Job 9
Svenska 1917
9 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
約伯記 9
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
約伯的回應
9 約伯回答說：
2 「不錯，我知道你所言不虛，
但人怎能在上帝面前算為義人？
3 人若想與祂辯駁，
千次也不能勝一次。
4 祂充滿智慧，能力無比，
誰能抗拒祂還可平安無恙？
5 祂可猝然挪動群山，
在怒氣中把山翻倒。
6 祂震動大地，使其挪位，
以致地的支柱搖撼。
7 祂一聲令下，
太陽便不再升起，
眾星也不再發光。
8 祂獨自鋪展穹蒼，
步行在海浪之上。
9 祂創造了北斗星、參星、昴星及南天的星座。
10 祂行的奇事不可測度，
奇蹟不可勝數。
11 祂經過我身旁，我卻看不見；
祂從旁邊掠過，我也無法察覺。
12 祂若奪取，誰能阻擋？
誰敢問祂，『你做什麽？』
13 上帝不會忍怒不發，
海怪[a]的幫手必屈膝在祂腳前。
14 「因此，我怎敢與祂辯駁？
怎敢措辭與祂理論？
15 我縱然無辜，也無法申訴，
只能乞求我的審判者施恩。
16 即使我呼喚祂的時候，祂回應我，
我仍不相信祂會垂聽我的聲音。
17 祂用暴風摧毀我，
無故地使我飽受創傷。
18 祂不肯讓我喘息，
祂使我嚐盡苦頭。
19 若論力量，祂甚強大；
若上公堂，誰敢傳祂？
20 即使我清白無辜，我的口也會認罪；
即使我純全無過，祂也會判我有罪。
21 我雖純全無過，也已毫不在乎，
我厭惡我的生命。
22 因為，我認為都是一樣，
純全無過的人和惡人都會被祂毀滅。
23 災禍突然奪走人命時，
祂嘲笑無辜者的遭遇。
24 大地落入惡人手中，
蒙蔽審判官眼睛的不是祂是誰？