Job 10:8-22
Svenska Folkbibeln 2015
8 (A) Dina händer har format mig
och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 (B) Tänk på hur du formade mig
som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman
av ben och senor.
12 (C) Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
– jag vet att du tänkte så –
14 att om jag syndade,
skulle du vakta på mig
och inte lämna min skuld ostraffad.
15 Ve mig om jag är skyldig!
Men är jag oskyldig
kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
för jag fylls av skam
och ser mitt lidande.
16 (D) Och höjde jag huvudet
skulle du jaga mig som ett lejon
och åter visa din förunderliga
makt mot mig.
17 Du skulle föra fram
nya vittnen mot mig
och låta mig känna
din vrede mer och mer,
du skulle sända här efter här
mot mig.
18 (E) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött
innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
utan förts från moderlivet
till graven!
20 (F) Min tid är kort.
Låt mig vara, lämna mig i fred
så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
för att aldrig komma tillbaka,
till mörkrets
och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring
där ljuset är som djupaste natt.
Job 10:8-22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
8 Du har skapat mig och allt i mig med dina händer,
och ändå bryter du ner mig.
9 Tänk på att du formade mig som lera.
Vill du nu låta mig återvända till stoft igen?
10 Du tömde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som en ost.
11 Du klädde mig i hud och kött
och band mig samman med ben och senor.
12 Du gav mig livet
och var nådig mot mig,
min ande bevarades genom din omsorg.
13 Men detta hade du i sinnet,
jag visste dina tankar:
14 om jag syndade,
skulle du vakta på mig
och aldrig befria mig från min skuld.
15 Ve mig om jag är skyldig!
Och om jag är oskyldig
kan jag ändå inte lyfta mitt huvud.
Jag är full av skam och inser mitt elände.
16 Om jag försöker resa mig från marken,
rusar du på mig snabbt som ett lejon
och låter mig känna av din förunderliga makt.
17 Du skaffar nya vittnen mot mig,
öser över mig din ständigt växande vrede
och låter nya härar anfalla mig.[a]
18 Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet?
Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?
19 Då hade jag varit som om jag aldrig hade funnits,
jag skulle ha burits direkt från moderlivet till graven.
20 Mina dagar är ju korta.
Låt mig få vara i fred,
så att jag kan få ett kort ögonblick av glädje,
21 innan jag går till landet utan återvändo,
till det djupaste mörkrets land,
22 till ett land av mörkaste natt, djupaste skugga och förvirring,
där ljuset är likt mörker.
Footnotes
- 10:17 Grundtextens innebörd är osäker.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.