17 (A) Till Adam sade han:
    ”Du lyssnade på din hustru
        och åt av trädet
    som jag befallde dig
        att inte äta av.
    Därför ska marken vara
        förbannad för din skull.
    Med möda ska du livnära dig
        av den så länge du lever.
18 Törne och tistel ska den bära åt dig,
    och du ska äta av markens örter.
19 (B) I ditt anletes svett
        ska du äta ditt bröd
    tills du vänder åter till jorden,
        för av den är du tagen.
    Jord är du,
        och jord ska du åter bli.”

20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.[a] 21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

22 Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 (C) Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna[b] och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:20 Eva … levande   Namnet Eva (på hebreiska Chavá) är bildat av chaj, ”levande”.
  2. 3:24 keruberna   Bevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (Hes kap 1, 10, Upp 4:6f).