创世记 45
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
约瑟与弟兄相认
45 约瑟再也控制不住自己，于是令所有的随从都出去。这样，约瑟跟弟兄们相认时，没有外人在场。 2 约瑟放声大哭，埃及人听见了他的哭声，法老家也听到了这个消息。 3 约瑟对他的弟兄们说：“我是约瑟！我的父亲还健在吗？”他的弟兄们吓得一句话也说不出来。
4 约瑟叫他们走近一点，等他们靠近了，便说：“我是你们卖到埃及的弟弟约瑟！ 5 现在，你们不要因为把我卖到这里而自怨自责。上帝差我先来这里，是为了保住大家的性命。 6 地上的饥荒已经两年了，我们还有五年不能种、不能收。 7 上帝差我先来，是要为你们保留后代，又要大施拯救，保住你们的性命。 8 这样看来，不是你们，是上帝把我送到这里的。祂使我成为法老的宰相，管理他的家和整个埃及。 9 你们快回去告诉父亲，他儿子约瑟说，‘上帝已经使我管理整个埃及，请他立刻来这里。 10 他可以带着他的子孙、牛羊及一切所有住在歌珊。那里离我很近， 11 我可以奉养他，以免他和全家老少及仆婢牲畜都陷入绝境，因为还有五年的饥荒。’ 12 你们和我弟弟便雅悯都看见了，这是我亲口对你们说的。 13 你们要把我在埃及享有的尊荣和你们见到的一切都告诉父亲，尽快把他接来。” 14 约瑟和弟弟便雅悯抱头痛哭， 15 然后又亲吻其他弟兄，抱着他们痛哭，弟兄们跟他交谈起来。
16 约瑟弟兄们到来的消息传到法老的王宫，法老和他的臣仆都为约瑟感到高兴。 17 法老对约瑟说：“你去吩咐你的弟兄备好驴回迦南， 18 把你们的父亲和家眷都接到我这里。我要把埃及最好的土地赐给他们，让他们享受这里肥美的物产。 19 吩咐你的弟兄从埃及带着车去把他们的妻子、儿女和你们的父亲接来。 20 不要担心你们在迦南的产业，因为埃及全国的美物都是你们的。”
21 以色列的儿子们答应了。约瑟遵照法老的吩咐，为他的弟兄们预备好车辆和路上需用的粮食， 22 又给他们每人一套新衣服，但给了便雅悯五套新衣服和三百块银子。 23 约瑟送给父亲十头公驴，驮着埃及的美物，还送了十头母驴，驮着粮食、饼和其他食物，让父亲路上用。 24 约瑟送弟兄们回去，嘱咐他们路上不要争吵。
25 于是，他们离开埃及回到在迦南的父亲雅各那里， 26 对父亲说：“约瑟还活着，并且做了埃及的宰相。”雅各惊呆了，不敢相信他们的话。 27 雅各听了他们转述约瑟的话，又看见约瑟派来接他的车，才回过神来。 28 以色列说：“我信了！我儿约瑟还活着，我要在死之前去见他。”
1 Moseboken 45
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Josef ger sig till känna för sina bröder
45 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre inför alla de närvarande. ”Gå ut härifrån allesammans”, ropade han till sina tjänare. Ingen av dem var närvarande när han sedan gav sig till känna för sina bröder, 2 och han brast ut i gråt och grät så högt att egypterna hörde det, även farao och hans hov fick veta det.
3 ”Jag är Josef”, sa han till sina bröder. ”Lever verkligen min far fortfarande?” Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt skräckslagna.
4 ”Kom fram hit”, sa han. De kom närmare, och än en gång sa han: ”Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten! 5 Men sörj nu inte över att ni sålde mig hit. Ni behöver inte anklaga er själva. Gud skickade hit mig i förväg för att rädda era liv. 6 Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då man varken kommer att plöja eller skörda. 7 Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, till räddning för många.
8 Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni. Han har gjort mig till rådgivare åt farao, ledare för hela hans förvaltning och härskare över hela Egyptens land.
9 Skynda er nu hem till min far! Säg till honom: så här säger din son Josef: Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Kom hit till mig omedelbart! 10 Du ska få bo i Goshens land, så att du är nära mig med alla dina barn, barnbarn, dina djur och allt annat du äger. 11 Jag ska ta hand om dig här, eftersom det fortfarande återstår fem års hungersnöd. Varken du eller din familj eller någon av de dina ska lida någon brist. 12 Nu har ni ju själva sett, och min bror Benjamin också, att det verkligen är jag, Josef, som talar till er. 13 Berätta för vår far om min höga ställning här i Egypten och om allt ni har sett. Skynda er hem och hämta vår far!”
14 Josef föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät i hans famn. 15 Josef kysste och omfamnade alla sina bröder och grät. Sedan samtalade han och bröderna med varandra.
16 Nyheten om att Josefs bröder hade kommit nådde snart farao, och både han och hans hovtjänstemän blev mycket glada.
17 Sedan sa farao till Josef: ”Säg till dina bröder att göra så här: lasta era packdjur och far till Kanaan 18 för att hämta er far och hela er släkt, och kom hit till mig. Jag ska ge er det bästa i hela Egyptens land. Ni ska få äta av landets goda. 19 Befall dem också att göra så här: ta med er vagnar från Egypten för era barn och kvinnor, och hämta er far och kom. 20 Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land ska tillhöra er.”
21 Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar, precis som farao hade befallt, och mat för resan. 22 Han gav dessutom nya kläder[a] till var och en av dem, men Benjamin fick 300 siklar silver[b] och fem uppsättningar kläder. 23 Till sin far skickade han tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som hans far kunde behöva på resan.
24 Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: ”Gräla nu inte på vägen!” 25 De lämnade Egypten och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.
26 ”Josef lever”, berättade de. ”Han är härskare över hela Egyptens land!” Jakob blev alldeles förstummad. Han kunde inte tro dem. 27 Men när de berättade allt Josef sagt till dem, och när Jakob såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, levde han upp. 28 Han sa: ”Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.”
1 Mosebok 45
Svenska 1917
45 Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: »Må alla gå ut härifrån.» Och ingen fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina bröder.
2 Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också Faraos husfolk hörde det.
3 Och Josef sade till sina bröder: »Jag är Josef. Lever min fader ännu?» Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckta blevo de för honom.
4 Då sade Josef till sina bröder: »Kommen hitfram till mig.» Och när de kommo fram, sade han: »Jag är Josef, eder broder, som I sålden till Egypten.
5 Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit: ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före eder.
6 I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem år under vilka man varken skall plöja eller skörda.
7 Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många.
8 Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans hus och till en furste över hela Egyptens land.
9 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sägen till honom: 'Så säger din son Josef: Gud har satt mig till en herre över hela Egypten; kom ned till mig, dröj icke.
10 Du skall få bo i landet Gosen och vara mig nära, du med dina barn och barnbarn, dina får och fäkreatur och allt vad som tillhör dig.
11 Jag vill där försörja dig -- ty ännu återstå fem hungerår -- så att varken du eller ditt hus eller någon som hör dig till skall lida nöd.
12 I sen ju med egna ögon, också min broder Benjamin ser med egna ögon, att det är jag, som med egen mun talar till eder.
13 Berätten nu för min fader om all min härlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att föra min fader hitned.»
14 Så föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.
15 Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.
16 När nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjänare väl.
17 Och Farao sade till Josef: »Säg till dina bröder: 'Detta skolen I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
18 hämten så eder fader och edert folk och kommen hit till mig, så skall jag giva eder det bästa som finnes i Egyptens land, och I skolen få äta av landets fetma.'
19 Alltså bjuder jag dig nu att säga: 'Detta skolen I göra: tagen eder vagnar i Egyptens land för edra späda barn och edra hustrur, och hämten eder fader och kommen hit.
20 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bästa som finnes i hela Egyptens land skall höra eder till.'»
21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost för resan.
22 Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.
23 Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.
24 Därefter lät han sina bröder fara, och de begåvo sig åstad; och han sade till dem: »Kiven icke på vägen.»
25 Så foro de upp från Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;
26 och de berättade för honom och sade: »Josef lever ännu, och han är en furste över hela Egyptens land.» Då greps hans hjärta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
27 Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv.
28 Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör.»
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.