Font Size
使徒行传 7
Chinese New Version (Traditional)
使徒行传 7
Chinese New Version (Traditional)
司提反的申辯
7 大祭司說：“真有這些事嗎？” 2 司提反說：“各位父老兄弟請聽！我們的祖宗亞伯拉罕，在美索不達米亞，還沒有住在哈蘭的時候，榮耀的 神向他顯現， 3 對他說：‘你要離開本地本族，到我指示你的地方去。’ 4 他就離開迦勒底人的地方，住在哈蘭。他父親死後， 神又叫他從那裡遷到你們現在所住的地方。 5 在這裡 神並沒有賜他產業，連立足之地也沒有。但 神應許把這地賜給他和他的後裔為業，雖然那時他還沒有兒子。 6 神就這樣說：‘你的後裔必在外地寄居，人要奴役、虐待他們四百年。’ 7 神又說：‘奴役他們的那個國家，我要親自懲罰。以後，他們要出來，在這地方事奉我。’ 8 神也賜他割禮為約。這樣，亞伯拉罕生了以撒，第八天就給他行了割禮。後來，以撒生雅各，雅各生了十二位祖先。
9 “祖先妒忌約瑟，把他賣到埃及去，然而 神與他同在， 10 救他脫離一切苦難，使他在埃及王法老面前，有智慧、得恩寵。法老立他為首相，管理埃及和法老的全家。 11 後來埃及和迦南全地遭遇饑荒、大災難，我們的祖先找不到糧食。 12 雅各聽見埃及有穀糧，就派我們的祖先去，這是第一次。 13 第二次的時候，約瑟就向哥哥們表露自己的身世，法老才知道約瑟的家世。 14 約瑟就派人去把他父親雅各和全家七十五人都接來。 15 於是雅各下了埃及。後來他和我們祖先都死了， 16 運到示劍，埋葬在亞伯拉罕用銀子向哈抹子孫買來的墳地裡。
17 “ 神給亞伯拉罕的應許快要實現的時候，以色列人在埃及人口繁盛增多； 18 但是，到了另一位不認識約瑟的君王興起統治埃及的時候， 19 他就謀害我們的同胞，虐待我們的祖先，逼他們拋棄自己的嬰孩，不容嬰孩存活。 20 就在那時候，摩西出生了，他非常俊美，在父親的家中撫養了三個月。 21 他被拋棄的時候，法老的女兒把他拾起來，當作兒子撫養。 22 摩西學盡了埃及人的一切學問，說話行事都有能力。
23 “到了四十歲，他心中起了一個念頭，要去看望自己的同胞以色列人。 24 當他看見有一個人受欺負，就去護衛，為那受屈的抱不平，打死了那個埃及人。 25 他以為同胞們都必知道 神要藉著他的手拯救他們，事實上他們卻不知道。 26 第二天，有人在打架，摩西就出面調解，說：‘你們是弟兄，為甚麼彼此欺負呢？’ 27 那欺負鄰舍的把他推開，說：‘誰立了你作我們的領袖和審判官呢？ 28 難道你想殺我，像昨天殺那個埃及人一樣嗎？’ 29 摩西因為這句話，就逃到米甸地寄居，在那裡生了兩個兒子。
30 “過了四十年，在西奈山的曠野，有一位使者，在荊棘中的火燄裡，向摩西顯現。 31 他見了這個異象，十分驚奇；他正上前察看的時候，就有主的聲音說： 32 ‘我是你祖宗的 神，就是亞伯拉罕、以撒、雅各的 神。’摩西戰戰兢兢，不敢觀看。 33 主對他說：‘把你腳上的鞋脫掉，因為你所站的地方是聖地。 34 我的子民在埃及所受的痛苦，我實在看見了；他們的歎息我也聽見了，我下來是要救他們。你來，我要派你到埃及去。’ 35 他們拒絕了這位摩西，說：‘誰立了你作領袖和審判官呢？’但 神藉著在荊棘中向他顯現的使者的手，派他作領袖和救贖者。 36 這人領他們出來，並且在埃及地、紅海和曠野，行奇事神蹟四十年。 37 以前那位對以色列人說‘ 神要從你們弟兄中間，給你們興起一位先知像我’的，就是這摩西。 38 那曾經在曠野的大會中，和那在西奈山上對他說話的使者同在，也與我們的祖先同在的，就是他。他領受了活的聖言，傳給我們。 39 我們的祖先不肯聽從他，反而把他推開，他們的心已經轉向了埃及， 40 就對亞倫說：‘給我們做一些神像，可以走在我們前頭。因為把我們從埃及地領出來的那個摩西，我們不知道他遭遇了甚麼事。’ 41 在那些日子裡，他們做了一個牛犢，把祭物獻給那偶像，並且因自己手所做的而歡樂。 42 於是 神轉身離開，任憑他們事奉天象，正如先知書所說：
‘以色列家啊，
你們在曠野四十年，
豈是將祭牲和祭物獻給我呢？
43 你們抬著摩洛的帳幕，
和理番神的星，
就是你們做來敬拜的像。
所以我要把你們放逐到巴比倫那一邊去。’
44 “我們的祖先在曠野有作證的帳幕，就是跟摩西談話的那位指示他，依照他看見的樣式做的。 45 我們的祖先相繼承受了這帳幕， 神把外族人從他們面前趕走以後，他們就同約書亞把帳幕帶進所得為業的地方，直到大衛的日子。 46 大衛在 神面前蒙了恩，就求為雅各的 神找個居所， 47 而由所羅門為他建造殿宇。 48 其實至高者並不住人手所造的，正如先知說：
49 ‘主說：天是我的寶座，
地是我的腳凳，
你們要為我建造怎樣的殿呢？
哪裡是我安息的地方呢？
50 這一切不都是我手所造的嗎？’
51 “你們頸項剛硬、心和耳都未受割禮的人哪！你們時常抗拒聖靈，你們的祖先怎樣，你們也怎樣。 52 有哪一個先知，你們的祖先不迫害呢？你們殺了那些預先宣告那義者要來的人，現在又把那義者出賣了，殺害了。 53 你們領受了由天使傳達的律法，卻不遵守。”
司提反被石頭打死
54 眾人聽了這些話，心中非常惱怒，就向著司提反咬牙切齒。 55 但司提反被聖靈充滿，定睛望著天，看見 神的榮耀，並且看見耶穌站在 神的右邊， 56 就說：“看哪！我看見天開了，人子站在 神的右邊。” 57 眾人大聲喊叫，掩著耳朵，一齊向他衝過去， 58 把他推出城外，用石頭打他。那些證人把自己的衣服，放在一個名叫掃羅的青年人腳前。 59 他們用石頭打司提反的時候，他呼求說：“主耶穌啊，求你接收我的靈魂！” 60 然後跪下來大聲喊著說：“主啊，不要把這罪歸給他們！”說了這話，就睡了。
Apostlagärningarna 7
Svenska 1917
Apostlagärningarna 7
Svenska 1917
7 Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?»
2 Då sade han: »Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
3 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
4 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
5 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
6 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
7 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
8 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
9 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
10 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
11 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
12 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
13 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
14 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
16 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
17 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
18 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
19 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
20 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
21 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
23 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
24 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
25 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
26 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
27 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
28 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
30 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
31 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
32 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
33 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
35 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
36 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
39 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
40 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
42 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
43 Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
46 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
48 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
49 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
50 Min hand har ju gjort allt detta.'
51 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
52 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
53 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.»
54 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
55 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
56 Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.»
57 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
58 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
59 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»
60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han. 8:1. elektroniska utgåvan.
Apostlagärningarna 7
Svenska Folkbibeln
Apostlagärningarna 7
Svenska Folkbibeln
Stefanus tal
7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" 2 Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig.
Abraham
Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, 3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. [a] 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor. 5 Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras, och man skall göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. [b] 7 Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats [c] 8 Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.
Josef
9 Och våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom ynnest och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.[d] 11 Men hela Egypten och Kanaan drabbades av hungersnöd och mycket lidande, och våra stamfäder hade inget att äta. 12 När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. 13 Andra gången de var där gav Josef sig till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14 Josef skickade då bud och kallade till sig sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. 15 Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16 De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en viss summa pengar av Hamors barn i Sikem.
17 När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, ökade folkets antal och de blev allt fler i Egypten, 18 ända tills en annan kung framträdde i landet, en som inte kände till Josef. 19 Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda, för att de inte skulle överleva.
Mose
20 Vid den tiden föddes Mose, och han var ett mycket vackert barn.[e] Under tre månader sköttes han i sin fars familj,[f] 21 och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22 Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom, och han var mäktig i ord och gärningar. 23 När han hade fyllt fyrtio år, steg den tanken upp i hans hjärta att han skulle besöka sina bröder, Israels barn. 24 Han fick då se hur en av dem blev illa behandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25 Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. 26 Nästa dag kom han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder. Varför gör ni varandra illa? 27 Men den som hade handlat orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? 29 Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land, där han fick två söner.
30 När fyrtio år hade gått, visade sig en ängel för honom i öknen vid Sinai berg, i flamman från en brinnande törnbuske. 31 Mose förundrade sig över synen han såg, och då han gick närmare för att se efter vad det var, kom Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. [g] Då greps Mose av fruktan och vågade inte se ditåt. 33 Men Herren sade till honom: Ta av dina sandaler! Ty platsen där du står är helig mark.[h] 34 Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.
35 Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?,[i] honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 36 Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.[j] 38 Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.
39 Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. [k] 41 Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här,[l] så som det står skrivet i profeternas bok:[m] Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? [n] 43 Nej, ni bar med er Moloks[o] tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel[p] i öknen så inrättat som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne hade sett. 45 Detta tabernakel fick våra fäder i arv och de förde det hit under Josuas ledning, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för dem, och där var tabernaklet fram till Davids tid. 46 David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud.[q] 47 Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. 48 Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:
49 Himlen är min tron, och jorden är min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats,
där jag kan vila?[r]
50 Har inte min hand gjort allt detta?
Avslutande anklagelse
51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder. 52 Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni nu förrått och mördat, 53 ni som har fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."
Stefanus stenas
54 När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. 55 Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. 56 Och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." 57 Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, 58 och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han.
Footnotes
- Apostlagärningarna 7:3 1 Mos 12:1.
- Apostlagärningarna 7:6 1 Mos 15:13f.
- Apostlagärningarna 7:7 denna plats Dvs på berget Horeb, Sinai (2 Mos 3:12).
- Apostlagärningarna 7:10 sitt hus Här i betydelsen "förvaltning".
- Apostlagärningarna 7:20 ett mycket vackert barn Annan översättning: "vacker inför Gud."
- Apostlagärningarna 7:20 familj Se not till Joh 4:53.
- Apostlagärningarna 7:32 2 Mos 3:6.
- Apostlagärningarna 7:33 2 Mos 3:5, 7.
- Apostlagärningarna 7:35 2 Mos 2:14.
- Apostlagärningarna 7:37 5 Mos 18:15.
- Apostlagärningarna 7:40 2 Mos 32:1.
- Apostlagärningarna 7:42 himlens här Gudomligheter med anknytning till stjärnorna. Dyrkan av himlakropparna var utbredd i Orienten och förekom också i Israel, fast den där var förbjuden (5 Mos 4:19, 2 Kung 21:5, 23:12).
- Apostlagärningarna 7:42 profeternas bok Ett uttryck som avser de tolv mindre profeterna (Hos-Mal) i GT.
- Apostlagärningarna 7:42 Amos 5:25f.
- Apostlagärningarna 7:43 Molok var en kanaaneisk gud som dyrkades också av avfälliga israeliter (3 Mos 20:2f).
- Apostlagärningarna 7:44 vittnesbördets tabernakel Dvs ett tält där lagens två tavlor förvarades. Detta tält var den av Gud föreskrivna platsen för folkets tillbedjan.
- Apostlagärningarna 7:46 Jakobs Gud Andra handskrifter: "Jakobs hus".
- Apostlagärningarna 7:49 Jes 66:1f.
Acts 7
New International Version
Acts 7
New International Version
Stephen’s Speech to the Sanhedrin
7 Then the high priest asked Stephen, “Are these charges true?”
2 To this he replied: “Brothers and fathers,(A) listen to me! The God of glory(B) appeared to our father Abraham while he was still in Mesopotamia, before he lived in Harran.(C) 3 ‘Leave your country and your people,’ God said, ‘and go to the land I will show you.’[a](D)
4 “So he left the land of the Chaldeans and settled in Harran. After the death of his father, God sent him to this land where you are now living.(E) 5 He gave him no inheritance here,(F) not even enough ground to set his foot on. But God promised him that he and his descendants after him would possess the land,(G) even though at that time Abraham had no child. 6 God spoke to him in this way: ‘For four hundred years your descendants will be strangers in a country not their own, and they will be enslaved and mistreated.(H) 7 But I will punish the nation they serve as slaves,’ God said, ‘and afterward they will come out of that country and worship me in this place.’[b](I) 8 Then he gave Abraham the covenant of circumcision.(J) And Abraham became the father of Isaac and circumcised him eight days after his birth.(K) Later Isaac became the father of Jacob,(L) and Jacob became the father of the twelve patriarchs.(M)
9 “Because the patriarchs were jealous of Joseph,(N) they sold him as a slave into Egypt.(O) But God was with him(P) 10 and rescued him from all his troubles. He gave Joseph wisdom and enabled him to gain the goodwill of Pharaoh king of Egypt. So Pharaoh made him ruler over Egypt and all his palace.(Q)
11 “Then a famine struck all Egypt and Canaan, bringing great suffering, and our ancestors could not find food.(R) 12 When Jacob heard that there was grain in Egypt, he sent our forefathers on their first visit.(S) 13 On their second visit, Joseph told his brothers who he was,(T) and Pharaoh learned about Joseph’s family.(U) 14 After this, Joseph sent for his father Jacob and his whole family,(V) seventy-five in all.(W) 15 Then Jacob went down to Egypt, where he and our ancestors died.(X) 16 Their bodies were brought back to Shechem and placed in the tomb that Abraham had bought from the sons of Hamor at Shechem for a certain sum of money.(Y)
17 “As the time drew near for God to fulfill his promise to Abraham, the number of our people in Egypt had greatly increased.(Z) 18 Then ‘a new king, to whom Joseph meant nothing, came to power in Egypt.’[c](AA) 19 He dealt treacherously with our people and oppressed our ancestors by forcing them to throw out their newborn babies so that they would die.(AB)
20 “At that time Moses was born, and he was no ordinary child.[d] For three months he was cared for by his family.(AC) 21 When he was placed outside, Pharaoh’s daughter took him and brought him up as her own son.(AD) 22 Moses was educated in all the wisdom of the Egyptians(AE) and was powerful in speech and action.
23 “When Moses was forty years old, he decided to visit his own people, the Israelites. 24 He saw one of them being mistreated by an Egyptian, so he went to his defense and avenged him by killing the Egyptian. 25 Moses thought that his own people would realize that God was using him to rescue them, but they did not. 26 The next day Moses came upon two Israelites who were fighting. He tried to reconcile them by saying, ‘Men, you are brothers; why do you want to hurt each other?’
27 “But the man who was mistreating the other pushed Moses aside and said, ‘Who made you ruler and judge over us?(AF) 28 Are you thinking of killing me as you killed the Egyptian yesterday?’[e] 29 When Moses heard this, he fled to Midian, where he settled as a foreigner and had two sons.(AG)
30 “After forty years had passed, an angel appeared to Moses in the flames of a burning bush in the desert near Mount Sinai. 31 When he saw this, he was amazed at the sight. As he went over to get a closer look, he heard the Lord say:(AH) 32 ‘I am the God of your fathers,(AI) the God of Abraham, Isaac and Jacob.’[f] Moses trembled with fear and did not dare to look.(AJ)
33 “Then the Lord said to him, ‘Take off your sandals, for the place where you are standing is holy ground.(AK) 34 I have indeed seen the oppression of my people in Egypt. I have heard their groaning and have come down to set them free. Now come, I will send you back to Egypt.’[g](AL)
35 “This is the same Moses they had rejected with the words, ‘Who made you ruler and judge?’(AM) He was sent to be their ruler and deliverer by God himself, through the angel who appeared to him in the bush. 36 He led them out of Egypt(AN) and performed wonders and signs(AO) in Egypt, at the Red Sea(AP) and for forty years in the wilderness.(AQ)
37 “This is the Moses who told the Israelites, ‘God will raise up for you a prophet like me from your own people.’[h](AR) 38 He was in the assembly in the wilderness, with the angel(AS) who spoke to him on Mount Sinai, and with our ancestors;(AT) and he received living words(AU) to pass on to us.(AV)
39 “But our ancestors refused to obey him. Instead, they rejected him and in their hearts turned back to Egypt.(AW) 40 They told Aaron, ‘Make us gods who will go before us. As for this fellow Moses who led us out of Egypt—we don’t know what has happened to him!’[i](AX) 41 That was the time they made an idol in the form of a calf. They brought sacrifices to it and reveled in what their own hands had made.(AY) 42 But God turned away from them(AZ) and gave them over to the worship of the sun, moon and stars.(BA) This agrees with what is written in the book of the prophets:
“‘Did you bring me sacrifices and offerings
forty years in the wilderness, people of Israel?
43 You have taken up the tabernacle of Molek
and the star of your god Rephan,
the idols you made to worship.
Therefore I will send you into exile’[j](BB) beyond Babylon.
44 “Our ancestors had the tabernacle of the covenant law(BC) with them in the wilderness. It had been made as God directed Moses, according to the pattern he had seen.(BD) 45 After receiving the tabernacle, our ancestors under Joshua brought it with them when they took the land from the nations God drove out before them.(BE) It remained in the land until the time of David,(BF) 46 who enjoyed God’s favor and asked that he might provide a dwelling place for the God of Jacob.[k](BG) 47 But it was Solomon who built a house for him.(BH)
48 “However, the Most High(BI) does not live in houses made by human hands.(BJ) As the prophet says:
49 “‘Heaven is my throne,
and the earth is my footstool.(BK)
What kind of house will you build for me?
says the Lord.
Or where will my resting place be?
50 Has not my hand made all these things?’[l](BL)
51 “You stiff-necked people!(BM) Your hearts(BN) and ears are still uncircumcised. You are just like your ancestors: You always resist the Holy Spirit! 52 Was there ever a prophet your ancestors did not persecute?(BO) They even killed those who predicted the coming of the Righteous One. And now you have betrayed and murdered him(BP)— 53 you who have received the law that was given through angels(BQ) but have not obeyed it.”
The Stoning of Stephen
54 When the members of the Sanhedrin heard this, they were furious(BR) and gnashed their teeth at him. 55 But Stephen, full of the Holy Spirit,(BS) looked up to heaven and saw the glory of God, and Jesus standing at the right hand of God.(BT) 56 “Look,” he said, “I see heaven open(BU) and the Son of Man(BV) standing at the right hand of God.”
57 At this they covered their ears and, yelling at the top of their voices, they all rushed at him, 58 dragged him out of the city(BW) and began to stone him.(BX) Meanwhile, the witnesses(BY) laid their coats(BZ) at the feet of a young man named Saul.(CA)
59 While they were stoning him, Stephen prayed, “Lord Jesus, receive my spirit.”(CB) 60 Then he fell on his knees(CC) and cried out, “Lord, do not hold this sin against them.”(CD) When he had said this, he fell asleep.(CE)
Footnotes
- Acts 7:3 Gen. 12:1
- Acts 7:7 Gen. 15:13,14
- Acts 7:18 Exodus 1:8
- Acts 7:20 Or was fair in the sight of God
- Acts 7:28 Exodus 2:14
- Acts 7:32 Exodus 3:6
- Acts 7:34 Exodus 3:5,7,8,10
- Acts 7:37 Deut. 18:15
- Acts 7:40 Exodus 32:1
- Acts 7:43 Amos 5:25-27 (see Septuagint)
- Acts 7:46 Some early manuscripts the house of Jacob
- Acts 7:50 Isaiah 66:1,2
Chinese New Version (Traditional) (CNVT) 
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
Svenska 1917 (SV1917)
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.