Sofars första tal

11 (A) Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

Ska detta ordflöde stå oemotsagt
    och en så mångordig man få rätt?
Ska ditt tomma prat få män att tiga,
    ska du håna utan att någon
        får dig att skämmas?
Du säger: ”Min lära är ren,
    och jag är fläckfri
        inför dina ögon.”
Om bara Gud ville tala
        och öppna sin mun mot dig
och säga dig vishetens hemligheter,
    för han äger förstånd
        i dubbelt mått.
    Då skulle du inse att Gud
        kan låta din skuld vara glömd.

(B) Kan du utforska Guds djup?
    Kan du förstå den Allsmäktiges
        fullkomlighet?
(C) Hög som himlen är den –
        vad kan du göra?
    Djupare än dödsriket är den –
        vad kan du förstå?
Dess längd är längre än jorden
        och vidare än havet.
10 (D) Om han far fram
        och fängslar någon
    och kallar till doms –
        vem kan hindra honom?
11 Han känner lögnens män
        och ser ondskan,
    skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd,
    då kan en vildåsna
        födas till människa.

13 Om du bereder ditt hjärta
    och sträcker ut dina händer
        till honom,
14 om du skaffar undan
        dina händers fördärv
    och inte låter orättfärdighet
        bo i dina tält,
15 då ska du lyfta
        ditt ansikte utan skam,
    du står trygg
        och har inget att frukta.
16 Du ska glömma ditt elände,
    minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv ska stråla klarare
        än middagsljuset,
    och mörkret ska vara
        som morgonljuset.
18 Du ska vara trygg,
        för det finns hopp.
    Du ska se dig omkring
        och trygg gå till vila.
19 (E) Du ska lägga dig
        utan att någon skrämmer dig,
    och många ska söka vinna
        din gunst.
20 (F) Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
        för dem ska ingen tillflykt finnas,
    deras hopp ska vara
        att få ge upp andan.