1 Mosebok 30

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. Ge mig barn, annars dör jag, vädjade hon till Jakob.

² Då blev Jakob arg och sa: Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn.

³ Då sa Rakel till honom:Ligg med min tjänsteflicka Bilha, så att jag får barn genom henne!

⁴ Hon gav honom Bilha till hustru. Han låg med henne,

⁵ och hon blev med barn och gav honom en son.

⁶ Rakel kallade honom Dan (rättvisa), för hon sa: Gud har gett mig rättvisa och hört min bön och gett mig en son.

⁷ Rakels tjänsteflicka blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son.

⁸ Rakel kallade honom Naftali (brottning), för hon sa: Jag har varit i ständig tävlan med min syster, och jag har vunnit!

⁹ När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin tjänsteflicka Silpa till Jakob som hustru,

¹⁰ och snart gav också Silpa honom en son.

¹¹ Lea kallade honom Gad (min lycka har vänt sig).

¹² Sedan gav Silpa honom ytterligare en son,

¹³ och Lea kallade honom Aser (lycka), för hon sa: Jag är så lycklig! De andra kvinnorna kommer att tycka att jag verkligen har blivit välsignad!

¹⁴ En dag under veteskörden fann Ruben några alrunor på ett fält och han gav dem till sin mor Lea. Rakel bad då Lea att dela med sig till henne. (Man brukade tillaga en kärleksdryck av alrunor.)

¹⁵ Men Lea svarade vresigt: Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons alrunor också!Rakel sa: Du får ligga med honom ikväll i utbyte mot alrunorna.

¹⁶ När Jakob kom hem från åkrarna den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. Du måste ligga med mig i kväll! sa hon. Jag har nämligen tingat dig för några alrunor som min son har funnit! Då gjorde han det.

¹⁷ Och Gud svarade på Leas böner, och hon blev med barn igen och födde sin femte son.

¹⁸ Hon kallade honom Isaskar (lön), för hon sa: Gud har belönat mig för att jag har gett min slavflicka till min man.

¹⁹ Sedan blev hon med barn igen, för sjätte gången, och födde en son.

²⁰ Hon kallade honom Sebulon (gåvor), för hon sa: Gud har gett mig goda gåvor åt min make. Nu kommer han att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.

²¹ Senare födde hon också en dotter som hon kallade Dina.

²² Då kom Gud ihåg Rakels böner.

^23-24 Hon blev nämligen med barn och födde en son. Gud har tagit bort skammen från mitt namn, sa hon. Hon kallade sonen Josef (må Herren ge mig ännu en), för hon sa: Kanske Herren ger mig ytterligare en son.

Jakob blir en rik man

²⁵ Ganska snart efter Josefs födelse sa Jakob till Laban: Jag vill resa tillbaka hem.

²⁶ Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!

²⁷ Lämna mig inte, svarade Laban, för en spåkvinna som jag har besökt har sagt till mig att de många välsignelser som jag har fått beror på att du är här.

²⁸ Hur mycket vill du ha för att stanna? Jag tänker betala vad du än begär.

²⁹ Jakob svarade: Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år, och hur din boskap har ökat i antal.

³⁰ Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. Men hur ska det bli med mig? När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?

^31-32 Vad är det du begär? upprepade Laban.Jakob svarade: Det finns en sak du kan göra för mig. Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla getter som är brokiga och spräckliga, och alla de svarta fåren. Ge dem till mig som lön, så ska jag fortsätta att arbeta för dig.

³³ Om du sedan hittar några vita getter eller får i min hjord, så vet du att jag har stulit dem från dig.

³⁴ Överenskommet! svarade Laban. Vi gör som du säger!

^35-36 Redan samma dag gick Laban ut och samlade ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga med vita fläckar och alla svarta lamm. Han överlämnade dem till Jakobs söner, som förde bort dem på tre dagsresors avstånd, medan Jakob stannade kvar och tog hand om Labans hjord.

³⁷ Jakob tog friska skott från poppel, mandel och lönn och skalade vita strimlor i dem.

³⁸ Han lade ut käpparna vid vattenhoarna, så att djuren skulle se dem när de kom för att dricka, för det var parningstid.

^39-40 Hjordarna parade sig alltså framför de vitstrimlade käpparna, och deras avkomma blev brokig och strimmig, och Jakob förde över dem till sin hjord. Sedan skilde Jakob tackorna i Labans hjord från bockarna och lät dem i stället para sig med de svarta bockarna i sin egen hjord. På så sätt byggde han upp sin hjord med hjälp av Labans.

⁴¹ Dessutom valde han bara ut de starkaste djuren till parning och lade de skalade käpparna framför dem,

⁴² men han gjorde det inte med de svagare.

⁴³ På så sätt blev de svagare lammen Labans och de starkare Jakobs. Jakobs hjordar växte till snabbt, och han blev mycket rik och hade många tjänare, kameler och åsnor.