2 Samuelsboken 17

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Absalom får dåliga råd

17 Ahitofel sa till Absalom: Jag skulle vilja välja ut tolv tusen män och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David.

^2-3 Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Då kommer han och hans trupper att gripas av panik och fly. Jag tänker bara döda kungen och låta alla som är med honom leva och föra dem tillbaka till dig.

⁴ Absalom och alla Israels styresmän godkände planen,

⁵ men Absalom sa: Fråga arkiten Husai vad han tycker om detta.

⁶ När Husai kom dit, berättade Absalom för honom vad Ahitofel hade sagt.Vad är din åsikt? frågade Absalom. Ska vi följa Ahitofels råd? Om du inte håller med så säg ifrån!

⁷ Husai svarade: Den här gången tror jag att Ahitofel har begått ett misstag.

⁸ Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Som soldat är din far gammal och erfaren, och han tillbringar knappast natten bland trupperna.

⁹ Han har nog redan gömt sig i en grotta eller klyfta. Om han anfaller först, och några av dina män stupar, blir det panik bland dina trupper, och alla kommer att tro att det är ute med dig.

¹⁰ Då kommer till och med de verkliga kämparna att drabbas av tvivel och fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.

¹¹ Jag föreslår att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända bortifrån Dan och Beer-Seba, så att du får en stor här. Jag tycker dessutom att du personligen bör leda trupperna.

¹² När vi sedan finner David, kan vi övermanna honom och se till att ingen överlever.

¹³ Och om David skulle fly till en stad, kan du med en enda befallning få dit hela Israels armé. Vi kan med rep släpa stadens murar till närmaste dal så att inte en enda sten blir kvar.

¹⁴ Då sa Absalom och Israels män: Husais råd är bättre än Ahitofels. Herren hade nämligen sett till att Ahitofels råd inte skulle antas och att olycka skulle drabba Absalom.

¹⁵ Husai rapporterade sedan vad Ahitofel hade sagt för prästerna Sadok och Ebjatar, och vad han själv hade föreslagit i stället.

¹⁶ Skynda er! sa han till dem. Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe. Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hela hans armé att utplånas!

¹⁷ Jonatan och Ahimaas hade stannat vid En-Rogel, en vattenkälla, så att ingen skulle se dem gå in i eller ut ur staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden som de i sin tur skulle föra vidare till kung David.

¹⁸ Men en pojke såg dem, och han berättade det för Absalom. Under tiden flydde de båda männen till Bahurim, där en man gömde dem i en brunn i sin trädgård.

¹⁹ Hans hustru lade ett tygstycke över brunnslocket och strödde ut säd att soltorka över tyget. Ingen annan visste vad hon hade gjort.

²⁰ När Absaloms män kom dit för att fråga om hon hade sett Ahimaas och Jonatan, sa hon att de hade gått över bäcken och försvunnit. De fortsatte att leta efter dem utan framgång och återvände sedan till Jerusalem.

²¹ Då kravlade de två männen upp ur brunnen och skyndade sig till David. Det är bråttom! sa de till honom. Gå över Jordanfloden i kväll. Och de berättade för David om Ahitofels råd, som gick ut på att David skulle fängslas och dödas.

²² David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten, och före gryningen var de alla över på andra sidan.

²³ När Ahitofel såg att Absalom inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat upp sina affärer hängde han sig. Man begravde honom sedan bredvid hans far.

²⁴ Samtidigt som David kom till Mahanaim hade Absalom mobiliserat hela Israels armé och ledde nu alla männen över Jordanfloden.

²⁵ Absalom hade utnämnt Amasa till general över armén, som efterträdare till Joab. Amasa var släkt både med David och Joab. Hans far hette Jitra, en israelit som hade gift sig med Abigail, Nahas dotter och syster till Joabs mor Seruja.

²⁶ Absalom slog läger med Israels armé i Gilead.

²⁷ När David kom fram till Mahanaim hälsades han hjärtligt av Sobi, ammoniten Nahas son från Rabba, av Makir, son till Ammiel från Lo-Debar och av Barsillai, en gileadit från Rogelim.

^28-29 De försåg David och hans folk med sovmattor, kokkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, ärtor, honung, får, ost och grädde, och de sa: Ni måste vara mycket hungriga och törstiga och trötta efter er långa marsch genom öknen.