Add parallel Print Page Options

Guds fiender har ödelagt landet

79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.

Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.

Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,

och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.

Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?

Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!

De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.

Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.

Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!

10 Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!

11 Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.

12 Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!

13 Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!

Nationell klagosång efter Jerusalems förstörelse

79 En psalm av Asaf.

Gud, främmande folk har angripit din arvedel.
    De har orenat ditt heliga tempel
    och lagt Jerusalem i ruiner.
De har gett dina tjänares döda kroppar
    till mat åt himlens fåglar
    och dina frommas kroppar åt vilda djur.
De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem.
    Det finns ingen kvar för att begrava dem.
Vi föraktas av våra grannar,
    vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss.

Herre, hur länge ska din vrede vara? För evigt?
    Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld?
Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig,
    över riken som inte åkallar ditt namn,
för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans land.

Lasta inte oss för våra fäders synder.
    Låt oss snart få möta din barmhärtighet,
    för vi är i stor nöd.
Hjälp oss, Gud, du vår räddare,
    för ditt namns äras skull.
Befria oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
10 Varför skulle folken få säga:
    ”Var är deras Gud?”
Låt det bli känt för folken inför våra ögon
    hur du hämnas dina tjänares blod!
11 Låt fångarnas klagan få nå fram till dig,
    skona de dödsdömdas liv med din starka arm.

12 Låt våra grannar få sjufalt igen
    för att de hånat dig, Herre!
13 Då vill vi, ditt folk och får i din hjord,
    prisa dig i evighet.
Från generation till generation
    vill vi lovprisa dig.