1 Mosebok 49-50
Svenska Folkbibeln
Jakob välsignar sina söner
49 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. 2 Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader!
3 Ruben, min förstfödde är du,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 Du sjuder över som vatten,
du skall inte bli den främste,
ty du besteg din fars bädd.
Då vanhelgade du den,
ja, min bädd besteg han.
5 Simeon och Levi är bröder.
Våldet är deras vapen.
6 Min själ skall inte ta del i deras råd,
min själ skall inte umgås med dem,
ty i sin vrede dödade de män
och i sitt övermod stympade de oxar.
7 Förbannad är deras vrede som är så våldsam
och deras grymhet som är så stor!
Jag skall strö ut dem i Jakob,
jag skall skingra dem i Israel.
8 Juda, dig skall dina bröder prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
9 Ett ungt lejon är Juda.
Från rivet byte har du rest dig, min son.
Han böjer sig, han lägger sig ner
som ett lejon,
som en lejoninna -
vem får honom att resa sig?
10 Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör[a] kommer
och folken blir honom lydiga.
11 Han binder sin ungåsna vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 Sebulon skall bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.
Sin sida skall han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna,
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och att landet var ljuvligt.
Då böjde han sin rygg under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan skall vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
en som biter hästen i foten,
så att ryttaren faller baklänges.
18 Herre, jag väntar på din frälsning!
19 Gad skall trängas av skaror,
men själv skall han tränga dem in på hälarna.
20 Från Aser kommer utsökta rätter.
Kungliga läckerheter skall han ge.
21 Naftali är en snabb hind,
som talar vackra ord.
22 Ett ungt fruktträd är Josef,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter på honom och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer och armar spänstiga
genom dens händer som är den Starke i Jakob,
genom honom som är Herden, Israels Klippa,
25 genom din fars Gud, han skall hjälpa dig,
genom den Allsmäktige, han skall välsigna dig
med välsignelser ovanifrån, från himlen,
välsignelser från djupet som ruvar där nere,
välsignelser från bröst och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De skall vara över Josefs huvud,
över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder.
27 Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han rov,
på kvällen fördelar han byte."
28 Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse.
Jakob dör
29 Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. 31 Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på den åker som köptes av hetiterna." 33 När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Jakob blir begravd
50 Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, ty så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna begrät honom i sjuttio dagar.
4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: "Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag har grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka." 6 Farao svarade: "Res dit och begrav din far enligt den ed som han har tagit av dig." 7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och alla faraos tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sin nötboskap lämnade de kvar i landet Gosen. 9 Både vagnar och ryttare for tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.
10 När de kom till Goren-Haatad på andra sidan Jordan, höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets inbyggare, kananeerna, såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: "Det är en mycket stor sorgehögtid som egyptierna håller här." Därför kallades platsen Abel-Misrajim. Den ligger på andra sidan Jordan.
12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, det markstycke som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.
14 När Josef hade begravt sin far vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit med honom för att begrava hans far.
Bröderna ber Josef om förlåtelse
15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss." 16 Därför sände de detta bud till Josef: "Din far sade till oss före sin död: 17 Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." Och Josef grät när han fick deras hälsning. 18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar." 19 Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Håller ni mig för Gud? 20 Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. 21 Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Josef dör
22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev etthundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Också åt Makir, Manasses son, föddes barn som Josef fick ta i knäet. 24 Och Josef sade till sina bröder: "Jag dör, men Gud skall se till er och föra er upp från det här landet till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob." 25 Och Josef tog ed av Israels söner och sade: "När Gud ser till er, för då mina ben härifrån."
26 Josef dog när han var etthundratio år. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
Footnotes
- 1 Mosebok 49:10 förrän han som den tillhör Dvs Messias, den rätte härskaren. Jfr Hes 21:27. Annan översättning: "till dess Shilo kommer".
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln