Font Size
Job 30
Svenska Folkbibeln
Job 30
Svenska Folkbibeln
30 Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag,
de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sätta
bland mina vallhundar.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,
dessa som saknar all livskraft?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,
de gnager av det torra landet
som redan förut var öde och ödsligt.
4 De plockar saltörter bland snåren,
och ginströtter är deras mat.
5 De drivs ut från menigheten,
man ropar efter dem som efter tjuvar.
6 De måste bo i otäcka raviner,
i jordhålor och bergsskrevor.
7 De skriker bland snåren,
de kryper ihop under nässlor.
8 De är uslingar och ärelösa,
utjagade ur landet.
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,
jag har blivit ett ordspråk bland dem.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,
de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,
därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,
de slår undan mina fötter
och banar sig väg för att fördärva mig.
13 De river upp min stig,
de arbetar på mitt fördärv,
men de får ingen hjälp.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,
de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15 Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som en storm,
och lik ett moln har min räddning försvunnit.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,
och plågans dagar håller mig fast.
17 Natten borrar i mina ben,
den gnagande pinan tar ingen vila.
18 Med stor kraft griper han min mantel
han fattar mig i min livklädnad.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,
och jag liknar stoft och aska.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.
Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
21 Du har blivit grym mot mig,
med din starka hand ansätter du mig.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,
du slungar mig av och an i stormen.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,
till den boning dit allt levande samlas.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,
ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,
led inte min själ med den fattige?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,
när jag väntade på ljus, kom mörker.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,
dagar av plåga har mött mig.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.
Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,
en vän till strutsarna.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,
mina ben brinner av hetta.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,
mitt flöjtspel i högljudd gråt.
Job 30
New International Version
Job 30
New International Version
30 “But now they mock me,(A)
men younger than I,
whose fathers I would have disdained
to put with my sheep dogs.(B)
2 Of what use was the strength of their hands to me,
since their vigor had gone from them?
3 Haggard from want and hunger,
they roamed[a] the parched land(C)
in desolate wastelands(D) at night.(E)
4 In the brush they gathered salt herbs,(F)
and their food[b] was the root of the broom bush.(G)
5 They were banished from human society,
shouted at as if they were thieves.
6 They were forced to live in the dry stream beds,
among the rocks and in holes in the ground.(H)
7 They brayed(I) among the bushes(J)
and huddled in the undergrowth.
8 A base and nameless brood,(K)
they were driven out of the land.(L)
9 “And now those young men mock me(M) in song;(N)
I have become a byword(O) among them.
10 They detest me(P) and keep their distance;
they do not hesitate to spit in my face.(Q)
11 Now that God has unstrung my bow(R) and afflicted me,(S)
they throw off restraint(T) in my presence.
12 On my right(U) the tribe[c] attacks;
they lay snares(V) for my feet,(W)
they build their siege ramps against me.(X)
13 They break up my road;(Y)
they succeed in destroying me.(Z)
‘No one can help him,’ they say.
14 They advance as through a gaping breach;(AA)
amid the ruins they come rolling in.
15 Terrors(AB) overwhelm me;(AC)
my dignity is driven away as by the wind,
my safety vanishes like a cloud.(AD)
16 “And now my life ebbs away;(AE)
days of suffering grip me.(AF)
17 Night pierces my bones;
my gnawing pains never rest.(AG)
18 In his great power(AH) God becomes like clothing to me[d];
he binds me like the neck of my garment.
19 He throws me into the mud,(AI)
and I am reduced to dust and ashes.(AJ)
20 “I cry out to you,(AK) God, but you do not answer;(AL)
I stand up, but you merely look at me.
21 You turn on me ruthlessly;(AM)
with the might of your hand(AN) you attack me.(AO)
22 You snatch me up and drive me before the wind;(AP)
you toss me about in the storm.(AQ)
23 I know you will bring me down to death,(AR)
to the place appointed for all the living.(AS)
24 “Surely no one lays a hand on a broken man(AT)
when he cries for help in his distress.(AU)
25 Have I not wept for those in trouble?(AV)
Has not my soul grieved for the poor?(AW)
26 Yet when I hoped for good, evil came;
when I looked for light, then came darkness.(AX)
27 The churning inside me never stops;(AY)
days of suffering confront me.(AZ)
28 I go about blackened,(BA) but not by the sun;
I stand up in the assembly and cry for help.(BB)
29 I have become a brother of jackals,(BC)
a companion of owls.(BD)
30 My skin grows black(BE) and peels;(BF)
my body burns with fever.(BG)
31 My lyre is tuned to mourning,(BH)
and my pipe(BI) to the sound of wailing.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.