Font Size
1 Mosebok 42
Svenska 1917
1 Mosebok 42
Svenska 1917
42 Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade han till sina söner: »Varför stån I så rådlösa?»
2 Och han sade vidare: »Se, jag har hört att i Egypten finnes säd; faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva och icke dö.»
3 Då foro tio av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten.
4 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob sänd åstad med sina bröder, ty han fruktade att någon olycka kunde hända honom.
5 Så kommo då, bland de andra, också Israels söner för att köpa säd; ty hungersnöd rådde i Kanaans land.
6 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som sålde säd åt allt folket i landet. Då nu Josefs bröder kommo dit, föllo de ned till jorden på sitt ansikte inför honom.
7 När då Josef fick se sina bröder, kände han igen dem; men han ställde sig främmande mot dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: »Varifrån kommen I?» De svarade: »Från Kanaans land, för att köpa säd till föda åt oss.»
8 Och fastän Josef kände igen sina bröder, kände de icke igen honom.
9 Men Josef tänkte på de drömmar som han hade drömt om dem. Och han sade till dem: »I ären spejare, I haven kommit för att se efter, var landet är utan skydd.»
10 De svarade honom: »Nej, herre, dina tjänare hava kommit för att köpa säd till föda åt sig.
11 Vi äro alla söner till en och samma man; vi äro redliga män, dina tjänare äro inga spejare.»
12 Men han sade till dem: »Jo, I haven kommit för att se efter, var landet är utan skydd.»
13 De svarade: »Vi, dina tjänare, äro tolv bröder, söner till en och samma man i Kanaans land; men den yngste är nu hemma hos vår fader, och en är icke mer till.»
14 Josef sade till dem: »Det är såsom jag sade eder: I ären spejare.
15 Och på detta sätt vill jag pröva eder: så sant Farao lever, I skolen icke slippa härifrån, med mindre eder yngste broder kommer hit.
16 En av eder må fara och hämta hit eder broder. Men I andra skolen stanna såsom fångar, för att jag så må pröva om I haven talat sanning. Ty om så icke är, då ären I spejare, så sant Farao lever.»
17 Därefter lät han hålla dem allasammans i fängelse under tre dagar.
18 Men på tredje dagen sade Josef till dem: »Om I viljen leva, så gören på detta sätt, ty jag fruktar Gud:
19 ären I redliga män, så må en av eder, I bröder, stanna såsom fånge i huset där I haven suttit fängslade; men I andra mån fara eder väg, och föra hem med eder den säd som I haven köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos eder.
20 Fören sedan eder yngste broder hit till mig; om så edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att dö.» Och de måste göra så.
21 Men de sade till varandra: »Förvisso hava vi dragit skuld över oss genom det som vi gjorde mot vår broder; ty vi sågo hans själs ångest, när han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Därför hava vi själva kommit i denna ångest.»
22 Ruben svarade dem: »Sade jag icke till eder: 'Försynden eder icke på gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, därför utkräves nu hans blod.»
23 Men de visste icke att Josef förstod detta, ty han talade med dem genom tolk.
24 Och han vände sig bort ifrån dem och grät. Sedan vände han sig åter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och lät fängsla honom inför deras ögon.
25 Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar med säd, och lägga vars och ens penningar tillbaka i hans säck, och giva dem kost för resan. Och man gjorde så med dem.
26 Och de lastade säden på sina åsnor och foro därifrån.
27 Men när vid ett viloställe en av dem öppnade sin säck för att giva foder åt sin åsna, fick han se sina penningar ligga överst i säcken.
28 Då sade han till sina bröder: »Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de äro här i min säck.» Då blevo de utom sig av häpnad och sågo förskräckta på varandra och sade: »Vad har Gud gjort mot oss!»
29 När de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt vad som hade hänt dem och sade:
30 »Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss såsom om vi ville bespeja landet.
31 Men vi sade till honom: 'Vi äro redliga män och inga spejare;
32 vi äro tolv bröder, samma faders söner; en är icke mer till, och den yngste är nu hemma hos vår fader i Kanaans land.'
33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Därav skall jag veta att I ären redliga män: lämnen kvar hos mig en av eder, I bröder; tagen så vad I haven köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos eder, och faren eder väg.
34 Sedan mån I föra eder yngste broder hit till mig, så kan jag veta att I icke ären spejare, utan redliga män. Då skall jag giva eder broder tillbaka åt eder, och I skolen fritt få draga omkring i landet.
35 När de sedan tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. Och då de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de förskräckta.
36 Och Jakob, deras fader, sade till dem: »I gören mig barnlös; Josef är borta, Simeon är borta, Benjamin viljen I ock taga ifrån mig; över mig kommer allt detta.»
37 Då svarade Ruben sin fader och sade: »Mina båda söner må du döda, om jag icke för honom åter till dig. Anförtro honom åt mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.»
38 Men han svarade: »Min son får icke fara ditned med eder. Hans broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka hände honom på den resa I viljen företaga, så skullen I bringa mina grå hår med sorg ned i dödsriket.»
1 Mosebok 42
Svenska Folkbibeln
1 Mosebok 42
Svenska Folkbibeln
Josefs bröder i Egypten
42 När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: "Varför är ni så rådlösa?" 2 Och han fortsatte: "Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör." 3 Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten. 4 Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. 5 Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde hungersnöd i Kanaans land.
6 Josef var nu den som hade makten i landet och det var han som sålde säd till allt folket. När Josefs bröder kom dit, bugade de sig för honom med ansiktena mot jorden. 7 Då Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: "Var kommer ni ifrån?" De svarade: "Från Kanaans land för att köpa säd till mat." 8 Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. 9 Då tänkte Josef på de drömmar han hade haft om dem. Han sade till dem: "Ni är spejare. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd." 10 De svarade honom: "Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. 11 Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare." 12 Men han sade till dem: "Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd." 13 De svarade: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre." 14 Josef sade till dem: "Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. 15 Så här skall jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. 16 En av er måste fara och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Om det inte är så, är ni spejare, så sant farao lever." 17 Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.
18 På tredje dagen sade Josef till dem: "Om ni vill leva så gör på detta sätt, för jag fruktar Gud. 19 Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni suttit fängslade. Men ni andra får resa er väg och föra hem den säd som ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hos er. 20 Tag sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning skall ni slippa dö." Och de gjorde så. 21 Men de sade till varandra: "Vi bär på skuld för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest." 22 Ruben svarade dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod." 23 Men de visste inte att Josef förstod detta, för han talade till dem genom tolk. 24 Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.
Josefs bröder återvänder till Kanaan
25 Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga vars och ens pengar tillbaka i hans säck och ge dem kost för resan. När man hade gjort så, 26 lastade de säden på sina åsnor och reste därifrån. 27 Men när en av dem vid ett rastställe öppnade sin säck för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga överst i säcken. 28 Och han sade till sina bröder: "Mina pengar har lagts tillbaka hit. Titta här! De är i min säck!" Då sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: "Vad har Gud gjort mot oss!"
29 När de kom hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade: 30 "Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss som om vi var spejare i landet. 31 Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare. 32 Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land. 33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: Så här skall jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Tag så vad ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos er, och res er väg. 34 För sedan er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spejare utan hederliga män. Då skall jag ge er bror tillbaka till er och ni skall få röra er fritt i landet."
35 När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin penningpåse i sin säck. Både de och deras far blev förskräckta när de fick se penningpåsarna. 36 Och deras fader Jakob sade till dem: "Ni gör mig barnlös! Josef är borta, Simeon är borta och Benjamin vill ni också ta ifrån mig. Allting är emot mig!" 37 Ruben sade då till sin far: "Båda mina söner får du döda om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag skall föra honom tillbaka till dig." 38 Men han svarade: "Min son får inte fara dit med er. Hans bror är ju död och han är ensam kvar. Om någon olycka skulle hända honom på resan ni tänker göra, skulle ni föra mina grå hår med sorg ner i dödsriket."
1 Mosebok 42
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
1 Mosebok 42
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Josef och hans bröder träffas i Egypten
42 När Jakob hörde att det fanns säd tillgänglig i Egypten, sa han till sina söner: Varför står ni här och tittar på varandra?
2 Jag har hört att det finns säd att få i Egypten. Res dit och köp lite åt oss, innan vi alla svälter ihjäl.
3 Då reste Josefs tio äldre bröder ner till Egypten för att köpa säd.
4 Jakob ville nämligen inte att Josefs yngre bror, Benjamin, skulle få resa med, av fruktan för att någon olycka skulle drabba honom.
5 Israels söner kom alltså till Egypten tillsammans med många människor från andra länder för att köpa mat, för svälten var lika allvarlig i Kanaan som på andra platser.
6 Eftersom Josef var härskare över hela Egypten och ansvarig för sädes-försäljningen, var det till honom hans bröder kom, och de bugade sig djupt för honom med sina ansikten mot jorden.
7 Josef kände omedelbart igen dem, men låtsades som ingenting.Var kommer ni ifrån? frågade han barskt.Från Kanaans land, svarade de. Vi har kommit för att köpa säd.
8-9 Det var uppenbart att de inte kände igen Josef. Då kom Josef ihåg drömmarna som han hade haft för länge sedan? Men han sa till dem: Ni är spioner! Ni har kommit hit för att se hur hungersnöden har gjort vårt land utfattigt.
10 Nej, nej! svarade de. Vi har kommit för att köpa mat.
11 Vi är alla bröder och hederliga män, herre! Vi är inga spioner!
12 Jo, det är ni, fortsatte han. Ni har kommit för att ta reda på hur svaga vi är.
13 Herre, sa de. Vi är tolv bröder, och vår far bor i Kanaans land. Vår yngste bror är kvar hos vår far, och en av våra bröder har dött.
14 Jaså, sa Josef. Vad har det för betydelse? Ni är spioner.
15 Men så här tänker jag kontrollera om ni talar sanning. Jag svär vid Faraos liv, att ni inte ska få lämna Egypten förrän er yngste bror kommit hit.
16 En av er får resa och hämta honom! Resten av er tänker jag behålla kvar här i fängelse. Då kommer vi att få reda på om er berättelse är sann eller ej. Om det visar sig att ni inte har någon yngre bror, så vet jag att ni är spioner.
17 Under tre dagar lät han dem sitta i fängelse.
18 Den tredje dagen sa Josef till dem: Jag är en man som fruktar Gud, och jag ska ge er ett tillfälle att bevisa att ni är oskyldiga.
19 Jag tar den risken och tror på er. Bara en av er behöver stanna kvar med bojor i fängelset. Resten kan resa hem med säd åt era familjer,
20 men för tillbaka er yngste bror hit till mig. På det sättet kommer jag att veta om ni berättar sanningen, och om ni gör det, ska jag skona er.De samtyckte till detta, men
21 sinsemellan sa de: Allt detta har hänt därför att vi handlade mot Josef som vi gjorde för länge sedan. Vi såg hans skräck och vånda och hörde hans bön, men vi ville inte lyssna.
22 Var det inte det jag sa? utbrast Ruben. Ni ville inte lyssna, och nu kommer vi att dö därför att vi mördade honom.
23 Naturligtvis visste de inte att Josef förstod dem då de stod där och samtalade, för han hade talat med dem genom tolk.
24 Han gick undan och grät. När han vände sig till dem igen utvalde han Simeon och såg till att han bands inför deras ögon.
25 Josef befallde sedan tjänarna att fylla männens säckar med säd, men gav också hemliga instruktioner att lägga brödernas betalning överst i varje säck! Han gav dem också mat för resan.
26 Sedan lastade de sina åsnor med säden och gav sig iväg hem.
27 Men när de stannade för natten och en av dem öppnade sin säck för att hämta lite vete åt djuren, såg han att det låg pengar överst i säcken.
28 Titta! ropade han till sina bröder. Mina pengar finns här i säcken. Då blev de alldeles skräckslagna och ropade till varandra: Vad är det Gud har gjort mot oss?
29 När de sedan kom hem till sin far Jakob i Kanaans land berättade de allt som hänt för honom:
30 Kungens närmaste man talade mycket strängt till oss och trodde att vi var spioner.
31 'Nej, nej
32 Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En är död och den yngste är kvar hemma hos vår far i Kanaans land.'
33 Sedan sa mannen till oss: 'Så här ska jag få reda på om ni är det ni påstår er vara. Lämna en av era bröder här hos mig och tag säd åt era familjer och res hem,
34 men för hit er yngste bror till mig. Då vet jag om ni är spioner eller hederliga män. Om ni kan bevisa vad ni har sagt, ska jag ge er bror tillbaka till er, och sedan kan ni komma så ofta ni vill för att köpa säd.'
35 När de tömde sina säckar fanns pengarna de betalt för säden överst i varje säck. Då blev både de och fadern skräckslagna.
36 Jakob utropade: Ni har berövat mig mina barn. Josef kom inte tillbaka, Simeon är borta, och nu vill ni ta Benjamin också! Allting går mig emot.
37 Då sa Ruben till sin far: Döda mina två söner om jag inte har med mig Benjamin tillbaka. Jag tänker ta ansvaret för honom.
38 Men Jakob svarade: Min son ska inte resa dit med er, för hans bror Josef är död, och bara han är i livet av Rakels barn. Om något händer honom, kommer jag att dö.
Genesis 42
New International Version
Genesis 42
New International Version
Joseph’s Brothers Go to Egypt
42 When Jacob learned that there was grain in Egypt,(A) he said to his sons, “Why do you just keep looking at each other?” 2 He continued, “I have heard that there is grain in Egypt. Go down there and buy some for us,(B) so that we may live and not die.”(C)
3 Then ten of Joseph’s brothers went down to buy grain(D) from Egypt. 4 But Jacob did not send Benjamin,(E) Joseph’s brother, with the others, because he was afraid that harm might come to him.(F) 5 So Israel’s sons were among those who went to buy grain,(G) for there was famine in the land of Canaan(H) also.(I)
6 Now Joseph was the governor of the land,(J) the person who sold grain to all its people.(K) So when Joseph’s brothers arrived, they bowed down to him with their faces to the ground.(L) 7 As soon as Joseph saw his brothers, he recognized them, but he pretended to be a stranger and spoke harshly to them.(M) “Where do you come from?”(N) he asked.
“From the land of Canaan,” they replied, “to buy food.”
8 Although Joseph recognized his brothers, they did not recognize him.(O) 9 Then he remembered his dreams(P) about them and said to them, “You are spies!(Q) You have come to see where our land is unprotected.”(R)
10 “No, my lord,(S)” they answered. “Your servants have come to buy food.(T) 11 We are all the sons of one man. Your servants(U) are honest men,(V) not spies.(W)”
12 “No!” he said to them. “You have come to see where our land is unprotected.”(X)
13 But they replied, “Your servants(Y) were twelve brothers, the sons of one man, who lives in the land of Canaan.(Z) The youngest is now with our father, and one is no more.”(AA)
14 Joseph said to them, “It is just as I told you: You are spies!(AB) 15 And this is how you will be tested: As surely as Pharaoh lives,(AC) you will not leave this place unless your youngest brother comes here.(AD) 16 Send one of your number to get your brother;(AE) the rest of you will be kept in prison,(AF) so that your words may be tested to see if you are telling the truth.(AG) If you are not, then as surely as Pharaoh lives, you are spies!(AH)” 17 And he put them all in custody(AI) for three days.
18 On the third day, Joseph said to them, “Do this and you will live, for I fear God:(AJ) 19 If you are honest men,(AK) let one of your brothers stay here in prison,(AL) while the rest of you go and take grain back for your starving households.(AM) 20 But you must bring your youngest brother to me,(AN) so that your words may be verified and that you may not die.” This they proceeded to do.
21 They said to one another, “Surely we are being punished because of our brother.(AO) We saw how distressed he was when he pleaded with us for his life, but we would not listen; that’s why this distress(AP) has come on us.”
22 Reuben replied, “Didn’t I tell you not to sin against the boy?(AQ) But you wouldn’t listen! Now we must give an accounting(AR) for his blood.”(AS) 23 They did not realize(AT) that Joseph could understand them,(AU) since he was using an interpreter.
24 He turned away from them and began to weep,(AV) but then came back and spoke to them again. He had Simeon taken from them and bound before their eyes.(AW)
25 Joseph gave orders to fill their bags with grain,(AX) to put each man’s silver back in his sack,(AY) and to give them provisions(AZ) for their journey.(BA) After this was done for them, 26 they loaded their grain on their donkeys(BB) and left.
27 At the place where they stopped for the night one of them opened his sack to get feed for his donkey,(BC) and he saw his silver in the mouth of his sack.(BD) 28 “My silver has been returned,” he said to his brothers. “Here it is in my sack.”
Their hearts sank(BE) and they turned to each other trembling(BF) and said, “What is this that God has done to us?”(BG)
29 When they came to their father Jacob in the land of Canaan,(BH) they told him all that had happened to them.(BI) They said, 30 “The man who is lord over the land spoke harshly to us(BJ) and treated us as though we were spying on the land.(BK) 31 But we said to him, ‘We are honest men; we are not spies.(BL) 32 We were twelve brothers, sons of one father. One is no more, and the youngest is now with our father in Canaan.’(BM)
33 “Then the man who is lord over the land said to us, ‘This is how I will know whether you are honest men: Leave one of your brothers here with me, and take food for your starving households and go.(BN) 34 But bring your youngest brother to me so I will know that you are not spies but honest men.(BO) Then I will give your brother back to you,(BP) and you can trade[a] in the land.(BQ)’”
35 As they were emptying their sacks, there in each man’s sack was his pouch of silver!(BR) When they and their father saw the money pouches, they were frightened.(BS) 36 Their father Jacob said to them, “You have deprived me of my children. Joseph is no more and Simeon is no more,(BT) and now you want to take Benjamin.(BU) Everything is against me!(BV)”
37 Then Reuben said to his father, “You may put both of my sons to death if I do not bring him back to you. Entrust him to my care,(BW) and I will bring him back.”(BX)
38 But Jacob said, “My son will not go down there with you; his brother is dead(BY) and he is the only one left. If harm comes to him(BZ) on the journey you are taking, you will bring my gray head down to the grave(CA) in sorrow.(CB)”
Footnotes
- Genesis 42:34 Or move about freely
Svenska 1917 (SV1917)
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.