Psaltaren 104
Svenska Folkbibeln 2015
Skaparens lov
104 [a]Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 [b]Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 [c]du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 [d]Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.[e]
5 [f]Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 [g]Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats[h] du bestämt för dem.
9 [i]Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.
14 [j]Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst[k].
Så låter du bröd
komma från jorden,
15 [l]och vin som ger glädje
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar
som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
19 [m]Månen har du gjort
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
21 [n]Unga lejon ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
och arbetar tills kvällen kommer.
24 [o]Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 [p]Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 [q]Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 [r]Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [s]Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 [t]Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 [u]Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
31 [v]Må Herrens härlighet
bestå för evigt!
Må Herren glädja sig
över sina verk.
32 [w]Han ser på jorden och den bävar,
han rör vid bergen och de ryker.
33 [x]Jag vill sjunga till Herren
så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
34 [y]Må min bön behaga honom,
jag vill glädja mig i Herren.
35 Må syndare försvinna från jorden
och inga gudlösa mer finnas till.
Lova Herren, min själ!
Halleluja!
Footnotes
- 104:1 Ps 103:1, 146:1.
- 104:2 1 Mos 1:3f, Jes 40:22.
- 104:3 Ps 18:11, Amos 9:7.
- 104:4 2 Kung 2:11, 6:17, Ps 148:8, Hebr 1:7.
- 104:4 Annan översättning (Septuaginta): "Du gör dina änglar till vindar, dina tjänare till eldslågor" (jfr Hebr 1:7). "Vindar", hebr. ruchót, kan också översättas "andar".
- 104:5 Job 38:4f, Ps 24:2, 89:12, 102:26.
- 104:7 1 Mos 1:9, Ps 18:16, 106:9.
- 104:8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats Annan översättning: "Upp över bergen, ner i dalarna, till den plats".
- 104:9 Job 38:8f, Ords 8:29, Jer 5:22.
- 104:14 1 Mos 1:11f, 29f, Job 28:5, Ps 147:8f.
- 104:14 till människans tjänst Annan översättning: "för människan att odla".
- 104:15 Dom 9:13.
- 104:19 1 Mos 1:14.
- 104:21 Job 39:1.
- 104:24 Ps 40:6, 92:6, 111:2f.
- 104:25 1 Mos 1:21, Ps 69:35.
- 104:26 Job 40:10, 20f, Ps 74:14, 107:23.
- 104:27 Job 39:3, Ps 136:25, 145:15f, 147:9.
- 104:28 Matt 6:26.
- 104:29 Job 34:14f, Ps 90:3, 146:4, Pred 12:7.
- 104:30 Job 33:4, Upp 21:1f.
- 104:31 1 Mos 1:31, Ps 111:10.
- 104:32 Ps 144:5.
- 104:33 Ps 34:2, 63:5, 146:2.
- 104:34 Ps 19:15, 71:8.
Psaltaren 104
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Skaparens lov
104 Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud, du är hög och stor,
du är klädd i majestät och prakt!
2 Han sveper sig i ljus som en klädnad,
som en tältduk har han spänt upp himlen.
3 Över vattnen har han timrat sina salar.
Molnen är hans vagnar,
och han rider på vindens vingar.
4 Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.
5 Han har lagt en fast grund för jorden,
så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
och vattnen stod över bergstopparna.
7 De flydde vid din tillrättavisning,
vid ditt dunder tog de till flykten.
8 Bergen reste sig,
och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
9 Du satte en gräns för dem,
och de ska aldrig mer översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna,
och de vällde fram mellan bergen.
11 De ger djuren vatten att dricka.
Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
och låter sin sång höras från trädens grenar.
13 Du sänder regn från dina salar över bergen,
och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Du låter gräset växa upp åt boskapen
och örter åt människan att odla.
Så växer det fram mat ur jorden
15 och vin som gör människan glad,
olja som får hennes ansikte att skina
och bröd som ger henne styrka.
16 Herrens träd blir väl vattnade,
Libanons cedrar, som han planterade.
17 Där bygger fåglarna sina nästen,
och hägern håller till bland cypresserna.
18 De höga bergen tillhör stengetterna,
och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Månen är gjord för att bestämma tider,
och solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörkret och natten kommer,
då alla skogens djur myllrar fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter rov
och begär sin mat av Gud.
22 Men när solen går upp
drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.
23 Då går människan till sitt arbete,
där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur många är inte dina verk!
I vishet har du gjort alltsammans,
och jorden är full av dina skapelser.
25 Där finns det stora och vida havet,
som myllrar av otaliga livsformer,
av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram,
och där leker Leviatan,
som du format.
27 Alla väntar de på dig,
att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
28 Du ger dem, och de samlar in.
Du öppnar din hand,
och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort från dem
blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande,
och nytt liv skapas.
Du förnyar jorden.
31 Må Herrens ära bestå i evighet!
Må Herren glädja sig över sina verk!
32 Han ser på jorden, och den bävar,
han rör vid bergen, och de ryker.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
34 Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädjas i Herren.
35 Låt syndarna förgås från jorden
och de onda inte längre få finnas till!
Lova Herren, min själ.
Halleluja[a]!
Footnotes
- 104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.