vi vill vara som alla andra folk. Vi vill ha en kung som kan skipa rätt åt oss och leda oss och kämpa för oss i strid.”
21 Samuel berättade sedan för Herren vad folket hade sagt 22 och Herren svarade: ”Gör som de säger och ge dem en kung!” Då sa Samuel till dem att de skulle gå hem, var och en till sin stad.
Samuel möter Saul
9 Kish var en inflytelserik man från Benjamins stam. Han var son till Aviel och sonson till Seror som i sin tur var son till Bekorat och sonson till Afiach av Benjamins stam. 2 Denne Kish hade en son som hette Saul. Han var den ståtligaste mannen i Israel och huvudet högre än någon annan i landet.
3 En dag hade Kishs åsnor sprungit bort, så han sände ut Saul och en tjänare för att söka efter dem. 4 De gick genom Efraims bergsbygd, Shalishalandet, Shaalimsområdet och hela Benjamins land, men kunde inte hitta dem någonstans. 5 När de till slut kom fram till Sufs land, sa Saul till tjänaren: ”Nu går vi hem, för nu är nog min far mer orolig för oss än för åsnorna.” 6 Men tjänaren sa: ”Det finns en gudsman i den här staden. Hela folket ser upp till honom, för allt han säger slår in. Vi går dit. Kanske han kan tala om för oss vart vi ska ta vägen.”
7 ”Men vi har väl inget att ge honom?” svarade Saul sin tjänare. ”Till och med vår mat i packningen är slut. Vi har ingenting att ge honom. Eller har vi något?” 8 ”Jag har en kvarts sikel silver[a],” sa tjänaren. ”Jag kan ge honom det, så visar han vägen.”
9 När israeliterna förr i tiden gick för att rådfråga Gud, brukade man säga: ”Kom, så går vi till siaren!” På den tiden kallades profeterna för siare.
10 ”Det låter bra”, svarade Saul sin tjänare. ”Vi går dit.” Och så gick de mot staden där profeten bodde.
11 När de var på väg uppför sluttningen mot staden, fick de syn på några unga flickor som var på väg att hämta vatten och de frågade dem om siaren var där.
12 ”Ja”, svarade flickorna. ”Fortsätt bara rakt fram, så hittar ni honom. Han har just kommit till staden, för folket har en offerfest uppe på kullen. 13 När ni kommer till staden hittar ni honom innan han går upp på kullen för måltiden. Folket börjar inte äta förrän han har kommit och välsignat offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Gå alltså genast, så kan ni träffa honom nu!”
14 Saul och hans tjänare fortsatte då upp mot staden och just när de kom in genom portarna, mötte de Samuel som redan var på väg till offerplatsen.
15 Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat sig och sagt till Samuel: 16 ”I morgon vid den här tiden ska jag sända en man från Benjamins land till dig. Honom ska du smörja till furste för mitt folk. Han ska rädda dem från filistéerna, för jag har sett mitt folks nöd och hört deras rop.”
17 När Samuel fick se Saul, sa Herren: ”Det var den här mannen jag berättade för dig om! Han ska härska över mitt folk.”
18 Under tiden gick Saul fram till Samuel i stadsporten och frågade: ”Kan du tala om för mig var siaren bor?”
19 ”Det är jag som är siaren”, svarade Samuel. ”Gå upp till offerplatsen så länge, jag kommer strax efter. I dag ska ni äta tillsammans med mig. I morgon kan ni sedan fortsätta vidare och då ska jag också tala om för dig allt vad du vill veta. 20 Åsnorna som sprang bort för tre dagar sedan behöver du inte oroa dig för, de har redan kommit till rätta. Och för övrigt: ska inte allt det härliga som finns i Israel tillfalla dig och din släkt?”
21 Saul sa: ”Jag är från Benjamins stam, den minsta av Israels stammar, och min släkt är den oansenligaste av alla i stammen! Varför talar du så till mig?”
22 Men Samuel förde Saul och hans tjänare in i den stora salen och gav dem de främsta platserna bland de inbjudna gästerna som var omkring trettio. 23 Sedan sa han till kocken att ta fram köttbiten, den som han gett honom och bett honom lägga undan. 24 Kocken tog då fram ett lårstycke[b] och det som hörde till det och placerade framför Saul.
”Ät!” sa Samuel. ”Det här köttstycket har varit bestämt åt dig ända sedan jag bjöd in till den här festen.” Saul åt då tillsammans med Samuel.
25 Och när de hade återvänt till staden efter festen, gick de upp på taket[c] för att prata. 26 I gryningen nästa morgon ropade Samuel till Saul på taket och sa: ”Stig upp! Jag ska följa dig ett stycke på vägen.” Saul steg upp och de gick ut tillsammans.
27 När de kom till utkanten av staden sa Samuel till Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: ”Stanna här, för jag har ett budskap från Herren till dig.”
Samuel smörjer Saul till kung
10 Samuel tog fram en flaska med olja som han hällde över Sauls huvud. Sedan kysste han honom och sa:
”Herren smörjer dig till furste över sin arvedel.[d] 2 När du lämnar mig, kommer du att träffa två män vid Rakels grav i Selsach i Benjamins land. De kommer att tala om för dig att åsnorna har återfunnits, men att din far nu i stället är orolig för dig och frågar: ’Hur ska jag hitta min son?’
3 När du kommer till eken vid Tabor, kommer du att möta tre män som är på väg till Gud i Betel. En av dem bär på tre killingar, en annan har tre brödkakor och den tredje en skinnsäck med vin. 4 De kommer att hälsa dig och erbjuda dig två av offerkakorna och dem ska du ta emot.
5 Efter det ska du gå till Guds Giva där filistéerna har en utpost. När du går in i staden, kommer du att möta en grupp profeter på väg ner från offerplatsen. De spelar på psaltare, tamburin, flöjt och harpa och profeterar medan de går vägen fram. 6 I samma stund ska Herrens Ande komma över dig och du ska profetera tillsammans med dem. Du ska förvandlas och bli som en ny människa. 7 Efter att dessa tecken har inträffat kan du fatta beslut efter din övertygelse, för Herren ska leda dig. 8 Gå sedan före mig till Gilgal och vänta på mig där i sju dagar. Jag ska komma dit och offra brännoffer och gemenskapsoffer och då ska jag tala om för dig vad du ska göra.”
9 När Saul vände sig om och började gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta och gav honom ett nytt sätt att tänka och redan samma dag inträffade alla dessa tecken. 10 Då de kom till Giva, kom profeterna emot dem och Guds Ande kom över Saul, så att han också profeterade.
11 De som tidigare hade känt Saul började undra när de såg honom profetera tillsammans med de andra profeterna. ”Vad har hänt med Kishs son?” frågade de varandra. ”Är Saul också en av profeterna?” 12 En man som bodde där tillade: ”Vem är deras far?” På så sätt tillkom ordspråket: ”Är Saul också en av profeterna?”
13 När Saul hade slutat att profetera, gick han upp på kullen. 14 ”Var har du och tjänaren hållit hus så länge?” frågade Sauls farbror. ”Vi gick för att leta reda på åsnorna, men vi kunde inte hitta dem,” svarade Saul. ”Därför gick vi till Samuel.” 15 ”Jaså? Och vad sa han då?” undrade farbrodern. 16 ”Han sa att åsnorna hade kommit till rätta”, svarade Saul. Men han lät bli att berätta vad Samuel sagt om kungadömet.
Israel väljer Saul som kung
17 Samuel kallade samman hela Israels folk inför Herren i Mispa. 18 Han sa till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag förde Israel ut ur Egypten och räddade er från egypterna och alla andra folk som förtryckte er.’ 19 Men nu har ni förkastat denne er Gud som räddat er ur alla era olyckor och svårigheter och ni säger: ’Vi vill ha en kung i stället!’ Så kom nu fram inför Herren, varje stam för sig och varje släkt för sig!”
20 Sedan kallade Samuel fram de olika stammarna inför Herren och när man kastade lott,[e] föll lotten på Benjamins stam. 21 Därefter förde han fram de olika släkterna i Benjamins stam inför Herren och den här gången föll lotten på Matris släkt. Slutligen föll lotten på Saul, Kishs son, men när de försökte få tag på honom var han försvunnen.
22 Folket frågade då Herren: ”Var är han? Har han verkligen kommit?” Herren svarade: ”Han gömmer sig borta i lägret.” 23 De sprang då dit och hämtade honom och när de förde fram honom inför folket var han huvudet högre än alla andra.
24 Då sa Samuel: ”Detta är den man som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela Israel!” Och hela folket jublade och ropade: ”Leve kungen!”
25 Samuel förklarade än en gång för folket vad en kung hade för rättigheter. Han skrev också ner dem i en bok som sedan förvarades inför Herren. Efter det sände han hem folket, var och en till sitt.
26 När Saul återvände till sitt hem i Giva, följdes han av en skara krigare som hade känt Guds kallelse. 27 Men det fanns några bland folket som var ondsinta och sa: ”Hur ska han kunna rädda oss?” De föraktade Saul och vägrade att ge honom gåvor, men han teg.[f]
Saul besegrar ammoniterna
11 Ammoniternas kung Nachash anföll nu[g] och belägrade Javesh i Gilead. Invånarna i Javesh sa till honom: ”Slut förbund med oss, så ska vi bli era tjänare!” 2 Nachash svarade: ”Jag kan sluta förbund med er, men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förödmjukat.”
3 ”Låt oss få sju dagar på oss, så att vi kan skicka bud till hela Israel”, svarade de äldste i Javesh. ”Men om ingen kommer och räddar oss, då ska vi gå med på dina villkor.”
4 När budbärarna från Javesh kom till Sauls Giva och berättade vad som hade hänt, började alla gråta högt. 5 Saul återvände från åkrarna med sina oxar och frågade: ”Vad är det som har hänt? Varför gråter alla?” Då berättade de för honom vad männen från Javesh hade sagt 6 och genast kom Guds Ande över Saul och han brann av vrede. 7 Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel. ”Om någon vägrar att följa Saul och Samuel i strid, ska det gå med hans oxar på detta vis”, lät han hälsa. Fruktan för Herren föll då över folket och de ställde upp till sista man. 8 Han räknade dem sedan i Besek och fann att det var 300 000 man från Israel och 30 000 man från Juda.
9 Efter det skickade han budbärare tillbaka till Javesh i Gilead med beskedet: ”Ni kommer att räddas när solen skiner som varmast i morgon.” Glädjen i staden visste inga gränser när budbärarna återvände och berättade detta.
10 Männen i Javesh meddelade sedan ammoniterna: ”Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra vad ni vill med oss.”
11 Dagen därpå delade Saul upp sin armé i tre grupper och redan före gryningen överrumplade de ammoniterna i deras läger. När dagen var som hetast var ammoniterna slagna. Resten av ammoniternas armé blev så grundligt skingrad att inte ens två personer kom undan tillsammans.
12 Då sa folket till Samuel: ”Var är de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så att vi får döda dem!” 13 Men Saul svarade: ”Nej, en dag som denna ska ingen avrättas, för i dag har Herren räddat Israel!”
14 Då sa Samuel till folket: ”Kom, låt oss gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung.”
15 Och de gick till Gilgal och inför Herren utropade de Saul till kung. Sedan offrade de gemenskapsoffer till Herren och Saul och hela Israel firade en stor glädjefest.
Samuels avskedstal
12 Sedan talade Samuel till folket på nytt:
”Lyssna!” sa han. ”Jag har gjort vad ni bett mig om. Jag har gett er en kung. 2 Nu är kungen er ledare. Jag är nu en gammal gråhårig man och mina söner finns här bland er. Jag har varit er ledare sedan min ungdom. 3 Här står jag nu, vittna mot mig inför Herren och hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller åsna? Har jag kränkt eller förtryckt någon? Har jag någonsin tagit emot mutor eller panter av någon? Tala om det för mig, så ska jag ersätta dem som jag har skadat.”
4 ”Nej”, svarade de. ”Du har aldrig kränkt eller förtryckt oss och du har aldrig tagit mutor.”
5 ”Herren och hans smorde är i dag mina vittnen på att ni inte har något att anklaga mig för”, sa Samuel.
”Ja, han är vittne”, svarade de.
6 ”Det var Herren som gav er Mose och Aron”, fortsatte Samuel. ”Han förde era förfäder ut ur Egyptens land. 7 Bli nu stilla inför Herren medan jag går till rätta med er och påminner er om Herrens rättfärdiga gärningar mot er och era förfäder.
8 När Jakob kommit till Egypten och folket ropade till Herren, sände han dem Mose och Aron som ledde dem ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här i landet.
9 Men folket glömde snart Herren, sin Gud, och därför överlämnade han dem åt Sisera, generalen i Hasors här, och åt filistéerna och åt Moabs kung som alla förde krig mot Israel. 10 Folket ropade då till Herren igen: ’Vi har syndat genom att vända Herren ryggen. Vi har tillbett baalsgudar och astartegudinnor. Men nu ska vi tjäna dig och enbart dig, om du bara befriar oss från våra fiender!’ 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel för att rädda er från fienderna runt omkring och så fick ni leva i trygghet.[h]
12 Men när ni såg att Nachash, Ammons kung, kom mot er, sa ni till mig att ni behövde en kung som kunde regera över er. Detta trots att ni redan hade en kung, Herren. 13 Men här är nu den kung ni själva valt och bett om. Herren har satt honom över er.
14 Om ni fruktar Herren, tjänar och lyder honom och inte gör uppror mot honom, ja, om både ni och er kung följer Herren, er Gud, så kommer allt att gå väl. 15 Men om ni gör uppror mot Herrens bud och inte lyder honom, så kommer Herren att behandla er på samma sätt som han behandlade era förfäder.
16 Stå nu still här, så ska ni få se Herren göra ett stort under. 17 Nu är det ju tid för veteskörden[i]. Men jag ska be till Herren att han sänder åska och regn. Då kommer ni att inse hur ont och orätt ni handlade inför Herren då ni begärde en kung.”
18 Samuel ropade sedan till Herren som sände åska och regn redan samma dag och hela folket darrade av fruktan inför Herren och Samuel.
19 ”Be till Herren, din Gud, för oss dina tjänare, så att vi inte dör”, sa de till Samuel. ”Nu har vi lagt ännu en synd till alla de andra genom att begära en kung.”
20 ”Var inte rädda”, sa Samuel till folket. ”Det är sant att ni har begått en svår synd, men se till att ni i fortsättningen tillber Herren helhjärtat och inte vänder honom ryggen. 21 Vänd er inte till andra gudar som varken kan hjälpa eller rädda er, eftersom de inte är annat än tomhet. 22 Herren ska för sitt mäktiga namns skull inte överge sitt eget folk. Han har ju själv utvalt er till sitt folk.
23 För min egen del vill jag inte synda mot Herren genom att sluta att be för er. Jag ska i stället fortsätta att undervisa er om det goda och rätta. 24 Frukta Herren och tjäna honom troget och helhjärtat! Tänk på allt det stora han har gjort för er! 25 Men om ni fortsätter att synda, kommer både ni och er kung att förgås.”
Footnotes
- 9:8 En kvarts sikel silver motsvarar cirka 3 gram. Silver- eller guldstycken användes som betalningsmedel.
- 9:24 Lårstycket var normalt reserverat för prästerna. Detta var en symbol för att Saul skulle bli invigd till tjänst för Gud.
- 9:25 Taken var platta och användes som extra rum.
- 10:1 I Septuaginta lägger man till: Du ska styra Herrens folk och befria det från alla fiender som omger det. Och detta är tecknet på att Herren har utvalt dig till att leda hans folk.
- 10:20 Antagligen använde man urim och tummim. Se not till 2:18.
- 10:27 I Dödahavsrullarna har man funnit ett textfragment (4QSama) som förklarar händelsen i kap. 11 där det inte sägs någonting om orsaken till denna blodiga attack. Fragmentet från Q4 lyder: Nachash, ammoniternas kung, förtryckte hårt Gads och Rubens folk och han stack ut alla deras högra ögon och slog ter[ror och fruktan] i Israel. Det fanns inte bland israeliterna på andra sidan Jordan en enda vars högra öga inte hade blivit stucket av Nachash, kung av Ammon, utom de sju tusen män som [flydde] ammoniterna och kom till Javesh i Gilead. Ungefär en månad senare…Sedan följer det vi kan läsa i våra Biblar i 1 Sam 11:1ff.
- 11:1 I Septuaginta: Ungefär en månad senare.
- 12:11 Dessa personer var domare i Israel (se Domarboken). Bedan är antagligen ett annat namn på Barak.
- 12:17 Veteskörden inföll under maj-juni, då det inte brukade regna i landet.
1 Samuel 8-12
King James Version
1 Samuel 8-12
King James Version
8 And it came to pass, when Samuel was old, that he made his sons judges over Israel.
2 Now the name of his firstborn was Joel; and the name of his second, Abiah: they were judges in Beersheba.
3 And his sons walked not in his ways, but turned aside after lucre, and took bribes, and perverted judgment.
4 Then all the elders of Israel gathered themselves together, and came to Samuel unto Ramah,
5 And said unto him, Behold, thou art old, and thy sons walk not in thy ways: now make us a king to judge us like all the nations.
6 But the thing displeased Samuel, when they said, Give us a king to judge us. And Samuel prayed unto the Lord.
7 And the Lord said unto Samuel, Hearken unto the voice of the people in all that they say unto thee: for they have not rejected thee, but they have rejected me, that I should not reign over them.
8 According to all the works which they have done since the day that I brought them up out of Egypt even unto this day, wherewith they have forsaken me, and served other gods, so do they also unto thee.
9 Now therefore hearken unto their voice: howbeit yet protest solemnly unto them, and shew them the manner of the king that shall reign over them.
10 And Samuel told all the words of the Lord unto the people that asked of him a king.
11 And he said, This will be the manner of the king that shall reign over you: He will take your sons, and appoint them for himself, for his chariots, and to be his horsemen; and some shall run before his chariots.
12 And he will appoint him captains over thousands, and captains over fifties; and will set them to ear his ground, and to reap his harvest, and to make his instruments of war, and instruments of his chariots.
13 And he will take your daughters to be confectionaries, and to be cooks, and to be bakers.
14 And he will take your fields, and your vineyards, and your oliveyards, even the best of them, and give them to his servants.
15 And he will take the tenth of your seed, and of your vineyards, and give to his officers, and to his servants.
16 And he will take your menservants, and your maidservants, and your goodliest young men, and your asses, and put them to his work.
17 He will take the tenth of your sheep: and ye shall be his servants.
18 And ye shall cry out in that day because of your king which ye shall have chosen you; and the Lord will not hear you in that day.
19 Nevertheless the people refused to obey the voice of Samuel; and they said, Nay; but we will have a king over us;
20 That we also may be like all the nations; and that our king may judge us, and go out before us, and fight our battles.
21 And Samuel heard all the words of the people, and he rehearsed them in the ears of the Lord.
22 And the Lord said to Samuel, Hearken unto their voice, and make them a king. And Samuel said unto the men of Israel, Go ye every man unto his city.
9 Now there was a man of Benjamin, whose name was Kish, the son of Abiel, the son of Zeror, the son of Bechorath, the son of Aphiah, a Benjamite, a mighty man of power.
2 And he had a son, whose name was Saul, a choice young man, and a goodly: and there was not among the children of Israel a goodlier person than he: from his shoulders and upward he was higher than any of the people.
3 And the asses of Kish Saul's father were lost. And Kish said to Saul his son, Take now one of the servants with thee, and arise, go seek the asses.
4 And he passed through mount Ephraim, and passed through the land of Shalisha, but they found them not: then they passed through the land of Shalim, and there they were not: and he passed through the land of the Benjamites, but they found them not.
5 And when they were come to the land of Zuph, Saul said to his servant that was with him, Come, and let us return; lest my father leave caring for the asses, and take thought for us.
6 And he said unto him, Behold now, there is in this city a man of God, and he is an honourable man; all that he saith cometh surely to pass: now let us go thither; peradventure he can shew us our way that we should go.
7 Then said Saul to his servant, But, behold, if we go, what shall we bring the man? for the bread is spent in our vessels, and there is not a present to bring to the man of God: what have we?
8 And the servant answered Saul again, and said, Behold, I have here at hand the fourth part of a shekel of silver: that will I give to the man of God, to tell us our way.
9 (Beforetime in Israel, when a man went to enquire of God, thus he spake, Come, and let us go to the seer: for he that is now called a Prophet was beforetime called a Seer.)
10 Then said Saul to his servant, Well said; come, let us go. So they went unto the city where the man of God was.
11 And as they went up the hill to the city, they found young maidens going out to draw water, and said unto them, Is the seer here?
12 And they answered them, and said, He is; behold, he is before you: make haste now, for he came to day to the city; for there is a sacrifice of the people to day in the high place:
13 As soon as ye be come into the city, ye shall straightway find him, before he go up to the high place to eat: for the people will not eat until he come, because he doth bless the sacrifice; and afterwards they eat that be bidden. Now therefore get you up; for about this time ye shall find him.
14 And they went up into the city: and when they were come into the city, behold, Samuel came out against them, for to go up to the high place.
15 Now the Lord had told Samuel in his ear a day before Saul came, saying,
16 To morrow about this time I will send thee a man out of the land of Benjamin, and thou shalt anoint him to be captain over my people Israel, that he may save my people out of the hand of the Philistines: for I have looked upon my people, because their cry is come unto me.
17 And when Samuel saw Saul, the Lord said unto him, Behold the man whom I spake to thee of! this same shall reign over my people.
18 Then Saul drew near to Samuel in the gate, and said, Tell me, I pray thee, where the seer's house is.
19 And Samuel answered Saul, and said, I am the seer: go up before me unto the high place; for ye shall eat with me to day, and to morrow I will let thee go, and will tell thee all that is in thine heart.
20 And as for thine asses that were lost three days ago, set not thy mind on them; for they are found. And on whom is all the desire of Israel? Is it not on thee, and on all thy father's house?
21 And Saul answered and said, Am not I a Benjamite, of the smallest of the tribes of Israel? and my family the least of all the families of the tribe of Benjamin? wherefore then speakest thou so to me?
22 And Samuel took Saul and his servant, and brought them into the parlour, and made them sit in the chiefest place among them that were bidden, which were about thirty persons.
23 And Samuel said unto the cook, Bring the portion which I gave thee, of which I said unto thee, Set it by thee.
24 And the cook took up the shoulder, and that which was upon it, and set it before Saul. And Samuel said, Behold that which is left! set it before thee, and eat: for unto this time hath it been kept for thee since I said, I have invited the people. So Saul did eat with Samuel that day.
25 And when they were come down from the high place into the city, Samuel communed with Saul upon the top of the house.
26 And they arose early: and it came to pass about the spring of the day, that Samuel called Saul to the top of the house, saying, Up, that I may send thee away. And Saul arose, and they went out both of them, he and Samuel, abroad.
27 And as they were going down to the end of the city, Samuel said to Saul, Bid the servant pass on before us, (and he passed on), but stand thou still a while, that I may shew thee the word of God.
10 Then Samuel took a vial of oil, and poured it upon his head, and kissed him, and said, Is it not because the Lord hath anointed thee to be captain over his inheritance?
2 When thou art departed from me to day, then thou shalt find two men by Rachel's sepulchre in the border of Benjamin at Zelzah; and they will say unto thee, The asses which thou wentest to seek are found: and, lo, thy father hath left the care of the asses, and sorroweth for you, saying, What shall I do for my son?
3 Then shalt thou go on forward from thence, and thou shalt come to the plain of Tabor, and there shall meet thee three men going up to God to Bethel, one carrying three kids, and another carrying three loaves of bread, and another carrying a bottle of wine:
4 And they will salute thee, and give thee two loaves of bread; which thou shalt receive of their hands.
5 After that thou shalt come to the hill of God, where is the garrison of the Philistines: and it shall come to pass, when thou art come thither to the city, that thou shalt meet a company of prophets coming down from the high place with a psaltery, and a tabret, and a pipe, and a harp, before them; and they shall prophesy:
6 And the Spirit of the Lord will come upon thee, and thou shalt prophesy with them, and shalt be turned into another man.
7 And let it be, when these signs are come unto thee, that thou do as occasion serve thee; for God is with thee.
8 And thou shalt go down before me to Gilgal; and, behold, I will come down unto thee, to offer burnt offerings, and to sacrifice sacrifices of peace offerings: seven days shalt thou tarry, till I come to thee, and shew thee what thou shalt do.
9 And it was so, that when he had turned his back to go from Samuel, God gave him another heart: and all those signs came to pass that day.
10 And when they came thither to the hill, behold, a company of prophets met him; and the Spirit of God came upon him, and he prophesied among them.
11 And it came to pass, when all that knew him beforetime saw that, behold, he prophesied among the prophets, then the people said one to another, What is this that is come unto the son of Kish? Is Saul also among the prophets?
12 And one of the same place answered and said, But who is their father? Therefore it became a proverb, Is Saul also among the prophets?
13 And when he had made an end of prophesying, he came to the high place.
14 And Saul's uncle said unto him and to his servant, Whither went ye? And he said, To seek the asses: and when we saw that they were no where, we came to Samuel.
15 And Saul's uncle said, Tell me, I pray thee, what Samuel said unto you.
16 And Saul said unto his uncle, He told us plainly that the asses were found. But of the matter of the kingdom, whereof Samuel spake, he told him not.
17 And Samuel called the people together unto the Lord to Mizpeh;
18 And said unto the children of Israel, Thus saith the Lord God of Israel, I brought up Israel out of Egypt, and delivered you out of the hand of the Egyptians, and out of the hand of all kingdoms, and of them that oppressed you:
19 And ye have this day rejected your God, who himself saved you out of all your adversities and your tribulations; and ye have said unto him, Nay, but set a king over us. Now therefore present yourselves before the Lord by your tribes, and by your thousands.
20 And when Samuel had caused all the tribes of Israel to come near, the tribe of Benjamin was taken.
21 When he had caused the tribe of Benjamin to come near by their families, the family of Matri was taken, and Saul the son of Kish was taken: and when they sought him, he could not be found.
22 Therefore they enquired of the Lord further, if the man should yet come thither. And the Lord answered, Behold he hath hid himself among the stuff.
23 And they ran and fetched him thence: and when he stood among the people, he was higher than any of the people from his shoulders and upward.
24 And Samuel said to all the people, See ye him whom the Lord hath chosen, that there is none like him among all the people? And all the people shouted, and said, God save the king.
25 Then Samuel told the people the manner of the kingdom, and wrote it in a book, and laid it up before the Lord. And Samuel sent all the people away, every man to his house.
26 And Saul also went home to Gibeah; and there went with him a band of men, whose hearts God had touched.
27 But the children of Belial said, How shall this man save us? And they despised him, and brought no presents. But he held his peace.
11 Then Nahash the Ammonite came up, and encamped against Jabeshgilead: and all the men of Jabesh said unto Nahash, Make a covenant with us, and we will serve thee.
2 And Nahash the Ammonite answered them, On this condition will I make a covenant with you, that I may thrust out all your right eyes, and lay it for a reproach upon all Israel.
3 And the elders of Jabesh said unto him, Give us seven days' respite, that we may send messengers unto all the coasts of Israel: and then, if there be no man to save us, we will come out to thee.
4 Then came the messengers to Gibeah of Saul, and told the tidings in the ears of the people: and all the people lifted up their voices, and wept.
5 And, behold, Saul came after the herd out of the field; and Saul said, What aileth the people that they weep? And they told him the tidings of the men of Jabesh.
6 And the Spirit of God came upon Saul when he heard those tidings, and his anger was kindled greatly.
7 And he took a yoke of oxen, and hewed them in pieces, and sent them throughout all the coasts of Israel by the hands of messengers, saying, Whosoever cometh not forth after Saul and after Samuel, so shall it be done unto his oxen. And the fear of the Lord fell on the people, and they came out with one consent.
8 And when he numbered them in Bezek, the children of Israel were three hundred thousand, and the men of Judah thirty thousand.
9 And they said unto the messengers that came, Thus shall ye say unto the men of Jabeshgilead, To morrow, by that time the sun be hot, ye shall have help. And the messengers came and shewed it to the men of Jabesh; and they were glad.
10 Therefore the men of Jabesh said, To morrow we will come out unto you, and ye shall do with us all that seemeth good unto you.
11 And it was so on the morrow, that Saul put the people in three companies; and they came into the midst of the host in the morning watch, and slew the Ammonites until the heat of the day: and it came to pass, that they which remained were scattered, so that two of them were not left together.
12 And the people said unto Samuel, Who is he that said, Shall Saul reign over us? bring the men, that we may put them to death.
13 And Saul said, There shall not a man be put to death this day: for to day the Lord hath wrought salvation in Israel.
14 Then said Samuel to the people, Come, and let us go to Gilgal, and renew the kingdom there.
15 And all the people went to Gilgal; and there they made Saul king before the Lord in Gilgal; and there they sacrificed sacrifices of peace offerings before the Lord; and there Saul and all the men of Israel rejoiced greatly.
12 And Samuel said unto all Israel, Behold, I have hearkened unto your voice in all that ye said unto me, and have made a king over you.
2 And now, behold, the king walketh before you: and I am old and grayheaded; and, behold, my sons are with you: and I have walked before you from my childhood unto this day.
3 Behold, here I am: witness against me before the Lord, and before his anointed: whose ox have I taken? or whose ass have I taken? or whom have I defrauded? whom have I oppressed? or of whose hand have I received any bribe to blind mine eyes therewith? and I will restore it you.
4 And they said, Thou hast not defrauded us, nor oppressed us, neither hast thou taken ought of any man's hand.
5 And he said unto them, The Lord is witness against you, and his anointed is witness this day, that ye have not found ought in my hand. And they answered, He is witness.
6 And Samuel said unto the people, It is the Lord that advanced Moses and Aaron, and that brought your fathers up out of the land of Egypt.
7 Now therefore stand still, that I may reason with you before the Lord of all the righteous acts of the Lord, which he did to you and to your fathers.
8 When Jacob was come into Egypt, and your fathers cried unto the Lord, then the Lord sent Moses and Aaron, which brought forth your fathers out of Egypt, and made them dwell in this place.
9 And when they forgat the Lord their God, he sold them into the hand of Sisera, captain of the host of Hazor, and into the hand of the Philistines, and into the hand of the king of Moab, and they fought against them.
10 And they cried unto the Lord, and said, We have sinned, because we have forsaken the Lord, and have served Baalim and Ashtaroth: but now deliver us out of the hand of our enemies, and we will serve thee.
11 And the Lord sent Jerubbaal, and Bedan, and Jephthah, and Samuel, and delivered you out of the hand of your enemies on every side, and ye dwelled safe.
12 And when ye saw that Nahash the king of the children of Ammon came against you, ye said unto me, Nay; but a king shall reign over us: when the Lord your God was your king.
13 Now therefore behold the king whom ye have chosen, and whom ye have desired! and, behold, the Lord hath set a king over you.
14 If ye will fear the Lord, and serve him, and obey his voice, and not rebel against the commandment of the Lord, then shall both ye and also the king that reigneth over you continue following the Lord your God:
15 But if ye will not obey the voice of the Lord, but rebel against the commandment of the Lord, then shall the hand of the Lord be against you, as it was against your fathers.
16 Now therefore stand and see this great thing, which the Lord will do before your eyes.
17 Is it not wheat harvest to day? I will call unto the Lord, and he shall send thunder and rain; that ye may perceive and see that your wickedness is great, which ye have done in the sight of the Lord, in asking you a king.
18 So Samuel called unto the Lord; and the Lord sent thunder and rain that day: and all the people greatly feared the Lord and Samuel.
19 And all the people said unto Samuel, Pray for thy servants unto the Lord thy God, that we die not: for we have added unto all our sins this evil, to ask us a king.
20 And Samuel said unto the people, Fear not: ye have done all this wickedness: yet turn not aside from following the Lord, but serve the Lord with all your heart;
21 And turn ye not aside: for then should ye go after vain things, which cannot profit nor deliver; for they are vain.
22 For the Lord will not forsake his people for his great name's sake: because it hath pleased the Lord to make you his people.
23 Moreover as for me, God forbid that I should sin against the Lord in ceasing to pray for you: but I will teach you the good and the right way:
24 Only fear the Lord, and serve him in truth with all your heart: for consider how great things he hath done for you.
25 But if ye shall still do wickedly, ye shall be consumed, both ye and your king.
1 Samuel 8-12
New International Version
1 Samuel 8-12
New International Version
Israel Asks for a King
8 When Samuel grew old, he appointed(A) his sons as Israel’s leaders.[a] 2 The name of his firstborn was Joel and the name of his second was Abijah,(B) and they served at Beersheba.(C) 3 But his sons(D) did not follow his ways. They turned aside(E) after dishonest gain and accepted bribes(F) and perverted(G) justice.
4 So all the elders(H) of Israel gathered together and came to Samuel at Ramah.(I) 5 They said to him, “You are old, and your sons do not follow your ways; now appoint a king(J) to lead[b](K) us, such as all the other nations(L) have.”
6 But when they said, “Give us a king(M) to lead us,” this displeased(N) Samuel; so he prayed to the Lord. 7 And the Lord told him: “Listen(O) to all that the people are saying to you; it is not you they have rejected,(P) but they have rejected me as their king.(Q) 8 As they have done from the day I brought them up out of Egypt until this day, forsaking(R) me and serving other gods, so they are doing to you. 9 Now listen to them; but warn them solemnly and let them know(S) what the king who will reign over them will claim as his rights.”
10 Samuel told(T) all the words of the Lord to the people who were asking him for a king. 11 He said, “This is what the king who will reign over you will claim as his rights: He will take(U) your sons and make them serve(V) with his chariots and horses, and they will run in front of his chariots.(W) 12 Some he will assign to be commanders(X) of thousands and commanders of fifties, and others to plow his ground and reap his harvest, and still others to make weapons of war and equipment for his chariots. 13 He will take your daughters to be perfumers and cooks and bakers. 14 He will take the best of your(Y) fields and vineyards(Z) and olive groves and give them to his attendants.(AA) 15 He will take a tenth(AB) of your grain and of your vintage and give it to his officials and attendants. 16 Your male and female servants and the best of your cattle[c] and donkeys he will take for his own use. 17 He will take a tenth of your flocks, and you yourselves will become his slaves. 18 When that day comes, you will cry out for relief from the king you have chosen, but the Lord will not answer(AC) you in that day.(AD)”
19 But the people refused(AE) to listen to Samuel. “No!” they said. “We want(AF) a king(AG) over us. 20 Then we will be like all the other nations,(AH) with a king to lead us and to go out before us and fight our battles.”
21 When Samuel heard all that the people said, he repeated(AI) it before the Lord. 22 The Lord answered, “Listen(AJ) to them and give them a king.”
Then Samuel said to the Israelites, “Everyone go back to your own town.”
Samuel Anoints Saul
9 There was a Benjamite,(AK) a man of standing,(AL) whose name was Kish(AM) son of Abiel, the son of Zeror, the son of Bekorath, the son of Aphiah of Benjamin. 2 Kish had a son named Saul, as handsome(AN) a young man as could be found(AO) anywhere in Israel, and he was a head taller(AP) than anyone else.
3 Now the donkeys(AQ) belonging to Saul’s father Kish were lost, and Kish said to his son Saul, “Take one of the servants with you and go and look for the donkeys.” 4 So he passed through the hill(AR) country of Ephraim and through the area around Shalisha,(AS) but they did not find them. They went on into the district of Shaalim, but the donkeys(AT) were not there. Then he passed through the territory of Benjamin, but they did not find them.
5 When they reached the district of Zuph,(AU) Saul said to the servant who was with him, “Come, let’s go back, or my father will stop thinking about the donkeys and start worrying(AV) about us.”
6 But the servant replied, “Look, in this town there is a man of God;(AW) he is highly respected, and everything(AX) he says comes true. Let’s go there now. Perhaps he will tell us what way to take.”
7 Saul said to his servant, “If we go, what can we give the man? The food in our sacks is gone. We have no gift(AY) to take to the man of God. What do we have?”
8 The servant answered him again. “Look,” he said, “I have a quarter of a shekel[d] of silver. I will give it to the man of God so that he will tell us what way to take.” 9 (Formerly in Israel, if someone went to inquire(AZ) of God, they would say, “Come, let us go to the seer,” because the prophet of today used to be called a seer.)(BA)
10 “Good,” Saul said to his servant. “Come, let’s go.” So they set out for the town where the man of God was.
11 As they were going up the hill to the town, they met some young women coming out to draw(BB) water, and they asked them, “Is the seer here?”
12 “He is,” they answered. “He’s ahead of you. Hurry now; he has just come to our town today, for the people have a sacrifice(BC) at the high place.(BD) 13 As soon as you enter the town, you will find him before he goes up to the high place to eat. The people will not begin eating until he comes, because he must bless(BE) the sacrifice; afterward, those who are invited will eat. Go up now; you should find him about this time.”
14 They went up to the town, and as they were entering it, there was Samuel, coming toward them on his way up to the high place.
15 Now the day before Saul came, the Lord had revealed this to Samuel: 16 “About this time tomorrow I will send you a man from the land of Benjamin. Anoint(BF) him ruler(BG) over my people Israel; he will deliver(BH) them from the hand of the Philistines.(BI) I have looked on my people, for their cry(BJ) has reached me.”
17 When Samuel caught sight of Saul, the Lord said to him, “This(BK) is the man I spoke to you about; he will govern my people.”
18 Saul approached Samuel in the gateway and asked, “Would you please tell me where the seer’s house is?”
19 “I am the seer,” Samuel replied. “Go up ahead of me to the high place, for today you are to eat with me, and in the morning I will send you on your way and will tell you all that is in your heart. 20 As for the donkeys(BL) you lost three days ago, do not worry about them; they have been found. And to whom is all the desire(BM) of Israel turned, if not to you and your whole family line?”
21 Saul answered, “But am I not a Benjamite, from the smallest tribe(BN) of Israel, and is not my clan the least(BO) of all the clans of the tribe of Benjamin?(BP) Why do you say such a thing to me?”
22 Then Samuel brought Saul and his servant into the hall and seated them at the head of those who were invited—about thirty in number. 23 Samuel said to the cook, “Bring the piece of meat I gave you, the one I told you to lay aside.”
24 So the cook took up the thigh(BQ) with what was on it and set it in front of Saul. Samuel said, “Here is what has been kept for you. Eat, because it was set aside for you for this occasion from the time I said, ‘I have invited guests.’” And Saul dined with Samuel that day.
25 After they came down from the high place to the town, Samuel talked with Saul on the roof(BR) of his house. 26 They rose about daybreak, and Samuel called to Saul on the roof, “Get ready, and I will send you on your way.” When Saul got ready, he and Samuel went outside together. 27 As they were going down to the edge of the town, Samuel said to Saul, “Tell the servant to go on ahead of us”—and the servant did so—“but you stay here for a while, so that I may give you a message from God.”
10 Then Samuel took a flask(BS) of olive oil and poured it on Saul’s head and kissed him, saying, “Has not the Lord anointed(BT) you ruler over his inheritance?[e](BU) 2 When you leave me today, you will meet two men near Rachel’s tomb,(BV) at Zelzah on the border of Benjamin. They will say to you, ‘The donkeys(BW) you set out to look for have been found. And now your father has stopped thinking about them and is worried(BX) about you. He is asking, “What shall I do about my son?”’
3 “Then you will go on from there until you reach the great tree of Tabor. Three men going up to worship God at Bethel(BY) will meet you there. One will be carrying three young goats, another three loaves of bread, and another a skin of wine. 4 They will greet you and offer you two loaves of bread,(BZ) which you will accept from them.
5 “After that you will go to Gibeah(CA) of God, where there is a Philistine outpost.(CB) As you approach the town, you will meet a procession of prophets(CC) coming down from the high place(CD) with lyres, timbrels,(CE) pipes(CF) and harps(CG) being played before them, and they will be prophesying.(CH) 6 The Spirit(CI) of the Lord will come powerfully upon you, and you will prophesy with them; and you will be changed(CJ) into a different person. 7 Once these signs are fulfilled, do whatever(CK) your hand(CL) finds to do, for God is with(CM) you.
8 “Go down ahead of me to Gilgal.(CN) I will surely come down to you to sacrifice burnt offerings and fellowship offerings, but you must wait seven(CO) days until I come to you and tell you what you are to do.”
Saul Made King
9 As Saul turned to leave Samuel, God changed(CP) Saul’s heart, and all these signs(CQ) were fulfilled(CR) that day. 10 When he and his servant arrived at Gibeah, a procession of prophets met him; the Spirit(CS) of God came powerfully upon him, and he joined in their prophesying.(CT) 11 When all those who had formerly known him saw him prophesying with the prophets, they asked each other, “What is this(CU) that has happened to the son of Kish? Is Saul also among the prophets?”(CV)
12 A man who lived there answered, “And who is their father?” So it became a saying: “Is Saul also among the prophets?”(CW) 13 After Saul stopped prophesying,(CX) he went to the high place.
14 Now Saul’s uncle(CY) asked him and his servant, “Where have you been?”
“Looking for the donkeys,(CZ)” he said. “But when we saw they were not to be found, we went to Samuel.”
15 Saul’s uncle said, “Tell me what Samuel said to you.”
16 Saul replied, “He assured us that the donkeys(DA) had been found.” But he did not tell his uncle what Samuel had said about the kingship.
17 Samuel summoned the people of Israel to the Lord at Mizpah(DB) 18 and said to them, “This is what the Lord, the God of Israel, says: ‘I brought Israel up out of Egypt, and I delivered you from the power of Egypt and all the kingdoms that oppressed(DC) you.’ 19 But you have now rejected(DD) your God, who saves(DE) you out of all your disasters and calamities. And you have said, ‘No, appoint a king(DF) over us.’(DG) So now present(DH) yourselves before the Lord by your tribes and clans.”
20 When Samuel had all Israel come forward by tribes, the tribe of Benjamin was taken by lot. 21 Then he brought forward the tribe of Benjamin, clan by clan, and Matri’s clan was taken.(DI) Finally Saul son of Kish was taken. But when they looked for him, he was not to be found. 22 So they inquired(DJ) further of the Lord, “Has the man come here yet?”
And the Lord said, “Yes, he has hidden himself among the supplies.”
23 They ran and brought him out, and as he stood among the people he was a head taller(DK) than any of the others. 24 Samuel said to all the people, “Do you see the man the Lord has chosen?(DL) There is no one like(DM) him among all the people.”
Then the people shouted, “Long live(DN) the king!”
25 Samuel explained(DO) to the people the rights and duties(DP) of kingship.(DQ) He wrote them down on a scroll and deposited it before the Lord. Then Samuel dismissed the people to go to their own homes.
26 Saul also went to his home in Gibeah,(DR) accompanied by valiant men(DS) whose hearts God had touched. 27 But some scoundrels(DT) said, “How can this fellow save us?” They despised him and brought him no gifts.(DU) But Saul kept silent.
Saul Rescues the City of Jabesh
11 Nahash[f](DV) the Ammonite went up and besieged Jabesh Gilead.(DW) And all the men of Jabesh said to him, “Make a treaty(DX) with us, and we will be subject to you.”
2 But Nahash the Ammonite replied, “I will make a treaty with you only on the condition(DY) that I gouge(DZ) out the right eye of every one of you and so bring disgrace(EA) on all Israel.”
3 The elders(EB) of Jabesh said to him, “Give us seven days so we can send messengers throughout Israel; if no one comes to rescue(EC) us, we will surrender(ED) to you.”
4 When the messengers came to Gibeah(EE) of Saul and reported these terms to the people, they all wept(EF) aloud. 5 Just then Saul was returning from the fields, behind his oxen, and he asked, “What is wrong with everyone? Why are they weeping?” Then they repeated to him what the men of Jabesh had said.
6 When Saul heard their words, the Spirit(EG) of God came powerfully upon him, and he burned with anger. 7 He took a pair of oxen,(EH) cut them into pieces, and sent the pieces by messengers throughout Israel,(EI) proclaiming, “This is what will be done to the oxen of anyone(EJ) who does not follow Saul and Samuel.” Then the terror of the Lord fell on the people, and they came out together as one.(EK) 8 When Saul mustered(EL) them at Bezek,(EM) the men of Israel numbered three hundred thousand and those of Judah thirty thousand.
9 They told the messengers who had come, “Say to the men of Jabesh Gilead, ‘By the time the sun is hot tomorrow, you will be rescued.’” When the messengers went and reported this to the men of Jabesh, they were elated. 10 They said to the Ammonites, “Tomorrow we will surrender(EN) to you, and you can do to us whatever you like.”
11 The next day Saul separated his men into three divisions;(EO) during the last watch of the night they broke into the camp of the Ammonites(EP) and slaughtered them until the heat of the day. Those who survived were scattered, so that no two of them were left together.
Saul Confirmed as King
12 The people then said to Samuel, “Who(EQ) was it that asked, ‘Shall Saul reign over us?’ Turn these men over to us so that we may put them to death.”
13 But Saul said, “No one will be put to death today,(ER) for this day the Lord has rescued(ES) Israel.”
14 Then Samuel said to the people, “Come, let us go to Gilgal(ET) and there renew the kingship.(EU)” 15 So all the people went to Gilgal(EV) and made Saul king(EW) in the presence of the Lord. There they sacrificed fellowship offerings before the Lord, and Saul and all the Israelites held a great celebration.
Samuel’s Farewell Speech
12 Samuel said to all Israel, “I have listened(EX) to everything you said to me and have set a king(EY) over you. 2 Now you have a king as your leader.(EZ) As for me, I am old and gray, and my sons(FA) are here with you. I have been your leader from my youth until this day. 3 Here I stand. Testify against me in the presence of the Lord and his anointed.(FB) Whose ox have I taken? Whose donkey(FC) have I taken? Whom have I cheated? Whom have I oppressed? From whose hand have I accepted a bribe(FD) to make me shut my eyes? If I have done(FE) any of these things, I will make it right.”(FF)
4 “You have not cheated or oppressed us,” they replied. “You have not taken anything from anyone’s hand.”
5 Samuel said to them, “The Lord is witness(FG) against you, and also his anointed is witness this day, that you have not found anything(FH) in my hand.(FI)”
“He is witness,” they said.
6 Then Samuel said to the people, “It is the Lord who appointed Moses and Aaron and brought(FJ) your ancestors up out of Egypt. 7 Now then, stand(FK) here, because I am going to confront(FL) you with evidence before the Lord as to all the righteous acts(FM) performed by the Lord for you and your ancestors.
8 “After Jacob(FN) entered Egypt, they cried(FO) to the Lord for help, and the Lord sent(FP) Moses and Aaron, who brought your ancestors out of Egypt and settled them in this place.
9 “But they forgot(FQ) the Lord their God; so he sold them(FR) into the hand of Sisera,(FS) the commander of the army of Hazor,(FT) and into the hands of the Philistines(FU) and the king of Moab,(FV) who fought against them. 10 They cried(FW) out to the Lord and said, ‘We have sinned; we have forsaken(FX) the Lord and served the Baals and the Ashtoreths.(FY) But now deliver us from the hands of our enemies, and we will serve you.’ 11 Then the Lord sent Jerub-Baal,[g](FZ) Barak,[h](GA) Jephthah(GB) and Samuel,[i](GC) and he delivered you from the hands of your enemies all around you, so that you lived in safety.
12 “But when you saw that Nahash(GD) king(GE) of the Ammonites was moving against you, you said to me, ‘No, we want a king to rule(GF) over us’—even though the Lord your God was your king. 13 Now here is the king(GG) you have chosen, the one you asked(GH) for; see, the Lord has set a king over you. 14 If you fear(GI) the Lord and serve and obey him and do not rebel(GJ) against his commands, and if both you and the king who reigns over you follow the Lord your God—good! 15 But if you do not obey the Lord, and if you rebel against(GK) his commands, his hand will be against you, as it was against your ancestors.
16 “Now then, stand still(GL) and see(GM) this great thing the Lord is about to do before your eyes! 17 Is it not wheat harvest(GN) now? I will call(GO) on the Lord to send thunder(GP) and rain.(GQ) And you will realize what an evil(GR) thing you did in the eyes of the Lord when you asked for a king.”
18 Then Samuel called on the Lord,(GS) and that same day the Lord sent thunder and rain. So all the people stood in awe(GT) of the Lord and of Samuel.
19 The people all said to Samuel, “Pray(GU) to the Lord your God for your servants so that we will not die,(GV) for we have added to all our other sins the evil of asking for a king.”
20 “Do not be afraid,” Samuel replied. “You have done all this evil;(GW) yet do not turn away from the Lord, but serve the Lord with all your heart. 21 Do not turn away after useless(GX) idols.(GY) They can do you no good, nor can they rescue you, because they are useless. 22 For the sake(GZ) of his great name(HA) the Lord will not reject(HB) his people, because the Lord was pleased to make(HC) you his own. 23 As for me, far be it from me that I should sin against the Lord by failing to pray(HD) for you. And I will teach(HE) you the way that is good and right. 24 But be sure to fear(HF) the Lord and serve him faithfully with all your heart;(HG) consider(HH) what great(HI) things he has done for you. 25 Yet if you persist(HJ) in doing evil, both you and your king(HK) will perish.”(HL)
Footnotes
- 1 Samuel 8:1 Traditionally judges
- 1 Samuel 8:5 Traditionally judge; also in verses 6 and 20
- 1 Samuel 8:16 Septuagint; Hebrew young men
- 1 Samuel 9:8 That is, about 1/10 ounce or about 3 grams
- 1 Samuel 10:1 Hebrew; Septuagint and Vulgate over his people Israel? You will reign over the Lord’s people and save them from the power of their enemies round about. And this will be a sign to you that the Lord has anointed you ruler over his inheritance:
- 1 Samuel 11:1 Masoretic Text; Dead Sea Scrolls gifts. Now Nahash king of the Ammonites oppressed the Gadites and Reubenites severely. He gouged out all their right eyes and struck terror and dread in Israel. Not a man remained among the Israelites beyond the Jordan whose right eye was not gouged out by Nahash king of the Ammonites, except that seven thousand men fled from the Ammonites and entered Jabesh Gilead. About a month later, 1 Nahash
- 1 Samuel 12:11 Also called Gideon
- 1 Samuel 12:11 Some Septuagint manuscripts and Syriac; Hebrew Bedan
- 1 Samuel 12:11 Hebrew; some Septuagint manuscripts and Syriac Samson
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.