16 Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.

Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark, för att de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.

Davids lovsång

Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:

"Tacka Herren, åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända bland folken!
Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under.
10 Beröm er av hans heliga namn!
    De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
12 Tänk på de under han har gjort,
    på hans tecken och hans domslut,
13 ni Israels barn, hans tjänare,
    ni Jakobs söner, hans utvalda.

14 Han är Herren, vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
15 Kom för alltid ihåg hans förbund,
    det ord han påbjudit för tusen släkten,
16 det förbund han slöt med Abraham
och hans ed till Isak.
17 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
18 Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land,
det skall bli er arvslott.
19 Då var ni en liten skara,
    ni var mycket få och främlingar där.

20 De vandrade från folk till folk,
    från ett land till ett annat.
21 Han tillät ingen att skada dem,
    han straffade kungar för deras skull:
22 Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!

23 Sjung till Herrens ära alla länder!
    Kungör hans frälsning från dag till dag!
24 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
25 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
    men Herren har gjort himlarna.
27 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glädje i hans boning.

28 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
    bär fram gåvor och kom inför hans ansikte,
30 tillbed Herren i helig skrud.
    Bäva inför honom, alla länder.
Jorden står fast, den kan inte rubbas.

31 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig.
Bland hednafolken skall man säga: Herren är Konung!
32 Må havet brusa och allt som fyller det,
må marken glädja sig och allt som är därpå.
33 Jubla skall alla skogens träd,
    inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.
34 Tacka Herren, ty han är god,
    ty hans nåd varar i evighet.
35 Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
och församla oss och rädda oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och ha vår ära i att prisa dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!"
Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren.

Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon

37 David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

39 David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Herren på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

David prisar Herren

16 Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.

När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.

Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.

Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel[a], Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.

David lovprisar Herren

(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)

Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:

”Prisa Herren, åkalla honom!
    Gör hans verk kända för alla folk!
Sjung och spela till hans ära,
    berätta om alla hans under!
10 Lovprisa hans heliga namn,
    låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
11 Vänd er till Herren och hans kraft,
    sök honom ständigt!

12 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
13 ni som är ättlingar till hans tjänare Israel,
    till Jakob[b], hans utvalde.
14 Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

15 Han minns för evigt sitt förbund[c],
    sina befallningar för tusen generationer,
16 det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
17 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
18 Han sa: ’Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.’

19 Fastän de[d] var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
20 och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
21 lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
22 ’Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!’

23 Sjung till Herrens ära, hela jorden!
    Ropa ut hans räddning varje dag!
24 Förkunna hans härlighet bland folken,
    berätta för alla människor om hans under!

25 För Herren är stor och högt prisad,
    värd att frukta, mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
    men Herren har gjort himlen.
27 Majestät och prakt omger honom,
    kraft och glädje finns i hans boning.

28 Ge Herren ära, alla folkslag,
    erkänn hans majestät och kraft!
29 Ge Herrens höga namn ära,
    kom med era offer till honom,
tillbe Herren i helig skrud![e]
30     Darra inför honom, hela jorden!
Världen står fast, den kan inte rubbas.

31 Låt himlen vara glad och jorden jubla!
    Låt dem förkunna bland folken att Herren regerar!
32 Låt havet brusa och allt som finns i det!
    Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
33 Skogens alla träd ska susa av lovsånger,
    ja, de ska jubla inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.

34 Prisa Herren, för han är god.
    Hans nåd varar i evighet.
35 Säg: Rädda oss, Gud, du vår räddare!
    Samla oss igen och befria oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och tacka och lova dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!”

Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.

37 David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, 38 liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.

39 Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, 40 för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. 41 Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. 42 Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.

43 Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.

Footnotes

  1. 16:5 Enligt 15:18 Jaasiel.
  2. 16:13 Jakob, Israel, se 1 Mos 32:28. Upprepningen är en ofta förekommande poetisk form, parallellism.
  3. 16:15 Enligt den masoretiska texten: Kom för alltid ihåg hans förbund. Jfr även Ps 105:8.
  4. 16:19 Enligt Septuaginta; se även Ps 105:12. Enligt den masoretiska texten ni.
  5. 16:29 I helig skrud kan syfta på Herrens härlighet, eller på den dräkt prästerna använde.

Ministering Before the Ark(A)(B)(C)

16 They brought the ark of God and set it inside the tent that David had pitched(D) for it, and they presented burnt offerings and fellowship offerings before God. After David had finished sacrificing the burnt offerings and fellowship offerings, he blessed(E) the people in the name of the Lord. Then he gave a loaf of bread, a cake of dates and a cake of raisins(F) to each Israelite man and woman.

He appointed some of the Levites to minister(G) before the ark of the Lord, to extol,[a] thank, and praise the Lord, the God of Israel: Asaph was the chief, and next to him in rank were Zechariah, then Jaaziel,[b] Shemiramoth, Jehiel, Mattithiah, Eliab, Benaiah, Obed-Edom and Jeiel. They were to play the lyres and harps, Asaph was to sound the cymbals, and Benaiah and Jahaziel the priests were to blow the trumpets regularly before the ark of the covenant of God.

That day David first appointed Asaph and his associates to give praise(H) to the Lord in this manner:

Give praise(I) to the Lord, proclaim his name;
    make known among the nations(J) what he has done.
Sing to him, sing praise(K) to him;
    tell of all his wonderful acts.
10 Glory in his holy name;(L)
    let the hearts of those who seek the Lord rejoice.
11 Look to the Lord and his strength;
    seek(M) his face always.

12 Remember(N) the wonders(O) he has done,
    his miracles,(P) and the judgments he pronounced,
13 you his servants, the descendants of Israel,
    his chosen ones, the children of Jacob.
14 He is the Lord our God;
    his judgments(Q) are in all the earth.

15 He remembers[c](R) his covenant forever,
    the promise he made, for a thousand generations,
16 the covenant(S) he made with Abraham,
    the oath he swore to Isaac.
17 He confirmed it to Jacob(T) as a decree,
    to Israel as an everlasting covenant:
18 “To you I will give the land of Canaan(U)
    as the portion you will inherit.”

19 When they were but few in number,(V)
    few indeed, and strangers in it,
20 they[d] wandered(W) from nation to nation,
    from one kingdom to another.
21 He allowed no one to oppress them;
    for their sake he rebuked kings:(X)
22 “Do not touch my anointed ones;
    do my prophets(Y) no harm.”

23 Sing to the Lord, all the earth;
    proclaim his salvation day after day.
24 Declare his glory(Z) among the nations,
    his marvelous deeds among all peoples.

25 For great is the Lord and most worthy of praise;(AA)
    he is to be feared(AB) above all gods.(AC)
26 For all the gods of the nations are idols,
    but the Lord made the heavens.(AD)
27 Splendor and majesty are before him;
    strength and joy are in his dwelling place.

28 Ascribe to the Lord, all you families of nations,
    ascribe to the Lord glory and strength.(AE)
29 Ascribe to the Lord the glory due his name;(AF)
    bring an offering and come before him.
Worship the Lord in the splendor of his[e] holiness.(AG)
30     Tremble(AH) before him, all the earth!
    The world is firmly established; it cannot be moved.(AI)

31 Let the heavens rejoice, let the earth be glad;(AJ)
    let them say among the nations, “The Lord reigns!(AK)
32 Let the sea resound, and all that is in it;(AL)
    let the fields be jubilant, and everything in them!
33 Let the trees(AM) of the forest sing,
    let them sing for joy before the Lord,
    for he comes to judge(AN) the earth.

34 Give thanks(AO) to the Lord, for he is good;(AP)
    his love endures forever.(AQ)
35 Cry out, “Save us, God our Savior;(AR)
    gather us and deliver us from the nations,
that we may give thanks to your holy name,
    and glory in your praise.”
36 Praise be to the Lord, the God of Israel,(AS)
    from everlasting to everlasting.

Then all the people said “Amen” and “Praise the Lord.”

37 David left Asaph and his associates before the ark of the covenant of the Lord to minister there regularly, according to each day’s requirements.(AT) 38 He also left Obed-Edom(AU) and his sixty-eight associates to minister with them. Obed-Edom son of Jeduthun, and also Hosah,(AV) were gatekeepers.

39 David left Zadok(AW) the priest and his fellow priests before the tabernacle of the Lord at the high place in Gibeon(AX) 40 to present burnt offerings to the Lord on the altar of burnt offering regularly, morning and evening, in accordance with everything written in the Law(AY) of the Lord, which he had given Israel. 41 With them were Heman(AZ) and Jeduthun and the rest of those chosen and designated by name to give thanks to the Lord, “for his love endures forever.” 42 Heman and Jeduthun were responsible for the sounding of the trumpets and cymbals and for the playing of the other instruments for sacred song.(BA) The sons of Jeduthun(BB) were stationed at the gate.

43 Then all the people left, each for their own home, and David returned home to bless his family.

Footnotes

  1. 1 Chronicles 16:4 Or petition; or invoke
  2. 1 Chronicles 16:5 See 15:18,20; Hebrew Jeiel, possibly another name for Jaaziel.
  3. 1 Chronicles 16:15 Some Septuagint manuscripts (see also Psalm 105:8); Hebrew Remember
  4. 1 Chronicles 16:20 One Hebrew manuscript, Septuagint and Vulgate (see also Psalm 105:12); most Hebrew manuscripts inherit, / 19 though you are but few in number, / few indeed, and strangers in it.” / 20 They
  5. 1 Chronicles 16:29 Or Lord with the splendor of