Font Size
申命记 1
Chinese New Version (Simplified)
申命记 1
Chinese New Version (Simplified)
引言：摩西忆述往事
1 以下是摩西在约旦河东的旷野，疏弗对面的亚拉巴，就是在巴兰和陀弗、拉班、哈洗录、底撒哈之间，向以色列人所说的话。 2 从何烈山经过西珥山的路，到达加低斯．巴尼亚，共有十一天的路程。 3 出埃及以后第四十年十一月一日，摩西照着耶和华吩咐他一切关于以色列人的话，都告诉了他们。 4 当时，他已经击败了住在希实本的亚摩利人的王西宏，和住在亚斯他录与以得来的巴珊王噩。 5 摩西在约旦河东的摩押地，开始讲解这律法，说： 6 “耶和华我们的 神，在何烈山告诉我们：‘你们在这山上住够了； 7 现在你们要转回，起程到亚摩利人的山地去，到那些住在亚拉巴、山地、低地、南地、沿海一带、迦南人的地、黎巴嫩，直到大河，就是幼发拉底河一带的地方去。 8 看哪，我把这地摆在你面前，你们要进去，占领这地为业，就是耶和华向你们列祖亚伯拉罕、以撒、雅各起誓应许给他们和他们的后裔的地。’
选立智慧人为首领(A)
9 “那时，我曾经对你们说：‘你们的重担，我独自一人无法担当。 10 耶和华你们的 神使你们多起来；你们看，你们今日像天上的星那样多。 11 愿耶和华你们列祖的 神，使你们比现在更多千倍，又照着他应许你们的话，赐福给你们。 12 我独自一人怎能担得起你们的重担、责任和你们争讼的事呢？ 13 你们要按着支派选出一些有智慧、有见识、有经验的人，我就立他们作你们的首领。’ 14 你们回答我，说：‘你吩咐我们作的事很好。’ 15 我就选出你们众支派中的领袖，就是有智慧有经验的人；按着你们的支派，立他们作管理你们的首领，就是作千夫长、百夫长、五十夫长、十夫长和其他官长。
16 “那时，我吩咐你们的审判官，说：‘你们在兄弟中听讼，无论是兄弟彼此诉讼，或是与同居的外地人诉讼，都要按着公义审判。 17 审判的时候，不可偏袒人；无论贵贱尊卑，都要一样地听讼；不可怕人的情面，因为审判是属于 神的；如果你们遇见难断的案件，可以呈到我这里来，让我审断。’ 18 那时，我把你们当作的一切事，都吩咐了你们。
派人前往窥探迦南地(B)
19 “我们照着耶和华我们的 神吩咐我们的，从何烈山起行，走过你们所见那大而可怕的旷野，沿着到亚摩利人山地的路而行；后来到了加低斯．巴尼亚。 20 我对你们说：‘你们已经到了亚摩利人的山地，就是耶和华我们的 神赐给我们的。 21 看哪，耶和华你的 神已经把这地摆在你面前；你要照着耶和华你列祖的 神告诉你的上去，占领那地；不要害怕，也不要惊惶。’ 22 你们众人都走到我这里来，说：‘我们要先派些人去，替我们窥探那地，然后把我们上去该走哪一条路，该进哪些城，向我们回报。’ 23 这话我很同意，就从你们中间选了十二个人，每支派一人。 24 于是他们转身出发，上了山地，到了以实各谷，窥探那地。 25 他们手里拿着那地的果子，带下来到我们这里，并且向我们回报，说：‘耶和华我们的 神要赐给我们的地是美地。’
众民缺乏信心(C)
26 “但你们不肯上去，竟违背了耶和华你们的 神的吩咐； 27 你们在帐幕里抱怨，说：‘耶和华因为恨我们，所以把我们从埃及地领出来，要把我们交在亚摩利人手中，消灭我们。 28 我们上哪里去呢？我们的兄弟使我们心灰意冷，说：那地的人比我们高大；他们的城邑又大又坚固，高耸入天；我们在那里还看见有亚衲族的人。’ 29 我就对你们说：‘不要惊恐，不要害怕他们。 30 耶和华你们的 神，就是那走在你们前面的那一位，他必为你们作战，好象他在埃及，在你们面前，为你们所行的一切一样， 31 并且在旷野里，你们也看见了耶和华你们的 神，怎样在你们所行的一切路上，背负你们，好象人背负自己的儿子一样，直到你们来到了这地方。’ 32 虽然这样，你们还是不信耶和华你们的 神； 33 他在路上走在你们前面，为你们寻找安营的地方；夜间用火柱，日间用云彩，指示你们当走的路。
众民的惩罚(D)
34 “耶和华听见了你们说话的声音，就恼怒，起誓说： 35 ‘这个邪恶世代的人，连一个也不能看见我起誓应许赐给他们列祖的美地； 36 只有耶孚尼的儿子迦勒可以看见；并且我要把他踏过的地赐给他和他的子孙，因为他专心跟从了我耶和华。’ 37 因为你们的缘故，耶和华也向我发怒，说：‘你也不能进入那地； 38 但是站在你面前侍候你的嫩的儿子约书亚，他可以进到那里去；你要鼓励他，因为他要使以色列人承受那地为业。 39 还有你们的小孩子，你们说要被掳掠的，和你们的儿女，就是今天还不知道善恶的，他们都要进入那地；我要把那地赐给他们，他们要占领那地。 40 至于你们，你们要转回，经往红海的路，起程到旷野里去。’
41 “那时你们回答我，说：‘我们得罪了耶和华；现在我们愿意照着耶和华我们 神的一切吩咐，上去作战。’于是你们都预备了兵器，轻率地上山去了。 42 耶和华对我说：‘你要对他们说：“你们不要上去，也不要作战，因为我不在你们中间，免得你们在仇敌面前被击败。”’ 43 我就告诉你们，你们却不听从，竟违背耶和华的吩咐，擅自上山去了。 44 住在那山上的亚摩利人，就出来攻击你们，好象蜂群一样追赶你们，在西珥击杀你们，直到何珥玛。 45 你们就回来，在耶和华面前哭，但耶和华不听你们的声音，也不向你们侧耳。 46 于是你们在加低斯住了许多日子。”
5 Mosebok 1
Svenska 1917
5 Mosebok 1
Svenska 1917
1 Dessa äro de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen, på Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
2 -- elva dagsresor från Horeb, åt Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea.
3 I det fyrtionde året, i elfte månaden. på första dagen i månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles såsom Herren hade bjudit honom tala till dem.
4 Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei.
5 På andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutläggning och sade:
6 HERREN, vår Gud, talade till oss på Horeb och sade: »Länge nog haven I uppehållit eder vid detta berg.
7 Vänden eder nu åt annat håll och bryten upp, och begiven eder till amoréernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kananéernas land och upp på Libanon, ända till den stora floden, floden Frat.
8 Se, jag har givit landet i edert våld. Gån nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva åt dem och åt deras säd efter dem.»
9 Och jag talade till eder på den tiden och sade: »Jag förmår icke ensam bära eder.
10 HERREN, eder Gud, har förökat eder, och se, I ären nu talrika såsom stjärnorna på himmelen.
11 Må Herren, edra fäders Gud, än vidare föröka eder tusenfalt och välsigna eder, såsom han har lovat eder.
12 Men huru skall jag ensam kunna bära tyngden och bördan av eder och edert tvistande?
13 Utsen åt eder visa, förståndiga och välkända män inom edra särskilda stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över eder.»
14 I svaraden mig och saden: »Ditt förslag är gott.»
15 Då tog jag huvudmännen i edra stammar, visa och välkända män, och satte dem till huvudmän över eder, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och somliga över tio, och till tillsyningsmän i edra särskilda stammar.
16 Och jag bjöd då också edra domare och sade: »Hören efter, vad edra bröder hava sig emellan; och om någon har en sak med sin broder eller med en främling som bor hos honom, så dömen rättvist mellan dem.
17 I skolen icke hava anseende till personen, när I dömen, utan höra den ringe likaväl dom den högre; I skolen icke frukta för någon människa, ty domen hör Gud till. Men om något ärende bliven eder för svårt, skolen I hänskjuta det till mig, så att jag för höra det.»
18 Så bjöd jag eder på den tiden allt vad I skullen göra.
19 Och vi bröto upp från Horeb, och genom hela den stora och fruktansvärda öken som I haven sett vandrande vi åstad till amoréernas bergsbygd, såsom HERREN, vår Gud, hade bjudit oss; och vi kommo så till Kades-Barnea.
20 Och jag sade till eder: »I haven nu kommit till amoréernas bergsbygd, som HERREN vår Gud, vill giva oss.
21 Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt våld. Drag ditupp och intag det, såsom HERREN, dina fäders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke förfärad.»
22 Då trädden I fram till mig allasammans och saden: »Låt oss sända åstad några män framför oss, för att de må utforska landet åt oss och sedan avgiva sin berättelse inför oss, angående vägen på vilken vi skola draga ditupp, och angående de städer som vi skola komma till.»
23 Detta förslag behagade mig, och jag tog tolv män bland eder, en för var stam.
24 Dessa begåvo sig åstad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet.
25 Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgåvo sin berättelse inför oss och sade: »Det land som Herren, vår Gud, vill giva oss är gott.»
26 Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot HERRENS, eder Guds, befallning.
27 Och I knorraden i edra tält och saden: »Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land för att giva oss i amoréernas hand och så förgöra oss.
28 Varthän skola vi då draga? Våra bröder hava förfärat våra hjärtan, ty de säga: 'Där är ett folk, större och resligare än vi, där äro städer, stora och befästa upp mot himmelen; ja, vi sågo där också anakiter.'»
29 Då svarade jag eder: »I skolen icke förskräckas och icke frukta för dem.
30 HERREN, eder Gud, som går framför eder, skall själv strida för eder, alldeles såsom han handlade mot eder i Egypten inför edra ögon,
31 och alldeles såsom i öknen som du har sett, där HERREN, din Gud, bar dig, såsom en man bär sin son, hela den väg I haven vandrat, ända till dess att I nu haven kommit hit.»
32 Men detta oaktat trodden I icke på HERREN, eder Gud,
33 som gick framför eder på vägen, för att utse lägerplatser åt eder: om natten i eld, för att lysa eder på den väg I skullen gå, och om dagen i molnskyn.
34 Då nu HERREN hörde edra ord, blev han förtörnad och svor och sade:
35 »Sannerligen, ingen av dessa män, i detta onda släkte, skall få se det goda land som jag med ed har lovat giva åt edra fäder,
36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall få se det, och åt honom och åt hans barn skall jag giva det land han har beträtt, därför att han i allt har efterföljt Herren.»
37 Också på mig vredgades HERREN, för eder skull, och sade: »Icke heller du skall komma ditin.
38 Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet åt Israel såsom arv.
39 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, åt dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning.
40 Men I själva mån vända eder åt annat håll; bryten nu upp och tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till.»
41 Då svaraden I och saden till mig: »Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles såsom HERREN, vår Gud, har bjudit oss.» Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med lätt mod drogen I upp mot bergsbygden.
42 Men HERREN sade till mig: »Säg till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag är icke med bland eder; gören icke så, på det att I icke mån bliva slagna av edra fiender.»
43 Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod upp mot bergsbygden.
44 Och amoréerna som bodde där i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, såsom bin göra, och slogo och förskingrade eder i Seir och drevo eder ända till Horma.
45 Då vänden I tillbaka och gräten inför HERRENS ansikte. Men HERREN hörde icke eder röst och lyssnade icke till eder.
46 Och I stannaden länge i Kades, så länge det nu var.
Deuteronomy 1
New International Version
Deuteronomy 1
New International Version
The Command to Leave Horeb
1 These are the words Moses spoke to all Israel in the wilderness east of the Jordan(A)—that is, in the Arabah(B)—opposite Suph, between Paran(C) and Tophel, Laban, Hazeroth and Dizahab. 2 (It takes eleven days to go from Horeb(D) to Kadesh Barnea(E) by the Mount Seir(F) road.)(G)
3 In the fortieth year,(H) on the first day of the eleventh month,(I) Moses proclaimed(J) to the Israelites all that the Lord had commanded him concerning them. 4 This was after he had defeated Sihon(K) king of the Amorites,(L) who reigned in Heshbon,(M) and at Edrei had defeated Og(N) king of Bashan, who reigned in Ashtaroth.(O)
5 East of the Jordan in the territory of Moab,(P) Moses began to expound this law, saying:
6 The Lord our God said to us(Q) at Horeb,(R) “You have stayed long enough(S) at this mountain. 7 Break camp and advance into the hill country of the Amorites;(T) go to all the neighboring peoples in the Arabah,(U) in the mountains, in the western foothills, in the Negev(V) and along the coast, to the land of the Canaanites(W) and to Lebanon,(X) as far as the great river, the Euphrates.(Y) 8 See, I have given you this land(Z).(AA) Go in and take possession of the land the Lord swore(AB) he would give to your fathers—to Abraham, Isaac and Jacob—and to their descendants after them.”
The Appointment of Leaders
9 At that time I said to you, “You are too heavy a burden(AC) for me to carry alone.(AD) 10 The Lord your God has increased(AE) your numbers(AF) so that today you are as numerous(AG) as the stars in the sky.(AH) 11 May the Lord, the God of your ancestors, increase(AI) you a thousand times and bless you as he has promised!(AJ) 12 But how can I bear your problems and your burdens and your disputes all by myself?(AK) 13 Choose some wise, understanding and respected men(AL) from each of your tribes, and I will set them over you.”
14 You answered me, “What you propose to do is good.”
15 So I took(AM) the leading men of your tribes,(AN) wise and respected men,(AO) and appointed them to have authority over you—as commanders(AP) of thousands, of hundreds, of fifties and of tens and as tribal officials.(AQ) 16 And I charged your judges at that time, “Hear the disputes between your people and judge(AR) fairly,(AS) whether the case is between two Israelites or between an Israelite and a foreigner residing among you.(AT) 17 Do not show partiality(AU) in judging; hear both small and great alike. Do not be afraid of anyone,(AV) for judgment belongs to God. Bring me any case too hard for you, and I will hear it.”(AW) 18 And at that time I told you everything you were to do.(AX)
Spies Sent Out
19 Then, as the Lord our God commanded us, we set out from Horeb and went toward the hill country of the Amorites(AY) through all that vast and dreadful wilderness(AZ) that you have seen, and so we reached Kadesh Barnea.(BA) 20 Then I said to you, “You have reached the hill country of the Amorites, which the Lord our God is giving us. 21 See, the Lord your God has given you the land. Go up and take possession(BB) of it as the Lord, the God of your ancestors, told you. Do not be afraid;(BC) do not be discouraged.”(BD)
22 Then all of you came to me and said, “Let us send men ahead to spy(BE) out the land(BF) for us and bring back a report about the route we are to take and the towns we will come to.”
23 The idea seemed good to me; so I selected(BG) twelve of you, one man from each tribe. 24 They left and went up into the hill country, and came to the Valley of Eshkol(BH) and explored it. 25 Taking with them some of the fruit of the land, they brought it down to us and reported,(BI) “It is a good land(BJ) that the Lord our God is giving us.”(BK)
Rebellion Against the Lord
26 But you were unwilling to go up;(BL) you rebelled(BM) against the command of the Lord your God. 27 You grumbled(BN) in your tents and said, “The Lord hates us; so he brought us out of Egypt to deliver us into the hands of the Amorites to destroy us. 28 Where can we go? Our brothers have made our hearts melt in fear. They say, ‘The people are stronger and taller(BO) than we are; the cities are large, with walls up to the sky. We even saw the Anakites(BP) there.’”
29 Then I said to you, “Do not be terrified; do not be afraid(BQ) of them.(BR) 30 The Lord your God, who is going before you, will fight(BS) for you, as he did for you in Egypt, before your very eyes, 31 and in the wilderness. There you saw how the Lord your God carried(BT) you, as a father carries his son, all the way you went until you reached this place.”(BU)
32 In spite of this,(BV) you did not trust(BW) in the Lord your God, 33 who went ahead of you on your journey, in fire by night and in a cloud by day,(BX) to search(BY) out places for you to camp and to show you the way you should go.
34 When the Lord heard(BZ) what you said, he was angry(CA) and solemnly swore:(CB) 35 “No one from this evil generation shall see the good land(CC) I swore to give your ancestors, 36 except Caleb(CD) son of Jephunneh. He will see it, and I will give him and his descendants the land he set his feet on, because he followed the Lord wholeheartedly.(CE)”
37 Because of you the Lord became angry(CF) with me also and said, “You shall not enter(CG) it, either. 38 But your assistant, Joshua(CH) son of Nun, will enter it. Encourage(CI) him, because he will lead(CJ) Israel to inherit(CK) it. 39 And the little ones that you said would be taken captive,(CL) your children who do not yet know(CM) good from bad—they will enter the land. I will give it to them and they will take possession of it. 40 But as for you, turn around and set out toward the desert along the route to the Red Sea.[a](CN)”
41 Then you replied, “We have sinned against the Lord. We will go up and fight, as the Lord our God commanded us.” So every one of you put on his weapons, thinking it easy to go up into the hill country.
42 But the Lord said to me, “Tell them, ‘Do not go up and fight, because I will not be with you. You will be defeated by your enemies.’”(CO)
43 So I told you, but you would not listen. You rebelled against the Lord’s command and in your arrogance you marched up into the hill country. 44 The Amorites who lived in those hills came out against you; they chased you like a swarm of bees(CP) and beat you down from Seir(CQ) all the way to Hormah.(CR) 45 You came back and wept before the Lord,(CS) but he paid no attention(CT) to your weeping and turned a deaf ear(CU) to you. 46 And so you stayed in Kadesh(CV) many days—all the time you spent there.
Footnotes
- Deuteronomy 1:40 Or the Sea of Reeds
Chinese New Version (Simplified) (CNVS)
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
Svenska 1917 (SV1917)
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.