Add parallel Print Page Options

Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Abinadabs hus på bergshöjden, och de avskilde hans son Eleasar att ansvara för den.

Arken stannade där i tjugo år, och under den tiden sörjde hela Israel, för det verkade som om Herren hade övergett dem.

Samuel blir Israels domare

Vid den tiden sa Samuel till dem: Om ni verkligen menar allvar med att återvända till Herren, så avskaffa alla era främmande gudar. Bestäm er för att enbart lyda Herren. Då kommer han att rädda er från filisteerna.

Då förstörde de alla sina avbilder av Baal och Astarte och tillbad endast Herren.

Sedan sa Samuel till dem: Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till Herren för er.

Under en högtidlig ceremoni där hämtade de vatten från brunnen och hällde ut det inför Herren. De fastade också hela dagen och bekände: Vi har syndat mot Herren.Det var vid Mispa som Samuel blev Israels domare.

Men då filisteernas ledare hörde talas om de stora skarorna som samlats vid Mispa, mobiliserade de sin armé för att anfalla. När israeliterna hörde att filisteerna var på väg mot dem blev de förskräckta.

Fortsätt att be till Gud om räddning! bad de Samuel.

Då tog Samuel ett lamm som fortfarande diade och offrade det till Herren som ett helt brännoffer. Han ropade till Herren för Israel, och Herren svarade.

10 Just då Samuel offrade brännoffret kom filisteerna för att gå till anfall, men Herren lät sin röst åska och dundra från himlen. Filisteerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna slog dem

11 och jagade dem från Mispa till Bet-Kar och dödade dem allesammans.

12 Samuel reste en sten mellan Mispa och Sen och kallade den Eben-Haeser, hjälpstenen. Han sa: Herren har verkligen hjälpt oss!

13 Herren stod emot filisteerna, och de återvände inte till Israel så länge Samuel levde.

14 De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat, som hade erövrats av filisteerna, återlämnades nu till Israel, och den israelitiska armén befriade också de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoreerna.

15 Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv.

16 Varje år reste han runt i Israel för att döma, först i Betel, sedan i Gilgal och därefter i Mispa.

17 Men han återvände alltid till Rama där han bodde, och därifrån dömde han vanligtvis Israel. I Rama byggde han också ett altare åt Herren.

Då kommo Kirjat-Jearims män och hämtade HERRENS ark ditupp och förde den in i Abinadabs hus på höjden. Och hans son Eleasar helgade de till att hava vården om HERRENS ark.

Och från den dag då arken fick sin plats i Kirjat-Jearim förflöt en lång tid: tjugu år förgingo; och hela Israels hus suckade nu efter HERREN.

Men Samuel sade till hela Israels hus: »Om I av allt edert hjärta viljen vända om till HERREN, så skaffen bort ifrån eder de främmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hjärtan till HERREN och tjänen honom allena, så skall han rädda eder ifrån filistéernas hand.»

Då skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och tjänade HERREN allena.

Och Samuel sade: »Församlen hela Israel i Mispa, så vill jag där bedja till HERREN för eder.»

Då församlade de sig i Mispa och öste upp vatten och göto ut det in. för HERREN och fastade den dagen; och de sade där: »Vi hava syndat mot HERREN.» Och Samuel dömde Israels barn i Mispa.

Men när filistéerna hörde att Israels barn hade församlat sig i Mispa, drogo filistéernas hövdingar ditupp mot Israel. Då Israels barn hörde detta, blevo de förskräckta för filistéerna.

Och Israels barn sade till Samuel: »Hör icke upp att ropa för oss till HERREN, vår Gud, att han må frälsa oss ifrån filistéernas hand.»

Då tog Samuel ett dilamm och offrade det såsom ett heloffer, till brännoffer åt HERREN; och Samuel ropade till HERREN för Israel, och HERREN bönhörde honom.

10 Under det att Samuel offrade brännoffret, ryckte nämligen filistéerna fram till strid mot Israel; men HERREN lät ett starkt tordön dundra över filistéerna på den dagen och förvirrade dem, så att de blevo slagna av Israel.

11 Och Israels män drogo ut från Mispa och förföljde filistéerna och nedgjorde dem, under det att de förföljde dem ända till trakten nedanför Bet-Kar.

12 Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav den namnet Eben-Haeser, i det han sade: »Allt härintill har HERREN hjälpt oss.»

13 Så blevo filistéerna kuvade och kommo icke mer in i Israels land Och HERRENS hand var emot filistéerna, så länge Samuel levde.

14 Och de städer som filistéerna hade tagit från Israel kommo tillbaka till Israel, allasammans, från Ekron ända till Gat; och det tillhörande området tog Israel också igen ifrån filistéerna. Och mellan Israel och amoréerna blev fred.

15 Och Samuel var domare i Israel, så länge han levde.

16 Vart år färdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och han dömde Israel på alla dessa platser.

17 Sedan plägade han vända tillbaka till Rama, ty där var hans hem, och där dömde han eljest Israel där byggde han ock ett altare åt HERREN.

(A) Då kom Kirjat-Jearims män och hämtade upp Herrens ark dit och förde den in i Abinadabs hus på höjden. De helgade hans son Eleasar till att ta hand om Herrens ark.

Samuel som domare

Från den dagen då arken fick sin plats i Kirjat-Jearim gick en lång tid, tjugo år.[a] Hela Israels hus suckade efter Herren. (B) Men Samuel sade till alla israeliterna: ”Om ni av hela ert hjärta vill vända om till Herren, så gör er av med de främmande gudarna och ashtarterna och vänd era hjärtan till Herren och tjäna endast honom. Då ska han rädda er från filisteernas hand.” (C) Då gjorde Israels barn sig av med baalerna och ashtarterna och tjänade endast Herren.

(D) Sedan sade Samuel: ”Samla hela Israel till Mispa[b], så ska jag be till Herren för er.” (E) Då samlades de i Mispa och öste upp vatten och hällde ut det inför Herren och fastade den dagen och sade: ”Vi har syndat mot Herren.” Och Samuel dömde[c] Israels barn i Mispa.

När filisteerna hörde att Israels barn hade samlats i Mispa, drog filisteernas furstar upp mot Israel. Israeliterna fick höra det och blev rädda för filisteerna. Israels barn sade till Samuel: ”Sluta inte ropa till Herren vår Gud för oss, så att han räddar oss från filisteernas hand.” Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer åt Herren. Samuel ropade till Herren för Israel och Herren bönhörde honom. 10 (F) Medan Samuel offrade brännoffret ryckte filisteerna fram till strid mot Israel. Men Herren lät ett starkt åskväder dundra över filisteerna på den dagen och förvirrade dem, och de blev slagna av Israel. 11 Och Israels män drog ut från Mispa och förföljde filisteerna och nergjorde dem ända till trakten nedanför Bet-Kar.

12 (G) Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Shen[d] och gav den namnet Eben-Ezer,[e] och han sade: ”Ända till nu har Herren hjälpt oss.” 13 Så blev filisteerna kuvade och kom inte in i Israels land mer. Herrens hand var emot filisteerna så länge Samuel levde. 14 Städerna som filisteerna hade tagit från Israel kom alla tillbaka till Israel, från Ekron ända till Gat. Även det tillhörande området räddade Israel tillbaka från filisteerna, och det blev fred mellan Israel och amoreerna[f].

15 Samuel var domare i Israel så länge han levde. 16 Varje år reste han omkring mellan Betel, Gilgal och Mispa. På alla dessa platser dömde han Israel. 17 Sedan brukade han vända tillbaka till Rama, som var hans hem, och dömde Israel där. Han byggde där ett altare åt Herren.

Footnotes

  1. 7:2 tjugo år   Kanske ca 1075-1055 f Kr.
  2. 7:5 Mispa   Betyder ”vaktpost”, en befäst bosättning drygt en mil norr om Jerusalem (Dom 20:1).
  3. 7:6 dömde   Domarna skipade inte bara rätt (2 Mos 18:16, 5 Mos 17:8f), utan samlade dessutom Israels stammar till försvar mot angripare (se Domarboken).
  4. 7:12 Shen   Betyder ”tanden”, kanske en spetsig klippa. Andra handskrifter (Septuaginta och Peshitta): ”Jeshana” (ort ca en mil norrut, jfr 2 Krön 13:19).
  5. 7:12 Eben-Ezer   Betyder ”hjälpstenen” (jfr namnet ”Ebenezer”). Ledare reste gärna minnesstenar över militära segrar, s k ”stelar” som ibland överlevt till i dag och kompletterar Bibelns historieskildring. Detta Eben-Ezer ersatte det förra (4:1f) som förknippades med nederlag.
  6. 7:14 amoreerna   Här troligen ett samlingsnamn för landets icke-israelitiska invånare.

Then the people[a] of Kiriath Jearim came and took the ark of the Lord; they brought it to the house of Abinadab located on the hill. They consecrated Eleazar his son to guard the ark of the Lord.

Further Conflict with the Philistines

It was quite a long time—some twenty years in all—that the ark stayed at Kiriath Jearim. All the people[b] of Israel longed for[c] the Lord. Samuel said to all the people of Israel, “If you are really turning to the Lord with all your hearts, remove from among you the foreign gods and the images of Ashtoreth.[d] Give your hearts to the Lord and serve only him. Then he will deliver you[e] from the hand of the Philistines.” So the Israelites[f] removed the Baals and images of Ashtoreth. They served only the Lord.

Then Samuel said, “Gather all Israel to Mizpah, and I will pray to the Lord on your behalf.” After they had assembled at Mizpah, they drew water and poured it out before the Lord. They fasted on that day, and they confessed[g] there, “We have sinned against the Lord.” So Samuel led[h] the people of Israel at Mizpah.

When the Philistines heard that the Israelites had gathered at Mizpah, the leaders of the Philistines went up against Israel. When the Israelites heard about this, they were afraid of the Philistines. The Israelites said to Samuel, “Keep[i] crying out to the Lord our[j] God so that he may save us[k] from the hand of the Philistines!” So Samuel took a nursing lamb[l] and offered it as a whole burnt offering to the Lord. Samuel cried out to the Lord on Israel’s behalf, and the Lord answered him.

10 As Samuel was offering burnt offerings, the Philistines approached to do battle with Israel.[m] But on that day the Lord thundered loudly against the Philistines. He caused them to panic, and they were defeated by[n] Israel. 11 Then the men of Israel left Mizpah and chased the Philistines, striking them down all the way to an area below Beth Car.

12 Samuel took a stone and placed it between Mizpah and Shen.[o] He named it Ebenezer,[p] saying, “Up to here the Lord has helped us.” 13 So the Philistines were defeated; they did not invade Israel again. The hand of the Lord was against the Philistines all the days of Samuel.

14 The cities that the Philistines had captured from Israel were returned to Israel, from Ekron to Gath. Israel also delivered their territory from the control[q] of the Philistines. There was also peace between Israel and the Amorites. 15 So Samuel led[r] Israel all the days of his life. 16 Year after year he used to travel the circuit of Bethel, Gilgal, and Mizpah; he used to judge Israel in all these places. 17 Then he would return to Ramah, because his home was there. He also judged[s] Israel there and built an altar to the Lord there.

Footnotes

  1. 1 Samuel 7:1 tn Heb “men.”
  2. 1 Samuel 7:2 tn Heb “house” (also in the following verse).
  3. 1 Samuel 7:2 tn Heb “mourned after”; NIV “mourned and sought after”; KJV, NRSV “lamented after”; NAB “turned to”; NCV “began to follow…again.”
  4. 1 Samuel 7:3 tn Heb “the Ashtarot” (plural; also in the following verse). The words “images of” are supplied for clarity.sn The Semitic goddess Astarte was associated with love and war in the ancient Near East. The presence of Ashtarot in Israel is a sign of pervasive pagan and idolatrous influences; hence Samuel calls for their removal. See 1 Sam 31:10, where the Philistines deposit the armor of the deceased Saul in the temple of the Ashtarot, and 1 Kgs 11:5, 33; 2 Kgs 23:13, where Solomon is faulted for worshiping the Ashtarot.
  5. 1 Samuel 7:3 tn Following imperatives, the jussive verbal form with the prefixed conjunction indicates purpose/result.
  6. 1 Samuel 7:4 tn Heb “the sons of Israel.”
  7. 1 Samuel 7:6 tn Heb “said.”
  8. 1 Samuel 7:6 tn Heb “judged”; NAB “began to judge”; TEV “settled disputes among.”
  9. 1 Samuel 7:8 tn Heb “don’t stop.”
  10. 1 Samuel 7:8 tc The LXX reads “your God” rather than the MT’s “our God.”
  11. 1 Samuel 7:8 tn After the negated jussive, the prefixed verbal form with the prefixed conjunction indicates purpose/result.
  12. 1 Samuel 7:9 tn Heb “a lamb of milk”; NAB “an unweaned lamb”; NIV “a suckling lamb”; NCV “a baby lamb.”
  13. 1 Samuel 7:10 tn Heb “approached for battle against Israel.”
  14. 1 Samuel 7:10 tn Heb “before.”
  15. 1 Samuel 7:12 tn Cf. NAB, NRSV, NLT “Jeshanah.”
  16. 1 Samuel 7:12 sn The name Ebenezer (אֶבֶן הָעָזֶר) means “stone of help” in Hebrew (cf. TEV); NLT adds the meaning parenthetically after the name.
  17. 1 Samuel 7:14 tn Heb “hand.”
  18. 1 Samuel 7:15 tn Heb “judged” (also in v. 17).
  19. 1 Samuel 7:17 tn Or perhaps “settled disputes for” (cf. NLT “would hear cases there”; NRSV “administered justice there”).